Den första träffen handlade om forskarutbildning och inleddes med att tre inbjudna personer berättade om hur de upplevt tiden som doktorand och vad den hade betytt för dem efter avslutad utbildning. Därefter vidtog en lång diskussion där fem av MBW:s lärare medverkade med nyttig information och många goda råd. 

Fredrik Hurtig, Patricia Torregrosa Paredes och Karolina Bucaro Stenman, alumner vid MBW, beskriver olika vägar in i – och ut ur – forskarutbildningen. Foto: Margareta Ohné

Karolina, ny doktorand

För Karolina Bucaro Stenman har forskarutbildningen bara börjat: tio månader som doktorand är vad hon har bakom sig nu. Men att hon skulle fortsätta med forskning var ganska givet, så redan tidigt under masterutbildningen började hon ta reda på vilka möjligheter som fanns hos olika forskargrupper, något hon verkligen rekommenderar. Nu ingår hon i Eva Sverremark-Ekströms grupp som studerar interaktioner mellan immunceller och tarmbakterier. 

Karolina upplever stora skillnader mellan att vara doktorand och masterstudent. Framför allt får man ett mycket större ansvar när man blir doktorand, till exempel vad gäller att planera sina experiment. Man får också delta i undervisningen vilket hon tycker är kul och lärorikt.

Fredrik, molekylärbiolog i sjukhusvärlden

Precis som Karoline visste Fredrik Hurtig tidigt att han ville bli forskare. Han började läsa på SU, blev intresserad av arkéer och disputerade 2020 på en avhandling om arkéers biofilament. Efter en period som postdok i Cambridge i England valde han att lämna universitetsvärlden och arbetar nu som molekylärbiolog på Karolinska Universitetssjukhuset med utveckling av diagnostika. 

Fredrik framhåller att periodvis kan det vara både svårt och stressande att vara doktorand. Men det är också oerhört utvecklande och man får en bred kompetens som är värdefull på många områden: man blir till exempel bra på projektledning, man lär sig skriva och man blir duktig på själva hantverket. Kompetens inom projektledning innebär att man är bra på att analysera en komplex frågeställning och bryta ner den till mindre delar, kommunicera med olika mottagare samt hitta bra samarbetspartners och bygga nätverk.

Patricia, rekryterare

Patricia Torregrosa Paredes var däremot inte alls inställd på att forska i molekylärbiologi från början. Tvärtom, hon skulle bli grön biolog och gick biologlinjen på SU. Men under ett år som utbytesstudent i USA fick hon upp ögonen för immunologi och det ledde till en forskarutbildning på Karolinska Institutet och disputation 2014. Tiden som doktorand beskriver hon som en berg- och dalbana: jätteroligt i två år men sen blev det tufft när projektet inte gick så bra. Det gäller att hålla ut!

Men Patricia ville inte fortsätta inom akademin, hon ville skriva, nätverka och arbeta med människor. Och nu har hon jobbat på rekryteringsföretaget Randstad i tio år. Hon rekryterar naturvetare till läkemedelsindustrin, ett jobb hon beskriver som precis rätt för henne. Hon framhåller också, precis som Fredrik, hur otroligt mycket nytta hon har i sitt nuvarande jobb av att ha doktorerat. 

Råd från lärarna vid MBW

I den efterföljande diskussionen deltog fem av professorerna på MBW: Ylva Engström, Ann-Beth Jonsson, Mattias Mannervik, Neus Visa och Anki Östlund-Farrants. De gav, tillsammans med de inbjudna talarna, en intressant och nyanserad bild av vad en forskarutbildning i molekylära livsvetenskaper innebär och vad den kan leda till. Här nedan följer några av deras råd:

Anki Östlund-Farrants, Ann-Beth Jonsson, Ylva Engström, Mattias Mannervik och Neus Visa, lärare vid MBW, gav råd om forskarutbildningens möjligheter och utmaningar. Foto: Margareta Ohné

• Vad lär du dig under en forskarutbildning? – Det är svårt att tänka sig något annat jobb som är så brett och där man får utveckla så många sidor av sig själv, vilket förstås är en bra förberedelse för många olika jobb. Du blir bra på problemlösning, projektledning, mentorskap, skrivande, stresshantering och det laborativa hantverket.
• Vilka krav ställs du inför under forskarutbildningen? – Du måste aktivt välja att satsa på en forskarutbildning och sen måste man prioritera den. Du ska självklart ha ett eget liv också men du kan inte göra massor av andra saker samtidigt som du doktorerar. Du bör helst brinna för forskningsfrågorna, då orkar du med motgångar. Om du inte tycker om utmaningar ska du kanske göra något annat.
• Vad gör jag när det känns tufft? – Det är viktigt att det fungerar bra med handledaren och resten av gruppen – det behövs om projektet inte går så bra. Men tänk på att du lär dig även under perioder när du inte får resultat. Dessutom måste du inte nödvändigtvis avsluta hela forskarutbildningen. Om du slutar efter två år har du ändå lärt sig massor och kan ta ut en licentiatexamen. Det ska inte ses som ett misslyckande!  
• Vad kan jag göra efter en avslutad forskarutbildning? – De flesta av våra doktorander stannar inte kvar här utan går vidare till annat – det är få som blir professorer. Och utanför akademin finns en rad olika tänkbara yrkesområden: marknadsföring och försäljning, kommunikation, utveckling, tillverkning och kvalitetskontroll. Och man behöver absolut inte begränsa sig till Life Science-området. 
• Hur lång kan det ta att få jobb? – Det kan ta mer tid att hitta ett bra jobb utanför akademin om man har en doktorsexamen, jämfört med den som har en masterexamen. Normalt löser det sig dock inom ett år. Men för vissa jobb kan man anses vara överkvalificerad. För att öka möjligheterna till ett bra jobb kan det vara bra att gå fler kurser, till exempel i språk eller statistik. 

Därmed avslutades en givande träff. Med tanke på hur viktigt ämnet är för masterstudenterna i Molekylära livsvetenskaper och Mikrobiologi blir det säkert en repris i framtiden.