Jaan Pajus väg till sin professur har inte varit spikrak, men präglats av ett konsekvent engagemang för samhällsfrågor, i både teori och praktik. Foto: Natalie Oliwsson

Efter att ha arbetat vid estniska justitieministeriet, svenska justitiedepartementet och på Försäkringskassans huvudkontor med internationella frågor, valde Jaan Paju att återvända till akademin mitt i livet. I dag är han 57 år, pappa till två i princip vuxna söner och fortsatt hängiven till djupsinniga frågor om rättsstat, social trygghet och internationellt samarbete. 

Och det är inte svårt att se var det engagemanget har sin grund.

– Det faktum att mina föräldrar kom att fly från Estland i andra världskrigets slutskede har format mig och min syn på samhällsbygget och juridiken. Präglad som jag är, så har jag åsikten att värnandet om rättsstat och frihandel är avgörande för en fredlig samexistens, berättar Jaan.

Jaan är uppvuxen i Stockholm, men som han själv beskriver det, i en estnisk familj där surkål och födelsedagskringlor var en självklarhet. Trots att han än idag bor kvar här i huvudstaden så värdesätter han sina rötter, vilket bland annat yttrar sig genom hans roll som styrelseordförande för Estniska skolan i Stockholm. Utöver det är han också ordförande för Mäster Olofsgården – ett allaktivitetshus i hjärtat av Gamla stan som syftar till att skapa mötesplatser för människor i alla åldrar och livssituationer.

Lockats av konstitutionella spänningar 

Trots sitt stora intresse för samhälle och rättsliga frågor var det långt ifrån en självklarhet att Jaan Paju skulle bli forskare – och än mindre att han skulle ägna sig åt just europarätt, som han senare blev docent inom. Vägen dit kantades av både slump och nyfikenhet. Ett brittiskt stipendium, som han beskriver som något som "trillade ner från ingenstans", möjliggjorde ett års masterstudier i europarätt vid King's College i London. En erfarenhet som väckte tankar han inte riktigt kunde släppa. 

År 2015 disputerade Jaan med avhandlingen ”Suveränitetserosion? Om EU-rättens påverkan på nationella sociala trygghetsmodeller; särskilt Sverige”, där han undersökte konstitutionella spänningar mellan nationell rätt och EU-rätt. I dag, ett decennium senare, har hans forskning utvecklats i flera riktningar.

– Det konstitutionella har alltid funnits där i min forskning. Europarätten är ju i grund och botten konstitutionell rätt: det uppstår konstitutionella spänningar helt enkelt, säger Jaan Paju och fortsätter: 

– Min avhandling visade på tre perspektiv på dessa spänningar: den inre marknaden, unionsmedborgarskapet och rättighetsstadgan. Efter avhandlingen har jag lämnat den inre marknaden därhän och fokuserat mer på unionsmedborgarskapet, som lovar guld och gröna skogar men som över tid visat sig vara kattguld när det väl kommit till kritan. Jag har varit ytterst kritisk till denna rättsliga utveckling men också fascinerad över hur EU-domstolen lyckats, men också misslyckats, navigera sig fram i ett konstitutionellt landskap fullt av nationella särintressen. 
 

Tack vare fakultetens samarbete med University of Oxford genomförde Jaan Paju en forskningsvistelse där efter sin disputation – en erfarenhet han beskriver som både välbehövlig och givande i form av att kunna knyta bestående vänskapsband med nya kollegor. Foto: Christ Church College, Oxford

"Democratic backsliding" – ett uppåtgående fenomen 

I sin fortsatta forskning har Jaan fördjupat sig i rättighetsstadgan och den konstitutionella dialogen mellan EU och medlemsstaterna. Han beskriver att rättighetsstadgan inte har haft det genomslag på det sociala området som många hade hoppats på, och här har hans forskning kretsat kring frågan varför denna utveckling har stagnerat och hur nationell rätt ofta kolliderar med EU-rätten, vilket skapar spänningar i rättssystemet.

De senaste åren har han även riktat blicken mot fenomenet "democratic backsliding" och hur hoten mot rättsstaten blir allt mer påtagliga på nationell nivå. I detta sammanhang har frågor om regeringsformen, yttrandefrihet och personlig integritet stått i fokus, vilket speglar den komplexa och ibland konfliktfyllda relationen mellan nationell konstitutionell rätt, unionsrätt och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR).

– Jag intresserar mig för de konstitutionella spänningarna, där dessa inte kan ses som isolerade fenomen utan där nationell rätt, unionsrätt och EKMR samverkar, men också sliter åt olika håll. Det pågår en ständig konstitutionell dialog. En dialog som vi alla har ett ansvar att föra, säger Jaan Paju.

Siktar mot gränslandet mellan rätt och politik

Just nu befinner sig Jaan i startgroparna för ett nytt forskningsprojekt som tar sikte på själva kärnan i det svenska demokratiska systemet: lagstiftningskedjan. Målet är att kartlägga och analysera hur juridiken i praktiken samspelar – eller krockar – med politiken i ett system där folksuveräniteten står i centrum.

– Det går en trend i att juridiken ofta får stå tillbaka för politiken. Det märks i allt från hur utredningsdirektiv formuleras till hur remisstider kortas och hur regeringar hanterar utredningsförslag. Samtidigt har vi internationella åtaganden som vilar på en annan konstitutionell tradition, säger han.

Tanken är att samla en tvärvetenskaplig forskargrupp där både jurister och statistiker ska kunna undersöka om lagstiftningskedjan är intakt eller om vi ser ett ökat politiskt tryck – med en möjlig demokratisk och rättsstatlig glidning som följd. Det är också ett projekt som han gärna vill dyka ännu djupare i om han får tillfälle för att verkligen belysa rättsstatens olika rättsliga lager i samarbete med såväl statsvetare och nationalekonomer som statistiker.

Statsrätt spelas ut i nytt lärmoment

Forskningsintresset för rättsstatliga spänningar märks också i Jaan Pajus pedagogiska arbete. Som programföreståndare för magisterprogrammet i europarätt och kursföreståndare för grundkursen i statsrätt, har han under senare år varit delaktig i att modernisera undervisningen och ställa om efter rådande omständigheter.

– Vi har rört oss bort från klassisk katederundervisning, seminarier med scenarion utan förankring i verkligheten och faktafokus på tentan, mot digitala föreläsningar och seminarier där det verkliga lärandet sker i studentgrupperna. Men det kräver mer av oss lärare. Det räcker inte att byta format – vi måste också säkerställa att djupinlärning verkligen sker, säger han.

Att undervisa vid universitet med andra traditioner har gett mig värdefulla perspektiv som jag tagit med mig till undervisningen på hemmaplan.

Tillsammans med kollegan Hedvig Bernitz har han reformerat upplägget för statsrättskursen. Den inleds nu med en digital inläsningsfas följt av lärarledda lektioner och seminarier som kopplas till ett övergripande tema: rättsstaten. Kursens höjdpunkter består av ett rättegångsspel och en heldag med brädspelet Dictator of Sweden, där studenterna spelar om att nedmontera – eller försvara – rättsstaten. Lärarresurserna begränsas därmed till stor del till det avslutande momentet, som är en diskussion ledd av Civil Rights Defenders chefjurist.

– Det handlar om att komma bort från ”rätt” svar och istället förbereda studenterna inför tentan som kommer att mäta kontextualisering framför sakkunskap. Tanken med detta upplägg är att synliggöra lärandet redan från start. Vi körde det nya upplägget första gången höstterminen 2024 och både jag och Hedvig känner att det togs emot mycket väl, förklarar Jaan Paju.

Ett erkännande och en ny början

Att nu ha utsetts till professor innebär ett erkännande – men också ett löfte om fortsatt engagemang.

– Min yrkesbana har varit ganska snirklig men jag har haft kul längs vägen. Och det är inte slut med professuren. Professionellt innebär den att jag får lite mer tid till forskningen, vilket jag ser fram emot. Personligen? Jag är glad. Det är ett kvitto på att jag är på rätt väg med min forskning och undervisning. Och det finns mycket kvar att göra, säger Jaan och avslutar med ett skratt:

–Vem vet? Kanske plockar jag upp min gamla popstjärnedröm igen?

Text: Natalie Oliwsson