Foto: Gabriel Holmbom

Elise Dermineur Reuterswärd är docent i ekonomisk historia med ett brett forskningsintresse som innefattar bland annat rättshistoria, ekonomi, genus och kvinnohistoria. Hennes doktorsavhandling "Women in Rural Society: Peasants, Patriarchy and the Local Economy in Northeast France, 1650–1789" undersökte det komplexa samspelet mellan könsroller och ekonomiska strukturer i tidigmoderna samhällen. I hennes nya bok "Before Banks - The Making of Credit and Debt in Preindustrial France" fördjupar hon sig ytterligare inom detta område. Här fokuserar Elise på de lantliga herrgårdarna i Delle och Florimont i södra Alsace ca 1650 till 1790, där det rikliga arkivmaterialet möjliggör en ingående analys av kredittnätverk och vilka olika kreditinstrument som vanligt folk hade till förfogande. 

Hur fick du idén till den här boken?  

Det började egentligen 2008 när jag själv bevittnade finanskrisen. Jag bodde i USA vid den tiden, och krisens omfattning var häpnadsväckande – utmätningsskyltar överallt, hela stadsdelar drabbade. Omkring nio miljoner människor förlorade sina hem, vilket var ungefär 10-15 % av husägarna. Att bevittna denna händelseutveckling fick mig att ifrågasätta grunden för våra finansiella system. 

Jag började fundera på historiska alternativ. Vad gjorde folk innan modern bankverksamhet? Hur hanterade de krediter på ett sätt som kunde ha varit mer hållbart? Förindustriella kreditsystem, särskilt peer-to-peer-utlåning, var baserade på förtroende, ömsesidighet och långsiktiga relationer snarare än ren vinst.

Den nyfikenheten ledde mig till vidare forskning. Jag ville förstå hur tidigare samhällen hanterade skulder och krediter innan banker fanns. Det jag fann var mycket intressant – många tidigare finansiella system prioriterade andra normer än vi nu är vana vid när det kommer till banker. Det inspirerade mig att skriva den här boken. Jag ville utforska dessa äldre kreditmodeller och starta ett samtal om hur vi kan tänka om finansiella system idag för att bli mer rättvisa och motståndskraftiga.

Vad gjorde folk innan bankerna?

I det förmoderna Frankrike – och i Europa mer allmänt – fanns det inga banker som vi har idag, men människor behövde fortfarande krediter för att klara sig, överleva dåliga skördar, köpa mark, köpa boskap eller till och med bara för att betala skatt. Det rådde också en allmän brist på kontanter (mynt), vilket gjorde det ännu viktigare att låna.

Utlåning och upplåning skedde lokalt, ofta inom sammansvetsade samhällen. Avtal baserades på ömsesidigt förtroende snarare än formella kontrakt.

Till skillnad från de rigida system vi har nu var kreditarrangemangen otroligt flexibla. Lån förhandlades fram för att passa de specifika behoven hos både långivare och låntagare. Rykte spelade roll och en persons ställning i samhället påverkade deras möjlighet att få kredit samtidigt som starka sociala normer bidrog till att säkerställa rättvisa och ömsesidighet.

En av de viktigaste insikterna är hur anpassningsbara dessa kreditsystem var. Istället för att förlita sig på standardiserade kontrakt, förhandlade människor om återbetalningsvillkor baserade på relationer och delade skyldigheter. Detta skapade ett finansiellt system som var mycket mer personligt och motståndskraftigt jämfört med den mer opersonliga och ofta extraktiva karaktären hos moderna bankinstitutioner.

Finns det några lärdomar att dra för dagens ekonomi?

Absolut. En av de största lärdomarna är att dessa förmoderna kreditsystem var djupt inbäddade i sociala relationer. Utlåning var inte bara en finansiell transaktion; den baserades på förtroende, rykte och ömsesidiga förpliktelser inom samhället. Det skapade en sorts inbyggd ansvarighet som modern finans ofta saknar.

En annan viktig del är flexibilitet. Till skillnad från dagens rigida lånestrukturer tillät pre-banking samhällen en större grad av förhandling. Om någon hade dålig skörd kunde deras återbetalningsvillkor justeras. Den typen av anpassningsförmåga gjorde krediter mer hållbara. Vi ser också att när finanserna blev mer institutionaliserade mot slutet av 1700-talet, förlorade den en del av sin sociala och kooperativa funktion. Med tiden gick utlåningen från peer-to-peer-system till formella och standardiserade kontrakt. Även om det gav struktur, introducerade det också stelhet och ibland en brist på rättvisa.

Intressant nog har peer-to-peer-lån inte försvunnit i dagens värld. Människor tenderar att lita på andra människor mer än de litar på stora institutioner. Det är en påminnelse om att finansiella system fungerar bäst när de balanserar struktur med mänskliga relationer. Så, lärdomen handlar inte om att förkasta modern ekonomi – det handlar om att göra den mer flexibel, rättvis och förankrad i förtroende.

---

Läs mer om och beställ boken genom förlaget