Gunnela Westlander

Gunnela har haft en lång koppling till Psykologiska institutionen. Även om hennes filosofie kandidatexamen var från Uppsala universitet, blev hon filosofie licentiat 1969, filosofie doktor 1976 och docent i psykologi 1977 vid Stockholms universitet. Gunnela var också verksam som universitetslektor vid vår institution 1974–1978 och medverkade även senare i undervisning på grundnivå och forskarnivå. Sedan pensioneringen var hon verksam som professor emerita vid institutionen från 1996. Bland annat utvecklade hon, tillsammans med Siv Boalt Boëthius, den påbyggnadsutbildning i organisationspsykologi för yrkesverksamma psykologer som gavs vid institutionen 2010–2013.

Gunnelas tidiga forskarbana innehöll anställningar vid Psykotekniska institutet (1962–1965) och Personaladministrativa rådet (1966–1978). Men framförallt har hon varit verksam vid Arbetsmiljöinstitutet (sedermera Arbetslivsinstitutet), där hon anställdes som forskare 1978 och utnämndes till laborator 1986 innan hon 1987 blev professor i arbetspsykologi och chef för Socialpsykologiska enheten fram till pensioneringen 1995.

Hon fortsatte här sitt tidigare forskningsspår från doktorsavhandlingen om förvärvsarbetets psykologiska värde men nu med en förskjutning från industriarbetets villkor till de nya villkor som skapades inom tjänstemannagrupper genom den snabba datoriseringen. Som alltid i Gunnelas forskning var kvinnors och mäns arbetsvillkor och jämställdhet en självklar del. Gunnela var starkt engagerad i företagshälsovårdens kompetensprofil och stördes av dess kunskapslucka när det gäller psykologi. Hon startade därför en beteendevetenskaplig vidareutbildning mot arbetsliv där många psykologer inom företagshälsovården har vidareutbildats. Den utbildningen var ett stort steg mot en modernisering av företagshälsovården för att möta ett föränderligt arbetsliv.

Yrkeslivet innehöll också många uppdrag. Bland annat var Gunnela ledamot av Psykologförbundets vetenskapliga råd 1979–1983 och styrelseledamot i Arbetslivscentrum 1979–1986 och 1992 samt i Delegationen för social forskning 1983–1986. Dessutom var hon ledamot i Kärnkraftsinspektionens forskningsnämnd 1988–1994, Skolverkets forskningsnämnd 1994–1996, forskningsprogram vid NUTEK 1993–2002 samt vid Norges forskningsråd 2000–2006. Hon har även varit ledamot av redaktionskommittéerna för Arbetsmarknad & Arbetsliv, Journal of Occupational Safety and Ergonomics, Journal of Women’s Health samt Nordisk Psykologi.

Gunn Johansson, Lennart Lennerlöf och Gunnela Westlander.

Gunnela samverkade med flera lärosäten, däribland Kungliga Tekniska högskolan, där hon blev hedersdoktor 2003. Under 12 år efter pensioneringen var hon knuten till Industri och arbetsvetenskap vid Linköpings universitet. Genom undervisning och handledning av doktorander förmedlade hon sina kunskaper i psykologi till teknologer. Efter pensioneringen var Gunnela också aktiv i Psykologihistoriska sällskapet.

En lång och närmast unik forskarkarriär har nu tagit slut. Gunnelas doktorsavhandling Arbete och livssituation: Några ansatser att empiriskt belysa förvärvsarbetets psykologiska värde bidrog till förståelsen av arbetslivets psykologi. Hon publicerade därefter flera böcker, bokkapitel och vetenskapliga artiklar om socialpsykologiska perspektiv på arbetsorganisation, psykosocial arbetsmiljö, produktionsteknik, datoranvändning, organisationsförändringar och interventionsstrategier.

Vägröjare för välfärdsdemokrati – bokomslag (detalj)

Även efter pensioneringen fortsatte Gunnela att bidra till forskningslitteraturen. Bland annat skrev hon Ekologisk psykologi och behavior setting-teorin (Studentlitteratur, 1999) och Frederick Taylor och hans omgivning: Hur Scientific Management slog igenom (GML förlag, 2018). Under senare år skrev hon också biografier om pionjärer inom välfärdsuppbyggnaden, som Aktivist för mångfald och integration: Pionjären Mary Parker Follett (Carlssons förlag, 2016) och Vägröjare för välfärdsdemokrati: Om fyra pionjärer inom settlementrörelsen (Atlas akademi, 2022).

På många sätt var Gunnela en banbrytare. Hon var en av Sveriges första kvinnliga professorer i psykologi. Hon har, genom sina insatser inom forskning och utbildning, starkt bidragit till att belysa, och sprida kunskap om, förvärvsarbetets psykologiska värde.

Jämställdhet i arbetslivet var ett område som hon tidigt intresserade sig för. Hon konstaterade genom sina studier om förvärvsarbetets betydelse för människors livssituation att bristande jämställdhet var problematiskt för både kvinnor och män, men på olika sätt (Kvinnan och arbetslivet, Natur och Kultur, 1981).

Hon banade väg för många inom akademin att börja forska om kvinnors villkor i arbetslivet. Förändringsarbete var också ett viktigt forskningsområde under flera decennier, ofta med användning av intervjuer och kvalitativa metoder. Likaså brann Gunnela för att forskning ska kunna bidra till samhällsutvecklingen. Det innebar att hon under hela sin forskarkarriär spridit kunskap via populärvetenskaplig litteratur och kurser till praktiker.

Många av oss som är lite äldre har haft Gunnela som lärare, chef eller kollega. Hon har inspirerat många kollegor vid olika lärosäten och forskningsinstitut. Hennes starka engagemang och idoga forskargärning har gett värdefulla bidrag till utvecklingen av psykologiämnet, vad gäller såväl arbets- och organisationspsykologi som socialpsykologi.

Vi är många, inte enbart på vår institution, som kommer att sakna Gunnelas skarpa intellekt.

Magnus Sverke, Gunnar Aronsson, Annika Härenstam, Kerstin Isaksson, Gunn Johansson, Göran Kecklund
 

Gunnela Westlanders profilsida