Fullsatt när elever mötte forskaren Rebecca Adami
Hur kommer det sig att barn kan straffas för brott som inte vuxna kan straffas för i världen? Varför sitter barn i fängelser när de varken får rösta eller påverka de lagar under vilka de kan straffas? Vilka fördomar har du mött som ung och vilka lagar och regler i samhället verkar diskriminerande mot personer under 18 år? Det var frågorna som väckte nyfikenhet hos elever i årskurs 9 och gymnasiet att möta forskaren Rebecca Adami under evenemanget Forskarfredag.
Forskarfredag är ett årligt, nationellt evenemang som för samman forskare och allmänheten. Det var ett gäng förväntansfulla elever i årskurs 9 och gymnasiet som hade bänkat sig i Vetenskapen Hus för att höra forskaren Rebecca Adamis berätta om sin forskning om Childism - åldersbaserade fördomar och diskriminering mot barn. På ett samhälleligt plan speglar sig childism bland annat i utformningen och tillämpningen av lagar.
1. Varför ville du dela med dig av din forskning till ungdomar?
–Forskningen handlar om fördomar och diskriminering mot individer under 18 år och jag var väldigt nyfiken på deras tankar och erfarenheter av det jag skriver om.
2. Vad valde du att fokusera på i din presentation?
–Jag ville dela inte bara exempel på hur barn och ungdomar riskerar att bli diskriminerade i skolan och samhället, men också hur barn i historien har demonstrerat för sina rättigheter. I svensk kontext gav jag exempel på vilka rättigheter som är symboliska för barn och verkställande genom berörda vuxna. Till exempel rätten till psykisk hälsa där barn inte kan få behandling via BUP utan vårdnadshavares medgivande. Eller rätten till umgänge som utkrävs av vårdnadshavare via deras ombud i domstol och rätten till ekonomiskt stöd där barnbidrag betalas ut till vårdnadshavare, inte direkt till barn och ungdomar.
3. Var det något som du särskilt reagerade på?
–Gymnasieeleverna hade hört om Martin Luther King Jr och Rosa Parks från medborgarrättsrörelsen men inte om the Little Rock Nine eller om the Birmingham Children’s Crusade 1963*.
4. Vilka frågor fick du?
–De undrade om jag fått vara med och påverka policy i dessa frågor. Jag berättade att jag är med och utbildar domare för UNCHR om principen om barnets bästa utifrån ett kritiskt barnrättsperspektiv, att jag utbildat över tvåtusen rektorer om barns rättigheter, etik och rättsliga problem, samt att jag har diskussioner med UNICEF och Barnombudsmannen om intersektionell diskriminering mot barn. Sedan vad det leder till är upp till de som tar kunskapen vidare i reflekterad praktik.
5. Vad är det viktigaste du hoppas att ungdomarna tog med sig?
–Att det är uttryck för negativa attityder mot tonåringar när de kommer in i butiker och blir sedda som potentiella snattare eller när de är i tunnelbanan och blir bemötta negativt av vuxna. Att det inte är ett uttryck för social rättvisa om unga pojkar utsätts för våld utan särskilt ingripande från den vuxna omgivningen, något som skulle skett om man ser unga flickor bli utsatta för våld. Att de förstår att det inte är personligt om vuxna inte litar på vad de säger, utan uttryck för fördomar mot ungdomars pålitlighet.
6. Hur tror du att vi kan inspirera fler unga att bli intresserade av vetenskap och forskning?
–Genom att visa att forskning och vetenskap driver samhällsutveckling framåt, både inom samhällsvetenskaplig som naturvetenskaplig forskning. Att forskning också är ett sätt att förändra samhället, utan att behöva tro på dogmatiska övertygelser och få fortsätta behålla sin nyfikna och kritiska inställning till olika perspektiv.
Aktivititeten "Möt en forskare" är en del av det årliga evenemanget Forskarfredag.
Rebecca Adami
Rebecca Adami är universitetslektor och docent vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Hon har utkommit med ett flertal böcker om barns och kvinnors rättigheter och undervisar bland annat på magisterprogrammet i barnets rättigheter.
Se även:
Ny bok om åldersdiskriminering viktig vägledning för vuxna som arbetar med barn
Senast uppdaterad: 1 oktober 2024
Sidansvarig: IPD