De flesta svenska tonåringar håller sig borta från droger och brott – men några få löper hög risk
Den stora majoriteten av svenska tonåringar undviker droger och kriminalitet helt och hållet. Men en liten andel av dem ägnar sig åt båda och riskerar att hamna i en farlig kombination av substansbruk och brottsligt beteende. Det visar en ny forskningsstudie i folkhälsovetenskap från Stockholms universitet.
Studien har följt mer än 4 000 ungdomar och identifierade fyra tydliga grupper med olika beteendemönster: avhållsamma (utgör 75 procent av de ungdomar som ingick i studien) – liten eller ingen alkoholkonsumtion, droganvändning eller kriminalitet; drickare (22 procent) – hög alkoholkonsumtion men lite brottslighet; risktagare (2 procent) – kombinerade alkohol, cannabis och annan droganvändning med kriminalitet; bråkmakare (mindre än 1 procent) – begick mest brott samtidigt som de drack och använde droger.
– De flesta tonåringar experimenterar några gånger, men mycket få ägnar sig i större utsträckning åt allvarligt drogbruk och kriminalitet. Det är i regel en mindre grupp som löper den största risken att få allvarliga problem, säger Clas Björklund, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Brist på föräldrastöd ökar risken
Forskarna fann också att vissa faktorer vid 15–16 års ålder ökade sannolikheten att hamna i högriskgrupper i 17–18 årsåldern. Dit hör brist på föräldrastöd och tillsyn, skolk, beteendeproblem som aggressivitet eller regelbrott, spänningssökande beteende, svårigheter med kamrater och misstro mot samhället. När dessa problem hopade sig ökade riskerna för drogbruk och kriminalitet kraftigt.
Tidig droganvändning och kriminalitet kan leda till hälsoproblem
Ungdomar i gruppen som endast drack alkohol uppvisade generellt tecken på bättre anpassning än de som kombinerade alkohol, droger och kriminalitet, där problemen var mer omfattande och allvarliga.
Trots att endast omkring 3 procent av tonåringarna kombinerade substansbruk med brottslighet kan deras inverkan på brottslighet vara betydande. Tidigare studier visar att en liten minoritet av gärningspersoner står för en oproportionerligt stor andel av brotten.
Tidig droganvändning och kriminalitet är också kopplat till långsiktiga hälsoproblem, såsom beroende och psykisk ohälsa.
Förebyggande insatser bör vara riktade
Enligt forskargruppen tyder resultaten på att förebyggande insatser bör riktas noggrant. Eftersom de flesta ungdomar inte ägnar sig åt riskbeteenden behövs sannolikt inte breda insatser. I stället bör resurser fokuseras på den lilla minoritet som uppvisar tecken på både substansmissbruk och brottslighet.
Forskarna varnar dock för alltför hårdhänta åtgärder.
– För de mest utsatta verkar det inte handla om ett enskilt problem som leder till droger och brott, utan snarare om flera svårigheter inom många områden i livet – i skolan, hemma och med kamrater, säger Clas Björklund och fortsätter:
– Riktade insatser kan dock riskera att stigmatisera unga människor. Det som behövs är mångsidiga strategier som stärker familjerelationer, psykisk hälsa och skapar positiva miljöer i skolan och bland jämnåriga, säger Clas Björklund.
Håkan Soold
Fakta
Studien Latent classes of substance use and delinquency in a Swedish national sample of adolescents and associated risk factors publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.
Studien är en del av Clas Björklunds doktorsavhandlingsprojekt som handlar om substansanvändning och brottslighet. Clas Björklund försvarar sin doktorsavhandling Co-occurring substance use and criminal offending: Risk factors, patterns, trajectories and outcomes den 12 december vid Stockholms universitet.
Utöver Clas Björklund har följande forskare bidragit till studien: Fredrik Sivertsson, Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet; Jonas Landberg, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet; Jonas Rainienen, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm och Peter Larm, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
Senast uppdaterad: 28 oktober 2025
Sidansvarig: Institutionen för folkhälsovetenskap