Ny rapport om mat- och vattenförsörjning under krig
Hur säkerställer vi tillgången på viktiga varor under större kriser som krig? Lärdomar från kriget i Ukraina ligger bakom ny rapport om livsmedels- och dricksvattenförsörjning i krigstid.
På uppdrag av Livsmedelsverket har Karina Shyrokykh undersökt hur livsmedels- och dricksvattenförsörjning påverkas och fungerar i krig. Syftet har varit att granska de viktigaste utmaningarna och lösningarna som identifierats i Ukraina och Polen under de första två månaderna av den fullskaliga invasionen, med särskilt fokus på städer som har upplevt en stor tillströmning av flyktingar. Den nyligen publicerade rapporten "Mat- och dricksvattenförsörjning i krigstid: Lärdomar från Ukraina och Polen i samband med en stor inströmning av flyktingar" sammanfattar de viktigaste insikterna från denna studie.
Hur uppstod idén till den här studien?
– Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har haft långtgående konsekvenser för mat- och dricksvattenförsörjningen i Ukraina och Polen. För att stärka Sveriges beredskap beställde Livsmedelsverket studien för att förstå hur mat- och dricksvattenförsörjningen påverkades i delar av Ukraina och Polen som tog emot en stor flyktingström (Rzeszów och Kraków i Polen, samt Lviv och Uzhhorod i Ukraina).
Kan du nämna några särskilda utmaningar som ni har identifierat?
– Studien visar att båda länderna saknade en systematisk strategi för beredskap inför sådana scenarier: Ukraina var oförberett på det massiva antalet internflyktingar, medan Polen hade svårigheter att hantera det stora antalet flyktingar som transiterade eller sökte tillfälligt skydd. Detta ledde ofta till okoordinerade insatser och ineffektivitet, såsom ojämlik fördelning av mat och vatten, samt bristfälliga matförråd.
Såg ni några positiva exempel på beredskap i dessa länder?
– Ja, det gjorde vi, men i begränsad omfattning. Vissa ukrainska organisationer hade förberett sig för en eskalering av konflikten sedan den olagliga ryska annekteringen av Krim 2014. Ofta var det organisationer som antingen fick direkta order från den nationella regeringen eller på grund av deras tidigare engagemang i krishantering. I Polen hade vissa organisationer erfarenhet av översvämningar, vilket hjälpte dem att reagera effektivt.
Kan du berätta mer om hur dricksvattenförsörjningen påverkades av kriget och flyktingströmmarna?
– Utmaningarna varierade beroende på konfliktens skede. Inledningen av invationen präglades av brist på kemikalier för vattendesinfektion och strömavbrott till följd av attacker mot civil energiinfrastruktur. Sammantaget lyckades dock kommunerna lösa utmaningarna genom att använda vattentankar, lastbilar, reservbrunnar och köpa in generatorer. Flaskvatten var mycket efterfrågat, men behovet var svårt att möta på grund av leverans- och logistikproblem. Detta ledde också till problem med hantering av plastavfall.
Vilka var de viktigaste aktörerna som var involverade i krishantering och vilken roll spelade de?
– Behovet av nödinsatser mobiliserade många typer av aktörer: vanliga medborgare, offentliga och privata enheter, både stora och små. Kommuner och regionala myndigheter i båda länderna var starkt beroende av volontärer, privata företag och icke-statliga organisationer för att upprätthålla mat- och vattenleveranser. I båda länderna gjorde företag donationer, tillhandahöll viktiga varor och erbjöd gratis logistiktjänster. Till exempel erbjöd många restauranger måltider med hjälp av sina kök, och kontor förvandlade sina utrymmen till tillfälliga skydd.
– Humanitära organisationer och internationella icke-statliga organisationer spelade också en viktig roll och levererade mat och flaskvatten till flyktingar på tågstationer och i skydd. I vissa fall försenades dock deras hjälp av nationella byråkratiska hinder. Deras sena ankomst underströk vikten av lokala aktörer i de tidiga skedena av en kris. I Polen fanns det juridiska frågetecken som hindrade dessa aktörer från att börja verka.
Vad innebär projektets resultat för framtida beredskapsplanering?
– Kriget blottlade allvarliga brister i beredskapen i både Ukraina och Polen, särskilt i samordningen mellan aktörer. Samtidigt såg vi också en stor vilja att ställa upp i krissituationer. Lokala aktörer – föreningar, företag, icke-statliga organisationer och enskilda volontärer – ville hjälpa till och var avgörande i den tidiga insatsen. Vi såg också hur svag samordning, brist på lager och juridiska hinder dämpade effektiviteten av detta bistånd. Sammantaget hittade vi allvarliga brister och utmaningar som behöver tas hänsyn till i beredskapsplaneringen.
---
Senast uppdaterad: 12 juni 2025
Sidansvarig: Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer