Den 2 juni 2025 disputerade Sofia Bracco på sin doktorsavhandling med titeln From Visibility to Inclusion: Trans and Gender Diverse People in the Media and in the Workplace.

– Man kan inte säga att man verkligen kan något förrän man kan förklara det för sin mormor och till henne skulle jag säga att jag har studerat hur människor tänker och känner om transpersoner, säger Sofia Bracco.

Sofia Bracco med sin handledare, professor Marie Gustafsson Sendén.

Sofia Braccos forskning visar att ökad synlighet för transpersoner i media kan öppna dörrar – men också skapa nya hinder. Studierna syftar till att öka förståelsen för hur medierepresentationer påverkar attityder, något som i sin tur kan påverka hur transpersoner behandlas i olika delar av livet, till exempel på arbetsplatsen, och bidra till en mer rättvis behandling av transpersoner i samhället.

Brist på forskning visade vägen framåt

Transpersoners situation är ett forskningsområde som har försummats, menar Sofia Bracco och förklarar:

– Transpersoner och personer med olika könsidentiteter har länge ignorerats av psykologisk forskning utanför det kliniska, och ibland patologiserande, arbetet. Forskarna McFadden och Crowley-Henry har beskrivit litteraturen som finns kring transpersoner och arbetsliv som ”något av en ö, liten och nästan obebodd, avskuren från fastlandet” och tillade att ”mycket lite forskning överbryggar kopplingarna mellan karriärer för denna subpopulation och den större LGBT-gruppen”.

Sofia Braccos doktorandprojekt fokuserade ursprungligen på just arbetsliv och karriär. Men när hon tillsammans med sin handledare började undersöka transpersoners erfarenheter på arbetsplatsen insåg de att de befintliga teorierna var skapade för cispersoner av cispersoner. Det behövdes nya referenspunkter.

– Så vi började undra: hur uppfattas transpersoner inte bara på arbetsplatsen, utan i allmänhet? Varifrån kommer dessa stereotyper? Därför vände vi oss till media som den primära kontaktpunkten mellan cis- och transpersoner.

Från rubriker till rekrytering: Synlighet innebär inte alltid acceptans

Sofia Bracco och hennes kollegor började genomföra innehållsanalyser av nyhetsrubriker, gjorde experimentella undersökningar och utarbetade slutligen även riktlinjer för praktisk tillämpning. Sammantaget visar studierna hur synligheten för TGD-personer kan leda till både ökad inkludering och nya former av sårbarhet. Därmed uppstår behovet av medvetna strategier i media och arbetslivet för att hantera detta.

Sofia Bracco under disputationen.

Sofia Braccos studier visar att medan äldre stereotyper – som att framställa transpersoner som psykiskt sjuka eller farliga – blir mindre vanliga så dyker nya negativa mönster upp. Idag framställs TGD-personer ofta som offer eller är föremål för debatt.

– Transpersoner och personer med olika könsidentiteter har historiskt sett framställts på ett negativt, stigmatiserande och patologiserande sätt. Det finns tydliga exempel på detta i film och litteratur, till exempel i När lammen tystnar och Psycho, men detta var tidigare också vanligt i nyhetsmedierna. Dessutom framställdes transpersoner, särskilt transkvinnor med annan hudfärg, ofta i samband med sexarbete.

I vilket sammanhang får transpersoner och personer med olika könsidentiteter normalt uppmärksamhet i media idag, och varför är det problematiskt?

– Nu håller dessa kriminaliserande framställningar på att försvinna, men TGD-personer framställs ofta som offer för diskriminering och våld. Även om detta kan göras i välmenande syfte för att uppmärksamma systematisk transfobi, kan det också förstärka kopplingen mellan transpersoner och våld i allmänhetens medvetande.

Synlighet medför många risker, bland annat symbolpolitik på arbetsplatsen och felaktig framställning i media, men det finns också en potential för erkännande och acceptans.

Media formar attityder

Hur media porträtterar transpersoner påverkar våra känslor och dessa känslor påverkar i sin tur våra attityder. I en experimentell studie, där Sofia med kollegor visade deltagarna positiva, negativa och neutrala representationer av TGD-personer i media, kände deltagarna positiva känslor, vilket ledde till mer positiva tankar om transpersoner. När artiklarna porträtterade transpersoner i ett negativt ljus blev deltagarnas känslor och attityder istället mer negativa.

Sofia Braccos forskning visar att framställningen av TGD-personer i nyhetsmedierna varierar kraftigt mellan olika länder. Länder som redan är mer inkluderande tenderar att ha mer neutrala, mindre stereotypa och mindre negativa beskrivningar i medierna.
Det finns en tendens att likställa synlighet med framsteg, men Sofia Bracco varnar för att tro att enbart närvaro räcker.

– Negativa mediebilder kan försämra människors attityder gentemot transpersoner, och konsekvenserna kan sedan visa sig inom olika områden i livet, till exempel på arbetsplatsen. Dessutom har transkvinnor visat sig vara både de mest synliga och samtidigt de mest diskriminerade.

Finns det ett tydligt samband mellan synlighet och inkludering? 

– Den huvudsakliga slutsatsen i avhandlingen är att synlighet är ett tveeggat svärd som utan rätt kunskap och riktade insatser inte leder till faktisk inkludering, utan snarare utsätter TGD-personer för hat. Synlighet medför många risker, bland annat symbolpolitik på arbetsplatsen och felaktig framställning i media, men det finns också potential för erkännande och acceptans.

Transkvinnor utsätts för större granskning

Sofia Bracco har i sin avhandling genomfört experimentella undersökningar om huruvida transkvinnor och transmän med varierande grad av cisgender-typiskt utseende – ett utseende som överensstämmer med normerna för hur kvinnor och män ska se ut – påverkar deras upplevda anställbarhet. Deltagare med rekryteringserfarenhet utvärderade transpersoner som sökte jobb utifrån deras CV.

Vilka är dina viktigaste slutsatser när det gäller rekrytering och diskriminering av TGD-personer på arbetsplatsen?

– Vi fann att transmän med samma arbetserfarenhet och kvalifikationer ansågs mer anställningsbara än transkvinnor. Dessutom hade det en betydande inverkan på transkvinnors attraktionskraft, och därmed på deras anställningsmöjligheter, om de såg mer eller mindre cisgender-typiska ut, medan det inte hade någon inverkan på transmäns attraktionskraft. Transkvinnor granskas alltså mer noggrant när det gäller utseende än transmän, vilket speglar hur det är för ciskvinnor och cismän.

Omslagsbild (detalj).

Datainsamlingens dilemma

I avhandlingens sista del undersöker Sofia Bracco den växande praxisen att samla in SOGI-data – information om sexuell läggning och könsidentitet – på arbetsplatser. Syftet är ofta att främja inkludering och öka mångfald och/eller jämlikhet, men det finns också risker med detta.

Vilka är för- och nackdelarna med att använda SOGI-data på arbetsplatsen?

– SOGI-data fungerar som bevis på att LGBTQIA+-personer existerar och förtjänar policyer som syftar till att förbättra deras välbefinnande. Insamlingen av sådan data har alltså ett symboliskt värde, eftersom den bekräftar marginaliserade identiteter och normaliserar deras närvaro i samhället. Det har även praktiska fördelar, eftersom den utgör en nödvändig grund för riktade insatser och policyimplementering. Insamling av SOGI-data kan dock ha negativa verkningar, såsom att bidra till att vissa identiteter osynliggörs eller framställs som avvikande och stigmatiseras. I värsta fall kan det leda till integritetskränkningar och till och med bli ett verktyg för övervakning och förföljelse, särskilt i regioner där LGBTQIA+-identiteter inte skyddas. Därför måste noga överväganden göras om hur dessa data samlas in, lagras och används för att säkerställa att fördelarna överväger de potentiella riskerna.
 

Läs avhandlingen

Läs mer om Sofia Bracco