Per Israelson.
Per Israelson.

Festivalen arrangeras den 11-12 november på Hjalmar Bergmanteatern.

Den tecknade serien har alltid varit en svårbestämd konstart. Varken litteratur eller bildkonst, med ett tilltal som inte så lätt låter sig ålderskategoriseras, uppenbart nyskapande men samtidigt tydligt knuten till massproducerade medier, har den tecknade seriens mottagande, socialt såväl som kulturellt, alltid utmärkts av ambivalens.

Uppenbarligen fångar den vår uppmärksamhet, men frågan är om den gör det på rätt sätt? Ett försvar för den tecknade serien har varit att den kan fungera som ett pedagogiskt redskap. Redan på 1930-talet producerades litterära klassiker i serieformat, liksom historiska tecknade serier. Den tecknade serien har man tänkt sig kan fungera som en introduktör till viktiga och uppbyggliga ämnen. Under senare år, och särskilt i reaktion till nya, digitala läspraktiker, har serier också ofta lyfts fram som ett pedagogiskt stöd i läsundervisning.

Den tecknade seriens deltagande läsart har – är tanken, åtminstone – underlättat förvärvandet av nödvändiga läsfärdigheter. Men den viktiga frågan blir då förstås, vilket slags läsfärdigheter är det som förmedlas? Och hur inverkar dessa färdigheter på de kunskaper som produceras? Kan vi här rentav tala om en sorts kroppsliga kunskaper?