Forskare varnar för att använda förenklade politiska lärdomar från Weimar i dagens politiska klimat
– Under efterkrigstiden har Weimarrepubliken ofta fungerat som ett avskräckande exempel, säger Ludvig Norman, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet och en av två huvudförfattare till den nyutgivna antologin "Weimar's Long Shadow".
PUBLICERAD: 8 oktober 2024
UPPDATERAD: 18 november 2024
Och tillägger att:
– Som flera av bokens kapitel visar har påstådda lärdomar från denna turbulenta politiska period använts för att formulera restriktiva tolkningar av demokratin. Dessa tolkningar har ibland bidragit till förståelsen att för mycket folkligt inflytande är skadligt för demokratin, säger Ludvig Norman.
Vilka är de viktigaste slutsatserna av boken?
– Weimarrepubliken har använts i en lång rad olika sammanhang för att förstå politiska systems motståndskraft och deras skörhet. Dessa lärdomar har inte sällan varit kopplade till väldigt olika politiska projekt, som bygger på olika synsätt på demokrati och samhälle. Bokens olika bidrag visar i detalj hur idén om Weimarrepubliken som historisk analogi och lärdom fått konkret form i olika sammanhang, säger han.
I beskrivningen av boken står det att ”Weimarrepubliken kastar en lång skugga över efterkrigstidens politiska idéer”. På vilket sätt gör den det?
– Weimarrepubliken ersattes av Nazismens totalitära regim. Republikens uppgång och fall har fungerat som ett portalexempel under efterkrigstiden. En källa för lärdomar om de faktorer som kan bidra till demokratiers sönderfall och vad som krävs för att demokratier ska överleva. På så sätt menar vi att Weimarrepubliken har format diskussioner om demokratins förutsättningar och utmaningar under efterkrigstiden på ett grundläggande sätt. Förutom förståelser kring demokrati har Weimarrepubliken också tjänat som en lins genom vilket det moderna samhället kan förstås, säger Ludvig Norman.
Är historien om Weimarrepubliken fortfarande användbar i dagens politiska landskap i Tyskland, Europa och USA idag?
– I boken manar vi till försiktighet när det kommer till att applicera förenklade politiska lärdomar i dagens politiska klimat i Europa, Tyskland eller USA. Vi kan förstås aldrig frigöra oss helt från kollektiva historiska erfarenheter. Dock visar flera av bokens bidrag att lärdomar från Weimar ofta används för att begränsa demokratin vilket i värsta fall kan förvärra den utveckling som man syftar till att mota tillbaka. Historiska exempel, om varsamt hanterade, kan dock vara användbara verktyg för att tänka kreativt kring politik och samhälle, och identifiera ny vägar framåt, säger han.
Vad har du annars på gång framöver på forskningsfronten eller med andra bokprojekt?
– De idéer som vi utforskar i detta projekt återfinns också i ett nytt projekt som fokuserar på de demokratiska dilemman som kan uppstå då stater försöker reglera stora sociala medier-plattformar. Projektet Shaping the Online Public Sphere bygger på spänningen kring staters begränsningar av den demokratiska offentliga sfären som ett led i att skydda individer, samhällen och demokratin själv, säger Ludvig Norman.
Weimarrepubliken
Weimarrepubliken, benämning på Tyska riket från 11 augusti 1919, då en republikansk, demokratisk och parlamentarisk författning antogs av en konstituerande nationalförsamling i Weimar, till 30 januari 1933, då Hitler blev rikskansler.
Weimarrepubliken var en skapelse av socialdemokratin och den borgerliga vänstern och centern. Dess svaghet var den stora partisplittringen, som gjorde det svårt att bilda handlingskraftiga parlamentariska regeringar. För en stor del av befolkningen var Weimarrepubliken synonym med nederlag, splittring och vanmakt. (Nationalencyklopedin)
Mer om bokens författare
Ludvig Norman har tillsammans med Richard Ned Lebow, professor emeritus i internationell politisk teori, King's College London, varit redaktörer för antologin som samlat in bidrag från en rad andra forskare.
Amel Ahmed – professor i statsvetenskap, University of Massachusetts Amherst
Peter Breiner – docent i statsvetenskap, University at Albany, State University of New York
Peter C. Caldwell – Samuel G. McCann-professor i historia, Rice University
Jan-Werner Müller – Princeton University, Roger Williams Straus professor i samhällsvetenskap och politik
William E. Scheuerman - James H. Rudy-professor i statsvetenskap och internationella studier, Indiana University Bloomington
Jill Suzanne Smith – docent i tyska, Bowdoin College
Douglas Webber – professor emeritus i statsvetenskap, INSEAD
Senast uppdaterad: 18 november 2024
Sidansvarig: Statsvetenskapliga institutionen