De IP-rättsliga reglerna tillhör den nationella rätten men har i många fall sitt ursprung i EU-förordningar eller internationella konventioner. Reglerna besvarar i huvudsak tre frågor: för det första vilket land som har domsrätt (jurisdiktionen), för det andra vilket lands lag som skall tillämpas (lagvalet) och för det tredje om en dom som fastställts i ett land kunna verkställas i ett annat land (verkställighet).
Ett exempel på när IP-rättsliga regler aktualiseras är vid tvister där parterna i ett avtalsförhållande (t ex ett köpeavtal) är bosatta i skilda länder och avtalet av den anledningen kommer att ha anknytning till två rättsordningar. Ett annat exempel är vid gränsöverskridande miljöskador där ett oljeutsläpp från ett fartyg kan drabba fisket och markägare i flera länder. Även inom familjerätten har IP-rättsliga regler betydelse, t ex när en person byter hemland. Då kan frågor om tillämplig lag vid äktenskapsskillnad, bodelning eller arvskifte aktualiseras i det nya hemlandet.