Under de senaste åren har användningen av digitala stödsystem inom svensk socialtjänst ökat kraftigt.
Omkring 10 procent av svenska kommuner använder nu så kallad Robotic Process Automation (RPA) i sitt dagliga arbete. De huvudsakliga argumenten som brukar lyftas fram för att använda RPA är att det kan avlasta de anställda från rent administrativa uppgifter samt bidra till ökad beslutstransparens och rättssäkerhet för klienterna.
I en studie genomförd vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, har en grupp forskare sett närmare på hur RPA-verktyg praktiskt använts som stöd i socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd. En intressant fråga i sammanhanget är om besluten skiljer sig åt före och efter införandet av RPA. Finns några skillnader i beviljandegrad och vilka faktorer på klientnivå samvarierar med beslutsfallen?
De huvudsakliga resultaten av studien är att RPA delvis kan minska den administrativa bördan för socialarbetare, men manuell hantering är fortfarande nödvändig för individuella bedömningar. Studien visar även att förändringar i generositet är särskilt märkbar för ansökningar utanför riksnormen, där implementeringen av RPA inneburit uppenbart mer restriktiva beslut. Författarna lyfter även fram att standardiserade beslut utgör något av en motsats till grundtanken med det ekonomiska biståndet som en social insats, det vill säga, en insats som sträcker sig bortom hjälp med kronor och ören.
I det här projektet studeras automatiserat beslutsfattande i socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd. Fokus riktas mot sådant som bifallsgrad, beslutsvariationer och följder för såväl biståndssökande som professionella.
