Ingemar vid lanseringen av boken Arbets- och organisationspsykologi 2012. Foto: Henrik Dunér

Ingemar hade en långvarig koppling till Psykologiska institutionen. Han disputerade vid institutionen 1977, blev docent 1983 och befordrades till professor i psykologi, särskilt social- och organisationspsykologi 2007. Efter disputationen var Ingemar först verksam vid Forskargruppen för Arbetslivets Socialpsykologi, den enhet som vid forskningsavdelningarnas tillkomst 1985 blev Avdelningen för miljö- och arbetspsykologi och idag kallas Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi (AO). Efter det följde anställningar som vikarierande (1983–1989) och ordinarie universitetslektor (1989–2007) innan Ingemar blev professor. Under perioder var han dessutom verksam som föreståndare och ställföreträdande föreståndare för AO-avdelningen.

Ingemar kombinerade intresset för psykologi med ekonomi och var mån om att forskning om arbetslivet också ska komma till praktisk nytta. Efter utbildning till civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm 1967 var han under några år verksam som konsult. Under perioden 1970–1976 arbetade Ingemar som utredningssekreterare vid Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS), en period under vilken han också tog en kandidatexamen i psykologi (1974). Ingemars doktorsavhandling, med titeln Att leva utomlands: En studie av utlandssvenskars anpassning, trivsel och levnadsvanor, gavs också ut av SNS (1976). 

Mycket av Ingemars forskning handlade om interkulturell problematik i form av skeenden och fenomen i samband med kontakt mellan olika kulturer. Han bidrog med flera böcker, vetenskapliga artiklar och bokkapitel till forskningsområdena interkulturell psykologi och ”International Human Resource Management” (IHRM). Hans forskning inriktades mot områden som bemanning av internationella organisationers verksamhet, IHRM-strategier i internationella företag samt kulturmöten, risk och transaktionskostnader. Här utgör Ingemars ensamförfattade böcker Living abroad: Personal adjustment and personnel policy in the overseas setting (Wiley, 1982) och Strategisk internationell PA (Studentlitteratur, 1994) centrala bidrag.

Under sina avslutande år som professor och professor emeritus ägnade sig Ingemar främst åt samspelet människa–teknik–organisation (MTO). Professuren finansierades av Statens Kärnkraftsinspektion (sedermera Strålsäkerhetsmyndigheten) och gav Ingemar möjlighet att ägna en tredjedel av arbetstiden åt forskning om MTO-frågor på kärnkraftverk, en tredjedel åt egen forskning samt en tredjedel åt undervisning och utveckling av kurser om säkerhet. Under den här perioden bidrog Ingemar tillsammans med kollegor till boken Arbets- och organisationspsykologi: Individ och organisation i samspel (Natur &  Kultur, 2012). Boken har använts vid olika lärosäten runtom i Sverige.

Från det vardagliga arbetet i högskolan minns vi Ingemars bidrag till undervisning och handledning. Han var under lång tid samordnare för Linjen för personal- och arbetslivsfrågor (P-linjen) och undervisade på Beteendevetenskaplig utredarlinje (BVU-linjen) och magister- och masterutbildning vid institutionen. Ingemar handledde över hundra kandidatarbeten, ett femtiotal examensarbeten på avancerad nivå och bidrog i forskarhandledning av flera doktorander, däribland Magnus Sverke, Jouko Arvonen, Johnny Hellgren och Malin Mattson Molnar. Generellt hade Ingemar ett systematiskt och konstruktivt reflekterande förhållningssätt, ställde kluriga frågor med en ansats som fick både studenter och medförfattare att tänka ett varv till. 

Många av oss som är lite äldre har haft Ingemar som lärare, handledare eller kollega. Han har inspirerat kollegor vid olika lärosäten och forskningsinstitut, både i Sverige och internationellt. Vi minns Ingemar med stor respekt, värme och tacksamhet.

Magnus Sverke, Claudia Bernhard-Oettel, Johnny Hellgren, Gunn Johansson och Petra Lindfors
 

En minnessida finns hos Ignis