Professor Tiina Rosenberg utforskar kopplingarna mellan sångröst, genus och opera i det tidiga moderna Europa i en ny artikel.
Porträtt av den italienska sångaren Farinelli (1705-1782). Av Corrado Giaquinto (1703–1766).
Under barocken dominerades den europeiska operascenen av italienska kastratsångare. Med sina unika röstomfång, som ofta påminde om kvinnliga sopraner och altar, utmanade dessa manliga artister samtidens genusnormer både kroppsligt och konstnärligt. Traditionen fick på längre sikt också betydelse för framväxten av den kändiskultur som i dag präglar musikindustrin.
Vid de svenska hoven under drottning Kristina på 1600-talet och drottning Lovisa Ulrika på 1700-talet introducerades flera av dessa sångare, vilket bidrog till att forma den svenska operatraditionen. I den här artikeln undersöker Tiina Rosenberg den mångfacetterade relationen mellan genus, sångröster och kulturellt arv.
Texten ingår i antologin Stimme – Kritik – Emotion. Festschrift für Doris Kolesch, utgiven vid Neofelis Verlag.
Tiina Rosenberg är professor emerita i teatervetenskap vid Institutionen för kultur och estetik. Hon forskar på feministisk teater och teori, performance studies, genusvetenskap, queerstudier och kritisk teori.