Så fungerar psykologisk behandling inom psykiatrin
Psykologisk behandling är idag en viktig del av psykiatrisk vård, men många frågor kvarstår kring vad som faktiskt påverkar resultatet. Två faktorer som ofta väcker frågor är alkoholvanor och hur länge behandlingen pågår. Kan personer med riskbruk av alkohol verkligen få nytta av terapi? Och behövs alltid långa behandlingar för att få effekt?
I sin doktorsavhandling, Psychological Treatment in Psychiatric Settings: Outcomes, Impact of Alcohol use and Treatment Duration, undersöker Jan Erik Lundkvist hur psykologisk behandling fungerar i psykiatrisk öppenvård.
Behandlingstid bör inte styras av standardiserade modeller eller administrativa riktlinjer.
Resultaten visar att även patienter med riskbruk av alkohol förbättras tydligt, trots att behandlingen inte fokuserar på alkoholen. Dessutom framgår att längre behandling inte alltid ger bättre resultat – utan att behandlingstiden bör anpassas efter individens behov och utveckling.
Vad var de viktigaste behandlingsresultaten i avhandlingen?
Psykologisk behandling i psykiatrisk öppenvård kan ge tydliga förbättringar i ångest, depression och livskvalitet – effekter som ofta håller i sig ett år efter avslutad terapi.
Alkoholproblem är vanliga, men påverkar inte resultatet negativt. Tvärtom förbättras även de med riskbruk, och många minskar sin konsumtion under behandling, trots att alkoholen inte är i fokus. Behandlingens längd bör anpassas efter individens behov – längre behandling ger inte alltid bättre resultat.
— En betydande andel av patienterna åstadkom reliabla och kliniskt signifikanta förbättringar mellan start och avslut av den psykologiska behandlingen. Avhandlingen visar att terapi fungerar väl även vid komplexa problem, så länge den ges flexibelt och utgår från varje patients förutsättningar.
Så gick studierna till
Studie I
Här följde man 325 patienter som fick psykologisk behandling i psykiatrisk öppenvård. Patienterna fyllde i frågeformulär om sina psykiska besvär och livskvalitet före behandlingen, efter avslutad behandling och ett år senare. Resultaten analyserades för att se om patienternas mående förbättrades under och efter behandlingen.
Studie II
Här studerades 324 patienter, varav nästan en tredjedel hade ett riskbruk av alkohol vid behandlingens början. Patienterna fyllde i samma typer av självskattningsformulär som i Studie I, samt ett särskilt test som mäter alkoholvanor. Man jämförde behandlingsresultaten mellan dem med och utan riskbruk, och följde även upp om alkoholvanorna förändrades över tid.
Studie III
I den tredje studien delades patienterna upp i två grupper: de som gick i kortare behandling (högst ett år) och de som fick längre behandling (mer än ett år). Forskarna undersökte om behandlingslängden påverkade resultatet och om längre behandling faktiskt ledde till ytterligare förbättring. De analyserade också om behandlingen följde någon känd modell för hur förändring sker över tid.
Hur kan resultaten tillämpas i psykiatrisk vård?
För att förbättra psykiatrisk vård bör rutiner införas för att systematiskt upptäcka riskbruk av alkohol även när det inte är huvudproblemet. Parallellt behöver kompletterande insatser utvecklas och erbjudas för att stödja patienterna i att minska sitt alkoholbruk under pågående psykologisk behandling. Dessutom är det viktigt att utbilda terapeuter och vårdpersonal i hur man kan ta upp och hantera alkoholrelaterade frågor på ett sätt som inte hindrar den terapeutiska processen.
— Behandlingstid bör inte styras av standardiserade modeller eller administrativa riktlinjer, utan anpassas efter patientens psykiatriska belastning, individuella förändring och efter den kliniska bedömningen.
Senast uppdaterad: 19 juni 2025
Sidansvarig: Psykologiska institutionen