Antisemitismen i Sverige under och efter Förintelsen
Olof Bortz, doktor i historia och forskare vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet, berättar om sitt treåriga forskningsprojekt om den svenska antisemiten och propagandisten, Einar Åberg (1890–1970).
I november 2024 påbörjade Olof Bortz, finansierad via Vetenskapsrådet, sitt forskningsarbete om Einar Åberg och svensk politisk antisemitism mellan 1930 och 1960. Åberg var en bokhandlare som verkade inom nazistiska och högerextrema kretsar och spred antisemitisk propaganda i Sverige under mellankrigstiden, och globalt efter andra världskriget. Åbergs aktiviteter kom så småningom att leda fram till den svenska lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Den så kallade ”Lex Åberg”-lagen instiftades 1948 samtidigt som den uppmärksamhet som Åberg rönte internationellt började skapa diplomatiska problem för Sverige.
Olof Bortz forskningsintresse kring Einar Åberg uppstod lite av en slump då han inventerade utrikesdepartementets diplomatiska rapporter inför ett annat projekt.
– Jag upptäckte plötsligt i källmaterialet hur det i slutet av 1940-talet började komma in brev till svenska UD med frågor om varför det strömmade ut antisemitisk propaganda från Sverige strax efter kriget.
– I Sverige fanns det under denna tid en uppfattning att antisemitismen hörde hemma i andra länder, och det var också en marginell politisk opinion som stödde Åbergs sak. Men det är intressant att studera hur Åberg gör sin propaganda internationell under samma period som det svenska välfärdssamhället byggs, och hur han på sätt och vis störde Sveriges förhållandevis goda rykte efter kriget och den ”välfärdsidyll” som landet började förknippas med.
Det som också intresserar Olof Bortz med fallet Einar Åberg var att han kunde bedriva sin propagandaverksamhet under en väldigt lång period, och genom stora politiska och kulturella samhälsomvälvningar. Projektet undersöker inte bara olika uttryck för politisk antisemitism utan även historien om själva begreppet antisemitism.
Genom att studera Einar Åberg tycker jag man får en mer precis ingång till vad antisemitism var historiskt. Det är ett begrepp som har fyllts med olika innebörder och följaktligen betytt olika saker under olika perioder.
Olof Bortz framhåller hur man genom att studera Åbergs egen propaganda, via pamfletter och flygblad, får en bra bild av hur den kunde anpassas utifrån ny lagstiftning och politiska svängningar. Samtidigt kan man genom att studera säkerhetspolisens efterlämnade material, rättegångsprotokoll, dagspress och material från judiska församlingar och organisationer också få en inblick i hur samhället, både i Sverige och utomlands, reagerade på hans propaganda.
– Det här är på sätt och vis en historia om hur Sverige kom att hanterade problemet med antisemitism och rasism med hjälp av lagstiftning. Det finns en intressant och tidlös ambivalens i hur man ska bemöta en aktör som Åberg som går igen även idag, menar Olof Bortz.
Han tänker i första hand på de internationella reaktioner och diplomatiska problem som exempelvis koranbränningar gett upphov till i Sverige idag.
– På så sätt är det en större antirasistisk berättelse över hur politiska fenomen och begrepp formas och förändras genom olika historiska skeenden och samhällskontexter, avslutar han.
Olof Bortz är doktor i Historia och forskare vid Historiska institutionen, Stockholms universitet. Han disputerade vid samma institution 2017 på avhandlingen: “I wanted to know how this deed was done”. Raul Hilberg, the Holocaust and History.
Han är redaktör för Nordisk Judaistik, lokalredaktör för Historisk Tidskrift samt medlem i redaktionsrådet för den franska historiska tidskriften Passés Futurs.
Olofs forskningsområden är inom modern politisk historia med särskild inriktning på intellektuell historia, judisk historia, Förintelsen samt nazism, fascism och antisemitism.
Senast uppdaterad: 28 mars 2025
Sidansvarig: Historiska institutionen