Erfarenheter visar att det finns potential för goda effekter när det gäller matematik- och språkutveckling, socialt samspel, socio-emotionell utveckling, delaktighet, engagemang och psykisk hälsa. Insatser kan vara både förebyggande, åtgärdande, universella, riktade och intensiva. 

Forskarskolan i specialpedagogik med inriktning tidiga insatser i skola och förskola är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Linköping University, Jönköping University och Karolinska institutet ned Vetenskapsrådets UVK sin finansiär.

Symposiet gav olika aktörer möjlighet att diskutera både utveckling av hållbara förändringar i policy, forskning, lärarutbildning och praktik, liksom stödjande faktorer och möjliga hinder i implementeringsprocesserna. 
 

---

 

Evidensbaserad praktik

Vicerektor för humanvetenskapliga området och dekan på Samhällsvetenskapliga fakulteten, Stockholms universitet, Yvonne Svanström, hälsar välkomna med att kort berätta om universitetet historiskt och belysa dagens symposium.
Därefter hälsar också Specialpedagogiska institutionens prefekt, Jenny Wilder, alla deltagare välkomna och belyste Forskarskolans arbete. 

– Att hitta evidensbaserad praktik har varit fokus och forskarskolan har satt specialpedagogisk forskning på kartan nationellt, menar Jenny Wilder.  

ymposiet öppnas av moderator Anders Risling, filosofie doktor och expert i organisationspsykologi innan Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik, Specialpedagogiska institutionen, berättar mer om forskarskolan. Hon ger också en presentation av symposiets syfte och en kort beskrivning av deltagande forskare, projekt och doktorander, tillsammans med Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap, Karolinska Institutet, Henrik Danielsson, professor i funktionsnedsättning och samhälle, Linköpings Universitet, Mats Granlund, professor i handikappvetenskap och psykologi och Eva Siljehag, lektor i specialpedagogik – samtliga medlemmar i forskarskolans styrgrupp.

 Med tidiga insatser menar vi i god tid, när barnen är yngre, som kan förbättra hälsa och ge mer livskvalitet – inte bara i skolan. Det har också visats att tidiga insatser är mer kostnadseffektivt, säger Mara Westling Allodi. 

 

 

---

 

Erfarenheter från fältet

Lisbeth Bäck, Birgitta Leyman, och Camilla Suarez, samtliga specialpedagoger, berättar om metoden Högläsning med mer dialog som utförts i Sundbybergs Stad, en intervention i förskolan för att stärka barns språkutveckling. 

– Barn lämnar idag ibland förskolan utan tillräckliga språkkunskaper och de kan ha svårt att delta i bokläsning. Hur kan vi ge pedagoger verktyg att arbeta systematiskt med detta?, var frågan vi ställde oss. Amerikanska högläsningsmetoden ”Dialogic Book Reading” ger en möjlighet att främja språkutveckling. Det handlar om strukturerad högläsning på ett systematiskt sätt där dialog står i fokus, inklusive ständig upprepning av att läsa böckerna, berättar Camilla Suarez, specialpedagog, Tellusgruppen.

– Målet är att sprida metoden till alla förskolor. Den här interventionen behöver få pågå under tid men då behövs förutsättningar på kommunal och nationell nivå, menar Lisbeth Bäck.

– Högläsningsmetoden gör skillnad för barnen. En utmaning är att uppehålla kontinuiteten i vardagen och där behövs stöd från ledning och arbetslag. Vi ser också att vi kan bredda basen vilket gör att färre barn hamnar i behov av särskilt stöd. Pedagogerna tillägnar sig metoden snabbt och kan följa utvecklingen av barnens ordförråd och deras sociala färdigheter. Barnen känner sig mer delaktiga och blir mer aktiva. Ofta pratar de tysta barnen mer vid lässtunderna, säger Birgitta Leyman.
 

---

 

Lek och samspel

Katja Persson, specialpedagog, Sandvikens kommun, och Marie Louise Karlsson, specialpedagog, Järfälla kommun, berättar om sina erfarenheter från implementeringen för interventionsmetoden Tid för lek och samspel, en metod för att stötta barns samspel med sina kamrater.

– Metoden har utvecklats i USA av professor Samuel Odom. Fokus i Tid för Lek och samspels-metoden är att ge barnen flera möjligheter att samspela med varandra. Små grupper i arrangerade lekstunder på sex minuter leds av vuxen, regelbundet och under en längre period. Sex färdigheter ingår i metoden: att dela med sig, framhärda, be andra dela med sig, organisera lek, hålla med och att hjälpa till. Begreppen används sedan hela tiden, inte bara på lekstunderna. Det här är en forma av tydligt systematiskt kvalitetsarbete. Metoden ökar medvetenhet hos pedagogerna. Fokusbarnen blir mer delaktiga i lek med kamrater och hittar nya strategier för att bjuda in till lek. Men tid för samverkan med specialpedagoger behövs, menar specialpedagogerna Katja Persson och Marie Louise Karlsson.

Finansiärer för de här projekten är bland andra Skolforskningsinstitutet och Stockholms universitet.
 

---

 

Erfarenher från APERS-implementering

Hampus Bejnö, postdoktor och vikarierande universitetslektor, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet och Decirée Jokinen, utvecklingsledare elevhälsa, Utbildningsförvaltningen, Stockholms Stad, berättar om erfarenheter från förskolor, förskoleklasser och lågstadium där utveckling av inkluderande lärmiljö för barn med autism utifrån the Autism Program Environment Rating Scale (APERS) genomförts. De ger en bakgrund till instrumentet APERS och berättar om två forskningsprojekt riktade mot förskola och lågstadium.

I båda projekten har APERS-instrumentet använts som underlag för implementering av evidensbaserad praktik och systematisk utveckling av den övergripande lärmiljön för barn med autismdiagnos i inkluderande grupper.

– APERS ställer frågan om skolmiljön matchar barnens behov och utvärderar verksamhet. Vi ville se om APERS-instrumentet gick att översätta och använda också i Sverige. Handlingsplaner upprättades och en kontinuerlig coachningsprocess användes. Resultat som Elin Lindqvist, psykolog på Autismcenter små barn, Habilitering & Hälsa i Region Stockholm, delat med sig visar att det är viktigt att få med pedagogerna i att formulera målen – då blir det utifrån barnens kontext och med ökad motivation och engagemang. Checklistor för implementering erbjuder bra stöd. Mer resurser behövs för att erbjuda anpassade grupper, liksom utökad kunskap om neuropsykologiska funktionsnedsättningar, säger Hampus Bejnö 

– APERS-instrumentet behövs i skolan, det hjälper till att synliggöra utvecklingsområden. Systematiska arbetssätt, vilket skolan ofta är värdelös på, behövs verkligen. Att samarbeta med forskning och APERS ger stöd. Skolan har stora utmaningar att möta alla elevers behov och den har i uppdrag att jobba forskningsbaserat, säger Decirée Jokinen.  

De här projekten är finansierade av bland andra Vetenskapsrådet och Stockholms universitet.

 

---

 

Erfarenheter från särskolan

Forskning i särskolans verksamhet runt elever med flerfunktionsnedsättning var näst på tur presenterat av Linn Johnels, doktorand, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, Tina Johanna Nahkuri von Eichwald, rektor, särskolan Hinnebäcksskolan och Hanna Rymo, speciallärare på särskola. 

– Vi har arbetat med multisensoriskt musikdrama efter elevens intressen och resurser. Att musiksamspel kan vara lovande har konstaterats i flera internationella projekt. Den här gruppen elever har behov i alla situationer i livet, berättar Linn Johnels. 

– Det har varigt otroligt motiverande för elevgruppen. Musiksamspel är ett verktyg som vi nu använder på olika vis. Forskningen är eftersatt för vår elevgrupp så det är önskvärt med mer metoder och verktyg. Mötesplatser saknas idag. För lärare finns ofta väldigt lite tid, menar Hanna Rymo.   

– Hur kommer vi överens om bedömning? Vi måste orka vara uthålliga och se små signaler. Känslan av att göra rätt som lärare behöver stärkas, liksom tid och resurser. Tvärprofessionalitet är också väldigt önskvärt, säger Tina Johanna Nahkuri von Eichwald.  
 

---

 

Gruppdiskussioner

Efter lunch med mingel vid posterutställning står gruppdiskussioner på programmet med diskussionsämnen som handlar om varför tidiga insatser behövs, vad det är som stödjer implementering av evidensbaserade tidiga insatser och om ”osynliga väggar”. 

David Backlund och Rasmus Riad, doktorander i forskarskolan, rapporterar från gruppen som diskuterat varför tidiga insatser behövs. Gruppen menar att det dels handlar det om att stötta elever i behov av särskilt stöd annars ökar problematiken senare. Nyttan med tidiga insatser kan ses på både individ- och gruppnivå. Systematik med tidiga insatser gör också att det finns en terminologi att enas kring.

På ämnet om vad det är som stödjer implementering av evidensbaserade tidiga insatser pratade diskussionsgruppen om vad det är som händer efter att forskarna försvinner och om hur samarbete med andra aktörer ska gå till? Lisa Fohlin, doktorand i forskarskolan återkopplar från sin diskussionsgrupp att forskarens roll hade diskuterats. Forskningen behöver ”översättas” till något praktiskt eftersom den annars kan upplevas för abstrakt. Framgångsfaktor är att det är en tydlig metod med evidens. Metoden bör vara relativt flexibel och hållas levande. För implementering behöver den också vara en del av verksamheten. Effekter måste ses tydligt för motivation. Alla behöver få utbildning, även ny personal. Stöd från ledningen behövs också, liksom stöd från andra delar, som från elevhälsan och specialpedagoger. Dessutom behövs långsiktighet. 

Vad gäller osynliga väggar handlar det om att bredda basen i Sverige, rapporterar doktorand Erika Baraldi från sin grupp. I Finland finns samlärarsystem som har visat sig vara lyckosamt. Ekonomiska aspekter är viktiga. Broar för att nå ut behövs, som debattartiklar exempelvis. Praktiknära forskning är viktigt men kan vara svårt att implementera. Lärares autonomi diskuterades också av gruppen. I Sverige har lärarna stort utrymme att planera sin undervisning. Dokumentationshets kan dock förekomma, vilket tar mycket tid i anspråk. Neuropsykiatri diskuteras mer idag men andra nedsättningar kan behöva belysas mer. Och i Sverige genomförs många omorganisationer vilket också kan vara problematiskt. 

---

 

Jämförelser med Norge

Terje Ogden, professor i pedagogisk psykologi, Norge, ger en lägesrapport om utvecklingen för specialpedagogiskt arbete i hans hemland och jämför med svenska förhållanden. 

– Det är mycket likt hur förhållandena är i Sverige. Behovet av systematik är lika stort. Arbetet är fyllt av paradoxer: juridiska, kulturella och ekonomiska. Saker kan ta tid. I Sverige pratas mer om implementering och där har ni kommit längre. I Norge kan man för lite om implementering. När vi i Norge fick principer om inkludering gav det konsekvenser på hela skolsystemet. System med insatser på olika nivåer som har utvecklat i USA används, där sista nivån handlar om individuella insatser. Vi gör mycket i Norden men har dåliga resultat även fast det finns mycket kunskap idag. Vad gäller resurser återstår en del. Det individuella perspektivet måste beaktas och specialiserade metoder behövs. Antimobbningsprogram har varit framgångsrika i Norge. Men jag får ett optimistiskt intryck av specialpedagogik i Sverige – med metodik och systematik, anser Terje Ogden.

---

 

Samarbetsforum

Styrgruppen för Forskarskolan i specialpedagogik med inriktning tidiga insatser i skola och förskola sammanfattar dagen med ord som ”motiverande”, ”hoppfullt” och ”väldigt positivt” och konstaterar att symposiet utgör en viktig arena för att hitta samarbetsforum mellan forskning och praktik. 

– Fina exempel från fältet presenterades under dagen och i bästa fall var det inte bara ett möte för ”redan frälsta”. Lärare och forskare bör inte ses som polariserade grupper utan som partners. Förhoppningen är att fler liknande träffar kan organiseras eftersom det är viktigt att finna samarbetsforum mellan forskning och praktik, menar styrgruppen.

Läs mer om Forskarskolan i specialpedagogik