Samverkan och rätt stöd gör skillnad för ungas utanförskap
Lokala insatser kan minska antalet unga som varken arbetar eller studerar. En ny forskningsstudie visar att samverkan och rätt stöd gör skillnad

Varje år står cirka 130 000 unga i Sverige utanför både arbetsmarknaden och utbildningssystemet – en grupp som kallas UVAS (unga som varken arbetar eller studerar). Många av dessa unga fastnar i ett långvarigt utanförskap.
En ny rapport från IFAU, skriven av Tomas Korpi, professor i sociologi vid Institutet för social forskning, och Renate Minas, professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, visar att lokala insatser i kombination med effektiv samverkan mellan olika aktörer kan ha stor inverkan på att minska antalet UVAS.
”Förmåga att tidigt identifiera unga”

Rapporten visar att framgångsrika kommuner inte bara har fungerande nätverk mellan olika myndigheter och aktörer, utan att de också tidigt identifierar UVAS-grupperna och anpassar sina insatser därefter. Samordnad Individuell Plan (SIP) och omfattande sociala insatser är avgörande för kommuner som har minskat antalet UVAS.
– Vår forskning visar att vissa kommuner har en förmåga att tidigt identifiera unga som riskerar att bli UVAS och sedan erbjuda dem rätt stöd vid rätt tidpunkt. Det är denna tidiga och välkoordinerade insats som gör skillnaden, säger Renate Minas vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet.
Samarbete och socialt stöd ger framgång
Det finns ingen universallösning för alla kommuner, men vissa arbetssätt är särskilt framgångsrika.

– Det vi ser är att framgångsrika kommuner inte nödvändigtvis har en enskild lösning, utan att de anpassar sina insatser efter lokala behov och förutsättningar, säger Tomas Korpi vid Institutet för social forskning.
Samordning mellan olika policyområden och omfattande socialt stöd är centrala delar i de kommuner som har lägre UVAS-tal än förväntat. Insatser som omfattar flera sektorer, såsom utbildning, arbetsmarknad och socialtjänst, är avgörande för att stödja dessa unga
– Att minska antalet UVAS handlar om mer än bara ekonomiskt stöd. Det krävs ett helhetsgrepp där socialt stöd, utbildning och arbetsmarknadspolitik kombineras för att skapa långsiktiga lösningar för unga, säger Tomas Korpi.
Så gjordes studien
Studien bygger på intervjuer med handläggare från ett urval av svenska kommuner. Urvalet gjordes genom att beräkna risken för att unga i åldern 16–24 år skulle hamna i gruppen UVAS, baserat på både individuella och strukturella faktorer.
Därefter jämfördes det förväntade antalet UVAS i varje kommun med det faktiska antalet. Kommuner med störst skillnad, både positiv och negativ, valdes ut – totalt 20 kommuner. I dessa kommuner intervjuades 60 handläggare om hur de lokala insatserna för UVAS var organiserade.
Med hjälp av kvalitativ jämförande analys studerades sedan skillnaderna mellan de kommuner som lyckats bättre än förväntat och de andra.
Kontakter vid Stockholms universitet
- Tomas Korpi, Institutet för social forskning, tomas.korpi@sofi.su.se
- Renate Minas, Institutionen för socialt arbete, renate.minas@socarb.su.se
Läs mer
Rapporten Lokala åtgärder för unga som varken arbetar eller studerar.
Senast uppdaterad: 11 november 2024
Sidansvarig: Md