Workshop med outforskade språk på agendan
Outforskade språk i Pakistan var ämnet för en intensiv workshop i Islamabad under april. Henrik Liljegren, professor i lingvistik, höll i evenemanget.
Hur kan jag dokumentera mitt eget språk? Vad är det för skillnad mellan språkdokumentation och språkbeskrivning? Är vissa språk dömda att dö ut? Vilka verktyg är mest effektiva för att hantera och analysera data? Det är några av de frågor som kom upp i workshoppen, som hade titeln ”Exploring Undocumented and Underdocumented Language Worlds of Pakistan”.
Varje enskilt språk är en värld i sig
Uttrycket ”Language Worlds” syftar här på att varje enskilt språk i världen är en värld sig – ett eget ”ekosystem” – med ett unikt ordförråd, en unik grammatik och ett sätt att relatera till de människor och den miljö där just det språket talas.
Inbjudna till workshoppen var ett trettiotal doktorander, språkaktivister och forskare – alla på något sätt engagerade i dokumentation av hotade språk i Pakistan. Professor Henrik Liljegren ledde workshoppen, och värdar var Allama Iqbal Open University (AIOU) och Forum for Language Initiatives (FLI).
Allama Iqbal Open University är världens femte största universitet i antalet studenter: 1,3 miljoner.
Forum for Language Initiatives är ett språkresurscentrum, som under de senaste 20 åren haft de cirka 30 språk som talas i Pakistans norra bergsregion som primär målgrupp.
Pakistan – med sina 250 miljoner invånare – är väldigt mångspråkigt och mångkulturellt. Totalt räknar man med 80 språk i landet, och inget av dem talas som förstaspråk av mer än 50 procent av befolkningen. Ungefär hälften av språken är potentiellt hotade och många kommer med stor sannolikhet att ersättas av mer dominerande språk inom loppet av några årtionden.
Dessa språk är också knapphändigt dokumenterade och beskrivna; de har inget skriftspråk eller några egna resurser till förfogande. De flesta är heller inte officiellt erkända.
Språkförlust är kulturell förlust
Förlusten av ett språk innebär att en del av vår kulturella mångfald går förlorad. Ur ett forskningsperspektiv innebär det att vi går miste om ännu ett sätt som språk väljer att begripliggöra dimensioner som tid och rum, smakupplevelser eller samspelet mellan talare och lyssnare.
Workshoppen var uppbyggd runt fem teman: ramverk, data & metod, datahantering, analys och publikation.
Efter en presentation och dialog om teoretiska frågor, ägnades en stor del av tiden åt att öva praktiska färdigheter. Viktiga redskap för datahantering och analys introducerades, och deltagarna fick själva pröva på att applicera dessa redskap på eget språkmaterial:
- Praat (för fonetisk och fonologisk analys),
- ELAN (för transkription och annotation av ljud och video),
- FieldWorks Language Explorer (för grammatisk analys och för att bygga lexikala databaser).
Enbart i den här gruppen var mer än 15 språk representerade, både i form av deltagarnas förstaspråk och de språk som de valt att studera, bland annat pahari, pashto, dameli, dawoodi, torwali, gojri, chilisso, shina och burushaski.
Vi grävde djupt i språkdokumentationens fascinerande värld
– Vi grävde djupt i språkdokumentationens fascinerande värld och fick med oss ovärderlig kunskap och praktiska färdigheter. Henriks omfattande erfarenhet och expertis inom området lyste igenom, och vi fick tillfälle att prova kraftfulla verktyg, äger professor Zafeer Kiani från University of Azad Jammu & Kashmir, som deltog tillsammans med en grupp av egna doktorander.
– Det var en minnesvärd upplevelse fylld av lärande, samarbete och insiktsfulla diskussioner. Stort tack till Henrik, AIOU och FLI för att ni gjorde detta möjligt!
Upprättelse genom språknamnet
Zafeer Kiani har egen erfarenhet av språkdokumentation. För några år sedan påbörjade han och kollegan Abdul Qadir Khan dokumentationen av ett litet och tydligt hotat språk i nordligaste Pakistan. Språket har tidigare gått under namnet domaaki, men under arbetets gång förstod teamet att språknamnet var något som de cirka 300 talarna själva värjde sig inför. Namnet hade getts dem av den omgivande språkliga majoriteten, som såg ner på den här gruppen – och som under sekler på utsatt dem för diskriminering. Numera talar man med stolthet om det egna språket som dawoodi.
– Henrik Liljegrens sessioner berikade vår förståelse av både de teoretiska grunderna och de praktiska tillämpningarna av språkdokumentation – ett område som är avgörande för bevarandet av språklig mångfald. Dessutom fick vi praktisk erfarenhet av banbrytande verktyg och teknologier för att samla in, analysera och bevara språklig data, säger Shakir Ullah, postdoktor vid University of Buner.
Stort och lålngvarigt engagemang för språken i Pakistan
Henrik Liljegren har lång erfarenhet av Pakistan. Han kom hit första gången 1998 och har varit involverad i lingvistiskt fältarbete och flera datainsamlings- och dokumentationsprojekt. Han har bland annat studerat språken palula, kalkoti och gawarbati – tre mindre språk som återfinns i dalgångar i Hindukushbergen vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan.
Under en tioårsperiod bodde Henrik Liljegren med sin familj i Pakistan och var med om att starta upp Forum for Language Initiatives (FLI).
Senast uppdaterad: 29 april 2025
Sidansvarig: Institutionen för lingvistik