Hur känns det att vara här på BUV igen?

Saga Ridde pluggade mycket på BUV, gärna sittandes i sin hörna med alla böcker. Foto:Ylva Carlsdotter, Stockholms universitet.

Jag var här så mycket under min studietid och då tyckte jag det var jobbigt att ta examen i våras, jag hade vant mig vid det här livet och så väntade något nytt efter och jag visste inte vad det innebar. Så när jag kommer hit nu så får jag så mycket flashbacks. Bara av att gå i lokalerna så blir jag påmind om den tiden och att den var speciell och aldrig riktigt kommer tillbaka på det sättet som det var. Det känns fint på något sätt.

Var jobbar du nu?

Saga Ridde, förskollärare på sin arbetsplats. Foto: Privat.

Nu jobbar jag på en förskola som är ett föräldrakooperativ. Jag har ingen tidigare erfarenhet av det, men jag känner att det är en ny och spännande utmaning. Den ligger ute på Värmdö där jag bor, så nu har jag supernära till jobbet. Det är femtio barn på tre avdelningar. Den yngre barnavdelningen har fjorton barn och de två avdelningarna för äldre barn har sexton och arton barn.

Hur upplever du jobbet som förskollärare?

På jobbet går allting bara i ett, känns det som. Det är ganska stressigt. Jag har lärt mig så mycket på olika kurser, men vissa saker kan man inte läsa sig till. Som barn som bits till exempel. Vad gör man, hur gör man och vad ska man inte säga till exempel. Det är mycket sådana saker som jag får försöka lära mig hur jag ska ta itu med. Det är ju roligt också så klart. Jag arbetade i förskola innan jag började studera, men nu känner jag att jag har lite mer kött på benen. Den största skillnaden är att jag nu har med mig de teoretiska perspektiven, jag ser saker på ett annat sätt nu. Varje sak vi planerar att göra vet jag vad syftet är och varför vi gör den saken. 

Bild: Saga Ridde, förskollärare på trappan till sin förskola på Värmdö. Foto: Privat.

Vad är dina främsta arbetsuppgifter?

Det är många smågrejer som vi försöker hålla koll på, men min främsta arbetsuppgift är att ha det pedagogiska ansvaret. Att driva en idé och se var barnen är. Vad de är intresserade av och att ta vara på det på något sätt. Så är det också SKA-arbetet, det systematiskt kvalitetsarbete, att dokumentera och skriva ner i de olika mallarna vi har. 
Jag har gemensam planeringstid med de andra förskollärarna på de andra avdelningarna och då jobbar vi mycket med de här mallarna, men det är också lite var vi befinner oss just då. Vi har arbetsplatsträffar på torsdagseftermiddagen och då kommer föräldrar och jobbar tillsammans med en pedagog. Både vi och föräldrarna har rullande schema så vi turas om med det. 

Vad gillade du mest med utbildningen?

Jag uppskattade verkligen VFU, för det blev verkligen ett tillfälle att knyta samman teorin med praktiken. Jag hamnade också på ett fint ställe med en fantastisk handledare och det bidrog såklart.
Förutom att jag har haft nytta av de olika delkurserna i sig, så känner jag att det akademiska skrivandet verkligen har lärt mig väldigt mycket. Jag har alltid älskat att skriva, men det känns som en del som jag bara fick med mig och det är jag väldigt tacksam över. 
Jag tyckte om att lära mig om allting egentligen. Jag inser det när jag inte är kvar hur mycket jag uppskattade allting nu när jag inte har det längre. Där och då kändes det stressigt såklart, inför alla tentor och allting. Det är inte en jättebra kombination att ha tentor som ska in samtidigt som du har en sjuk prestationsångest. Det kan bli ganska jobbigt, men när jag tänker på det nu så ser jag bara det positiva.

Saga Ridde, förskollärare, tidigare student på Förskollärarprogrammet. Foto: Ylva Carlsdotter, Stockholms universitet.

Har du några tips till studenter som går förskollärarprogrammet nu?

Lägg upp en plan! Det är förstås mycket hur man är som person och man måste nog hitta sitt eget sätt, men i början hade vi en bok som hette ”Akademisk läsande och skrivande”. Det första tipset i boken var att du måste lära känna dig själv och ställa frågor till dig själv som när pluggar jag effektivt, vilken plats fungerar bäst, ensam eller med andra. Det är många faktorer som spelar in. Jag brukade sätta mig en kvart på söndagen och skriva ned vad som behövde göras, när och hur. Allt för att få lite överblick över den kommande veckan. För jag är så att när det blir för mycket saker som läggs på hög, då gör jag ingenting till slut. 

Jag uppskattade att jag kunde styra min egen tid så mycket, för när jag gjorde upp den här planeringen på söndagen så såg jag väldigt tydligt när jag kunde få tid att träna, träffa vänner, vara med familjen eller när jag kunde få in att göra något roligt. Jag brukar vara ute och springa lite då och då och jag tror om jag inte hade planerat in tid för det under de här åren så skulle det inte ha gått lika bra att studera. Att jag då också kunde koppla bort allting för en stund. Det var nog ändå min största utmaning att inte sitta och plugga dygnet runt, för det hade inte blivit bra. Det är viktigt att få in andra delar också på något sätt.