Genuskritisk granskning av svensk drama- och scenkonstkanon med fokus på 1880-talet
Ulrika Lindgren har disputerat i teatervetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.
Bild: Emilia Lindholm
Doktorsavhandlingen har titeln I skuggan av en man. En genuskritisk granskning av svensk drama- och scenkonstkanon med fokus på 1880-talet.
På 1880-talet var kvinnliga dramatiker framgångsrikare än Strindberg, som bara fick en publiksuccé med sagospelet Lycko-Pers resa. Vid denna tidpunkt var dramagenren högt skattad och teatern ett kraftfullt offentligt medium som var viktigt att bevaka. Det uppstod en genuskonflikt där manliga kritiker med hänvisning till darwinistiska idéer om könens olikhet hävdade att kvinnliga dramatikers verk var estetiskt bristfälliga och mer politiska än konstnärliga. Följden blev att de ganska omgående försvann från repertoaren och hänvisades till mindre prestigefyllda genrer, som sagospel för barn, medan manliga dramatiker återigen blev norm. När historiker senare skildrade 1880-talet övertog de den manliga kritikens ståndpunkt i genuskonflikten. Strindbergs position stärktes och hans naturalistiska- och post infernodramatik uppvärderades, medan kvinnliga dramatikers verk nedvärderades och g(l)ömdes bort. Att sagospel omladdades till en specifik kvinnlig genre medförde att den delen av Strindbergs författarskap blev problematisk. Historieskrivningens bild av Strindberg, som den sårige och aggressive modernismens manliga förelöpare och geni, gick inte ihop med att han skrev sagospel. Sålunda förbigicks Lycko-Pers resa alltmer kortfattat. På 1970-talet började feministiska forskare återupprätta kvinnliga dramatikers betydelse, men först på 2000-talet, när deras pjäser iscensattes avslöjades vidden av historieskrivningens och teaterns förvanskning av dem som okonstnärliga och ospelbara.