Förskollärare och VFU-handledare Ylva Smith. Foto: Privat.

Ylva Smith började arbeta som förskollärare 1990 och tog emot sina första studenter redan 1993. Hon beskriver sig själv som "självlärd" från början, men har senare genomgått handledarutbildning. Hennes erfarenhet av utbildningen var att det är roligt att få träffa andra förskollärare som man aldrig har träffat förut. Några håller fortfarande ihop.

Motivation till handledarrollen

-    Jag tror att det som har drivit mig hela tiden är att jag vill vara med och forma framtida förskollärare. Och också vara med och hålla mig alert med vad som händer. Jag lär mig så mycket av studenterna. De kommer ut med sina uppgifter och tankar och det har också varit så himla värdefullt. Men motivationen är också att jag tycker om mitt jobb och är stolt över det och gärna vill visa, säger Ylva Smith.
Hon berättar att hon vill "rusta" studenterna för yrkeslivet och förhindra att de möts av "en chock" när de kommer ut. Målet är att de ska förstå yrkets djup och behålla motivationen.

Värdet av ett ålders- och erfarenhetsblandat arbetslag

Tillsammans arbetar hon i ett team med kollegor med mycket varierande erfarenhet, från nyutexaminerade, 30-plus till en del med mycket lång yrkeserfarenhet. Detta ger studenterna en realistisk bild av hur olika erfarenheter och åldrar kompletterar varandra i ett arbetslag.
Hon betonar vikten av att nya förskollärare lär sig att ta hjälp av och lära av alla kollegor, oavsett position, precis som hon själv lärde sig mycket av en erfaren barnskötare tidigt i sin karriär.

Arbetslaget på Ylva Smiths förskola.

Foto: Privat.

Lärande från studenterna och personlig utveckling

Hon upplever att hon utvecklas kontinuerligt genom att inkludera nya studenter och coacha dem till att se sin egen kompetens. Det mest givande är att se studenter växa, särskilt de som initialt är osäkra eller "skadeskjutna" från tidigare placeringar. Hon trivs med att vända deras negativa upplevelser och visa dem förskolans sanna karaktär.
- Något jag tycker man ofta gör som handledare, det är att vända någon osäker som kommer ut, någon som tvivlar, någon som tvekar och hur man kan peppa den, hur man kan få den att se sin egen kompetens. Alltså det är ett jättejobb som handledare att hålla på med det här. Det är otroligt, men hur man sedan kan se hur de växer, det är helt fantastiskt.
Hon berättar om en student som kom in för sin sista VFU och som varit på ett annat ställe innan. Studenten var väldigt tveksam till om hon överhuvudtaget skulle börja arbeta som förskollärare efter examen.
- Hon hade blivit så illa behandlad och det var så tråkigt. Det handlade om att ingen såg hennes kompetens. Det var folk som var fulla av prestige och som inte kunde se den här fantastiska studenter som hade så mycket att ge om man bara släppte fram henne och lyssnade.

Utmaningar i handledarrollen

En stor utmaning är studenter som kommer in med uppfattningen att förskolan är ett "dagis" och inte en professionell pedagogisk verksamhet. Det kan vara svårt att prestigelöst förklara yrkets komplexitet och höga status.
- Jag tar ju väldigt seriöst på mitt uppdrag, och det gör hela vårt arbetslag och hela vår förskola. När man har fel bild och så visar det sig att det är svårt, det kan vara svårt, det är utmanande. Jag säger inte att det inte går, för oftast går det ju, men ibland gör det inte det. Att vända och få dem att se att det här är - det här är något annat. Det här är en utbildning. Det här är förskolaryrket. Det är inte bara att passa barn och leka.
En annan utmaning som nog många känner igen sig i är tidsbrist, att kunna avsätta tillräckligt med tid för handledning och möten. Även om förutsättningarna förbättrats tack vare digitala möten och ökad förståelse från ledningen.

En extraordinär händelse

Hon berättar om en minnesvärd historia om en blyg student som, efter att ha blivit oväntat inkastad i en huvudroll i en teaterlek med barnen, blommade ut med bravur och visade upp en otrolig pedagogisk talang. Denna händelse bekräftade hennes tro på studentens potential.

Praktikens avgörande betydelse

Ylva Smith betonar att praktikperioderna är oumbärliga för att studenterna ska lära sig de praktiska, didaktiska aspekterna av yrket – hur man leder grupper, samlar barn, entusiasmerar och använder material – något som inte kan förmedlas enbart via böcker och teori.

Ylva Smiths råd till blivande handledare

En blivande handledare måste genuint vilja ta sig an uppdraget, förstå dess vikt och ta fullt ansvar för att göra det bra. Rollen innebär mycket socialt och personligt stöd, att bygga upp studenters självförtroende och hjälpa dem att hantera "misslyckanden" konstruktivt. Hela arbetslaget måste vara delaktigt i att ta emot studenten, inte bara den enskilda handledaren.
-    Studenter ifrågasätter ju på ett sådant annat sätt än vad vi kollegor gör med varandra. Det är så roligt och det är så givande, så nyttigt och viktigt. Som när en student genomför någonting och jag sitter och observerar studenten och ser allting och vi sedan samtalar om det. Och så får de titta på mig och så ser de och kommenterar; du gjorde så här, varför gjorde du det? Det är nog det som är det bästa.

- Att min roll utvecklas hela tiden och jag blir tittad på och ifrågasatt. Det är därför jag är kvar efter 33 år tror jag, för att jag inte stannar av. Jag tror att det är det som gör att man orkar och vill också. Att man hela tiden får nytt.

Bli handledare - läs mer om VFU-handledarutbildning inom förskolan.