Klara, student på Masterprogrammet för barn- och ungdomsvetenskap och studentambassadör HT24-VT25. Foto: Privat.

Hej! Kan du berätta lite om dig själv? 

Jag heter Klara och är 42 år. Jag är ensamstående med två barn på 11 och 14 år. När jag var yngre jobbade jag mycket inom restaurang och handels, tills jag kände att jag behövde bestämma mig för något! Min kusin tyckte att jag borde bli förskollärare, jag läste programbeskrivningen på SU’s hemsida och ba ”Yes!”. Jag tyckte det innehöll allt jag älskade, från det estetiska till det pedagogiska. Efter utbildningen hann jag arbeta som förskollärare i 8 år innan jag ville vidare. Masterutbildningen lockade då jag ville lära mig mer om barns rättigheter och arbeta för dom i framtiden.

Skulle du rekommendera din utbildning till andra? Till vilka i så fall?

Alla som känner att de vill lära sig mer om olika perspektiv och teorier kring unga och som brinner för barnens bästa! Ett masterprogram är på avancerad nivå men om du har pluggat tidigare kommer du in i det snabbt. 

Vad är roligast?

Mina favoritkurser har varit på campus då man kan diskutera IRL med lärare och studenter men att ha ett par kurser på distans ger en bra balans och tränar en i att vara flexibel, precis som man behöver vara på arbetsmarknaden. Jag gillar att vissa kurser är valbara så att man kan anpassa utbildningen efter det man själv tycker är mest intressant! 

Vad hade du velat veta innan du började?

Det jag alltid har saknat fick jag denna gång i och med att detta är första gången jag pluggar sedan jag fick min ADHD diagnos. Då kan man få ett så kallat Nais intyg. Min första termin fick jag en mentor på avdelningen för riktat pedagogiskt stöd. I tre månader gav hon mig stöttning och flera verktyg för planering och strukturering i studierna, vilket verkligen har hjälpt mig. Man kan också få förlängd skrivtid och tillgång till resursrum på SU’s bibliotek. Numera tar jag mig tiden att noggrant gå igenom kursmål och betygskriterier i början av en kurs, det har gjort att jag har bättre koll och gjort mig mindre stressad. Jag schemalägger min studietid och även tid för träning och återhämtning för att orka och må bra.

Vad ser du att den här utbildningen kan leda till i framtiden?

Jag skulle vilja arbeta statligt eller inom en välgörenhetsorganisation med fokus på utsatta barn och ungdomar. Jag vill driva på frågor som säkerhetsställer att Barnkonventionen efterlevs.

Avslutningsvis, vad har du för tips till de som vill börja studera men som är osäkra?

Prata med en studievägledare, prata med människor som kanske pluggar eller jobbar med något du är intresserad av och titta på hur du kan få tid och ekonomi att gå ihop. Ingenting är omöjligt! Det är nödvändigt att utmana sig själv och ta för sig för att komma dit man vill!