Tecken som stöd för barn med autism – masteruppsats uppmärksammas i Logopeden
I senaste numret av tidningen Logopeden lyfts masterstudenten och legitimerade logopeden Zhiwar Eskandaris uppsats om tecken som alternativ och kompletterande kommunikation för barn med autism. Hans genomgång av forskningsläget visar att tecken som kommunikation kan vara ett värdefullt verktyg när det används strukturerat och evidensbaserat.
Foto: Niklas Björling
I sin masteruppsats med titeln “Sign Language as Augmentative and Alternative Communication Intervention to Increase Expressive Language Outcomes in Children with Autism: A Scoping Review” – inom Masterprogram i specialpedagogik med fokus på tillämpad beteendeanalys och autismspektrumtillstånd, SPATO – sammanfattar Zhiwar Eskandari aktuell forskning om användningen av tecken (TAKK) för barn med autism.
Genom kartläggning av befintliga studier undersöker han effekterna av TAKK och vilka faktorer som påverkar resultatet.
Slutsatsen är att innan en TAKK-intervention påbörjas bör logopeder genomföra en noggrann kartläggning av barnets förmågor och behov. Det är också viktigt att jämföra TAKK med andra alternativa eller kompletterande kommunikationssätt för att säkerställa att insatsen är rätt anpassad till barnet.
Systematiskt
När TAKK bedöms vara den lämpligaste metoden bör den implementeras systematiskt, med tydlig förankring i evidens och med kontinuerlig uppföljning. En strukturerad och medveten användning av tecken kan, enligt uppsatsens samlade forskningsunderlag, bidra till att stärka barns expressiva kommunikation och ge dem fler möjligheter att uttrycka sig.
– En viktig slutsats var att barnets förmåga att imitera handrörelser tycks vara avgörande för om barnet börjar använda tecken, menar Zhiwar Eskandari.
