Idag, fredagen den 27:e juni,  anordnar projektet en avslutande konferens i Bryssel på temat ”The State of Family Resilience in Europe Today: New Evidence to Support Policy Reform”. Konferensen samlar över 80 representanter från EU-institutioner, nationella beslutsfattare och civilsamhället. Syftet är att:

• Presentera forskningsresultat: Visa på centrala empiriska resultat och kritiska perspektiv från projektets studier.
• Dela evidensbaserade policyrekommendationer: Informera beslutsfattare om möjliga reformer för att bättre stötta familjer.
• Främja lärande och utbyte mellan aktörer: Underlätta att rekommendationerna tas till vara och skapa nätverk för ökat genomslag bland europeiska och nationella beslutsfattare, civilsamhälle, arbetsmarknadens parter och forskare.

Projektet, som startade i september 2022 och pågår till augusti 2025, leds av Stockholms universitet och Oxford University, i samarbete med KU Leuven, universiteten i Warszawa, Zagreb och Barcelona samt COFACE Families Europe. Projektets två pelare – Stocktaking Research och Policy Lab – kombinerar empirisk forskning med simuleringsövningar tillsammans med samhällsaktörer, för att samutveckla träffsäkra policyrekommendationer.

Tre övergripande reformbehov som projektet lyfter fram är:

1. Bättre ekonomiskt stöd till barnfamiljer, särskilt resurssvaga hushåll.
2. Att täppa till glappet i barnomsorgen.
3. Att bygga ut ett heltäckande nätverk av familjestödjande tjänster

Rense Nieuwenhuis. Photo: Magnus Dahl

Rense Nieuwenhuis, docent vid SOFI, som är en av projektets samordnare, säger:

– Vår forskning visar att många familjer upplever flera former av otrygghet samtidigt – inte bara ekonomiskt, utan också vad gäller tid, boende och omsorg. Denna komplexitet måste återspeglas i politiska insatser som går bortom enkla lösningar på enskilda problem.

Vid ett nyligen hållit offentligt seminarium i Sverige bjöds civilsamhällesorganisationer in till ett panelsamtal om hur svenska familjer har det, baserat på forskning inom rEUsilience. Panelen lyfte behovet av att förbättra både nivån och tillgängligheten i det sociala skyddsnätet. Även om arbete och utbildning förbättrar livsvillkoren för många, kan ojämlikhet bestå till följd av diskriminering och strukturella hinder. Sveriges höga samhällsförväntningar på heltidsarbete och aktivt föräldraskap lägger ett särskilt tungt ansvar på ensamstående föräldrar. Panelen efterlyste mer inkluderande familjepolitik som tar hänsyn till olika familjekonstellationer.

Ojämlik tillämpning av det kommunala försörjningsstödet undergräver rättssäkerhet och likvärdighet. Tillgången till stöd begränsas dessutom av bristfällig kommunikation – information måste anpassas till utsatta grupper genom tillgängligt språk och format. Kommunerna kan spela en större roll genom att erbjuda riktat stöd till barnfamiljer, exempelvis i form av resebidrag eller familjecentraler. Slutligen ifrågasatte panelen de stigmatiserande berättelserna kring välfärd och betonade att det svenska systemet redan innehåller starka drivkrafter för arbete – och att det krävs mer empati och integrationsinsatser.