Bild: Illustratör Harald Gripe, från Hugo och Josefin, |1962] 2017

Anna Ahlgren undersöker i sin avhandling skolstarten som en viktig övergång i barns liv, där barnet inte bara börjar skolan utan också blir till som "elev". Genom att analysera skolmognadstester, informationsmaterial till föräldrar och barnböcker åren 1940-2025 visar hon hur denna till synes naturliga process i själva verket är djupt villkorad, att elevpositionen inte är neutral och inte heller nödvändig för utbildning. Istället fungerar en allmänt vedertagen bild av elevens normalitet som grund för att definiera ”avvikelser” och därmed sortera individer. 

Vilka är de viktigaste resultaten du kommer fram till?

–Mina viktigaste resultat visar att elevpositionen inte är en nödvändig eller naturlig identitet, utan något som är historiskt och socialt konstruerat, en så kallad kontingent position, som har formats och omformats i och genom skolan. Studien visar hur skolan, genom specifika verktyg som kartläggningsmaterial och information till vårdnadshavare, bidrar till att reglera barns subjektivitet.

En central slutsats är att idén om en enhetlig inkluderande elevposition för alla barn som grupp behöver överges, då barn i själva verket är mångfacetterade och heterogena individer. Den djupt rotade föreställningen om en enhetlig elevidentitet utgör i själva verket ett hinder från utvecklingen av en skola som kan möta en mångfald av individer.

Avhandlingen argumenterar vidare för att en djupare problematisering av den förväntade viljan att bli och vara elev är nödvändig. Att lägga för stort fokus på på denna sorts tolkningar av vilja eller ovilja menar jag påverkar möjliga sätt att förstå och effektivt hantera en rad samtida skolutmaningar, exempelvis problematisk skolfrånvaro. 

Varför är din forskning viktig?

–Min forskning är viktig för att den utmanar den djupt rotade föreställningen om att barn ska bli elever, utifrån de specifika villkor och normer som den nuvarande skolan tillgängliggör. Jag visar att detta inte är en neutral eller för utbildning naturlig process. Min forskning synliggör hur detta kan skymma de strukturella utmaningar som skolan är kantad av. Genom att ifrågasätta elevpositionens naturlighet öppnar min forskning upp för att tänka annorlunda kring skolans för givet tagna grunder.

Du menar att den gamla visionen om en och samma skola för alla är förlegad och behöver överges. Vad föreslår du istället?

–Jag skulle säga att min forskning inte föreslår en specifik ersättning för dagens system, utan snarare en grundläggande förskjutning i hur vi tänker om utbildning och barns eller individers rättigheter. Istället för att fokusera på att alla barn ska fungera som elever i den skola vi idag har, en idé som min forskning visar är historiskt konstruerad, föreslår jag att vi istället behöver tänka om kring vad utbildning kan vara.

Det kan konkret innebära att flytta fokus från individens ”avvikelser” till skolans strukturer. Många av de svårigheter vi idag kategoriserar som individuella problem eller diagnoser är, vilket min forskning visar, en följd av att skolans verksamhet inte är tillräckligt anpassad för barns faktiska bredd. Snarare än att bara försöka hantera det vi uppfattar som avvikande eller problematiska beteenden, behöver vi titta på hur skolans organisation, åldersindelning och bedömningssystem gör att vissa sätt att vara framträder som problem.

Det kan också innebära att se utbildning som en annan typ av aktivitet, än den vi idag tar för givet. Jag hänvisar till Foucaults kända citat ”vägra de vi är” - inte att vi ska ”vägra” skola eller utbildning, men utmana idén om att alla barn måste bli elever på samma sätt. Det kan vara ett sätt att öppna upp för mer medvetna och flexibla utbildningspraktiker, att tänka mer kreativt kring själva grunderna i utbildningssystemet, som ju faktiskt blev till i ett samhälle som var ganska olikt det vi lever i idag. Det handlar om att utveckla en skola som är inkluderande i sin grundläggande design, snarare än att bara försöka inkludera barn i ett system som i sig är exkluderande.

Hur hoppas du att din forskning ska kunna användas?

–Jag hoppas att min forskning ska utgöra en grund för en förnyad och djupgående diskussion om skolans syfte och verksamhet. Genom att ifrågasätta den naturaliserade utbildningsform där barn måste bli en specifik typ av elev och genom att synliggöra hur den naturaliserade elevpositionen fungerar exkluderande, vill jag öppna upp för nya sätt att tänka kring utbildning.

Med Foucaults tanke om att ”vägra de vi är”, här i betydelsen att utmana idén om att alla barn måste bli elever utifrån samma förutsättningar, kan vi utveckla en förståelse för utbildning som en annan typ av aktivitet än den exkluderande verksamhet vi idag endast strävar efter att hantera. Resultaten kan därmed bidra till nya sätt att tänka, som sedan kan leda till en utveckling av mer medvetna utbildningsformer som bättre möter alla barns unika förutsättningar.

Hur blev du intresserad av att forska om just detta område?

–Min nyfikenhet för det här forskningsområdet har vuxit fram över tid, ur en kombination av mina olika roller i samhället. Som elev, som medborgare, som lärare och som förälder har jag på olika sätt mött skolans problematik kring normalisering, och de för givet tagna förväntningar som finns. Dessa olika perspektiv har emellertid inte erbjudit svar, utan snarare lett till en ström av nya frågor: Vad är grunden till de svårigheter många barn upplever i skolan idag? Vilken ”normalitet” är det som avvikelser i skolan faktiskt utgår ifrån? Det var denna ihållande och djupgående undran som slutligen motiverade mig att genomföra en undersökning av elevblivandets villkor.

Vad händer nu, ska du fortsätta med din forskning?

Absolut! Min avhandling försvarades i maj 2025, och jag ser det som en början ett fortsatt engagemang i de frågor jag lyfter. Jag planerar att vidare utforska hur normaliseringsprocesser och kategoriseringar verkar, inte bara inom skolans område utan även i andra utbildningskontexter och samhällsinstitutioner. Min ambition är att bedriva forskning som är både praktiskt relevant och filosofiskt djupgående, för att kunna bidra med nya insikter.

Dessutom ser jag väldigt mycket fram emot att undervisa om dessa perspektiv, inte minst för blivande och verksamma lärare, för att sprida kunskap och stimulera till kritisk reflektion kring skolans roll i samhället.

Anna Ahlgren

Anna Ahlgren

Anna Ahlgren disputerade vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet den 28 maj 2025 med avhandlingen:

Att bli elev: En genealogisk studie av skolstartens normaliserande villkor