Att män begår väsentligt mer brott än kvinnor är ett av kriminologins mest grundläggande och stabila fakta. Redan för 40 år sedan noterade dock kriminologen Freda Adler att könsskillnaden i brott minskat. En ökad jämställdhet antogs ha inneburit att kvinnor frigjordes från kontroll vilket i sin tur antogs leda till en ökad brottslighet bland kvinnor. Denna frigörelseteori har sedan dess haft många anhängare. I Sverige har könsskillnaden i registrerad brottslighet också minskat, vilket har förklarats med att kvinnor tar efter mäns beteende.

En alternativ förklaring utgår från forskning som pekat på en minskande tolerans mot brott. Utvecklingen förstås här istället som en utvidgning av vilka handlingar som samhället reagerar på. Denna förklaring sätter ljuset på hur ett socialt problem konstrueras och samhällets uppmärksammande, förståelse och reaktion. Det övergripande syftet med föreliggande projekt är att i) studera bilden av den brottsliga kvinnan och framväxten av kvinnors brottslighet som samhällsproblem, ii) analysera utvecklingen av kvinnors brottslighet.

Vi anlägger ett historiskt perspektiv på genus och brott och avser att studera kvinnor och brott i ett 100 års perspektiv. Projektet placerar sig i forskningsfronten då förklaringar till kvinnors brottslighet behöver problematiseras såväl empiriskt som teoretiskt. Det är oklart vad som driver förändringar av könsskillnader i registrerad brottslighet och hur denna process ska förstås. Projektet tar delvis utgångspunkt i det feministiska perspektivets kritik av kriminologins normalisering av mäns brottslighet. En given fråga är varför en ökad jämställdhet antas leda till att könsskillnaden minskar genom att flickor ökar sin brottslighet och inte genom att pojkar minskar sin brottslighet? Projektet kommer att använda sig av både kvantitativa och kvalitativa analysmetoder och studera, dagspress, forsknings- och utredningslitteratur samt statistik över kvinnors brottslighet.