Vår forskning söker svar på grundläggande frågor om atmosfärens och havens dynamiska, fysiska, kemiska, och biogeokemiska egenskaper av relevans för väder och klimat. Vi strävar efter en bred forskningsverksamhet inom vårt vetenskapliga område.

Vi studerar frågor som sträcker sig från djuphavet till den övre atmosfären och från tropikerna till polerna. I vår forskning utnyttjar och utvecklar vi teori, statistiska metoder och numeriska modeller i nära samspel med observationer. Dessutom utvecklar och leder institutionen observationsbaserad forskning med stöd av satelliter, arktiska isbrytarexpeditioner och landbaserade instrument. 

Institutionen har stark internationell prägel och cirka 60 anställda. Vi ingår i en större forskningsmiljö som inkluderar Bolincentret för klimatforskning, Östersjöcentrum och Swedish e-Science Research Centre. 

Bolincentret för klimatforskning

Stockholms universitets Östersjöcentrum

SeRC – Swedish e-Science Research Centre

MISU erbjuder utbildningsprogram på kandidat-, master- och forskarnivå i ämnena atmosfärsvetenskap, oceanografi och klimatfysik.

Våra utbildningar

Konferenser och seminarier

Carl Gustaf Rossby, den första professorn i meteorologi vid Stockholms högskola, avbildad på omslaget till Time Magazine 1956. Från MISU:s bildarkiv.

Meteorologiska Institutionen etablerades vid Stockholms Högskola år 1947. Carl Gustaf Rossby kallades till en personlig professur och meteorologi blev ett självständigt forsknings- och utbildningsämne vid högskolan. 

Rossby samlade en forskargrupp kring sig, som gjorde banbrytande forskning kring väderprognoser med hjälp av datorer. Datorn BESK (Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator) som just byggts vid KTH, utnyttjades som beräkningsverktyg för att framställa 1–2-dygnsprognoser i realtid. En av deltagarna i forskargruppen var Bert Bolin som senare övertog ledningen av institutionen när Rossby hastigt gick bort år 1957.

Kontrollpanelen för BESK-datorn, som utnyttjades vid de första försöken att göra väderprognoser med hjälp av datorer. Foto: MISU:s bildarkiv.

Under 1960- och 1970-talen utvidgades forskningen vid MISU till att också innefatta atmosfärfysik och kemisk meteorologi. Forskare vid MISU spelade en viktig roll vid FN:s första miljökonferens som ägde rum i Stockholm år 1972. Svante Odén, Bert Bolin och Henning Rodhe visade hur långväga transporter av luftföroreningar påverkar försurning av mark och luft i Sverige.

Även banbrytande forskning om ozon gjordes vid MISU. Paul Crutzen disputerade på en avhandling om ozonnedbrytning i stratosfären i början av 1970 talet och för denna forskning belönades han med Nobelpriset i kemi år 1995.

Kemisk meteorologi utvecklades kraftigt under 1980- och 1990-talen under ledning av Henning Rodhe som fick en professur i ämnet år 1980. Atmosfärfysiken bedrev forskning kring de övre delarna av atmosfären främst med hjälp av raketer och satelliter. Georg Witt tillträdde som professor i atmosfärfysik år 1984.

Forskningen vid MISU har haft en stor bredd och prognoser av atmosfären och klimatet har varit samlande huvudteman. Inom klimatforskningen har kolets kretslopp samt atmosfär-hav-jordsystemets känslighet för ändringar i atmosfärens sammansättning studerats.

Molnen har stor betydelse för klimatsystemets känslighet

Molnen har stor betydelse för klimatsystemets känslighet och simuleringen av moln i både väderprognos- och klimatmodeller studerades av Hilding Sundqvist som efterträdde Bert Bolin på meteorologiprofessuren år 1988. Oceanografi etablerades som en forskningsgren vid MISU när Peter Lundberg tillträdde en professur i ämnet år 1994. Dynamiken hos atmosfären och havet är tätt sammanlänkade och år 1996 tillträdde Erland Källén en professur i dynamisk meteorologi.

Idag (2020-talet) finns ca 10 professorer vid MISU och deras forskningsområden sträcker sig över det breda spektrum som kännetecknat MISU genom åren, särskilt kan nämnas en kraftsamling kring arktisk klimatforskning. Forskningen bedrivs i en omfattande internationell samverkan där gästforskare vid Internationella Meteorologiska Institutet (IMI) har spelat en stor roll. IMI inrättades redan år 1951 och har möjliggjort ett livaktigt internationellt forskarutbyte genom sitt gästforskarprogram.

Institutionens forskare har framgångsrikt erhållit stora forskningsmedel från både nationella och internationella forskningsprogram. Ett exempel är Bolincentret för klimatforskning, ett forskningscentrum vid SU som etablerades år 2010 med hjälp av regeringens satsningar på excellent forskning. MISU:s forskare har haft flera ledande roller inom centret som uppkallats efter Bert Bolin.

Bert Bolin, professor i meteorologi vid MISU mellan åren 1961 och 1990. Foto: MISU:s bildarkiv.

Klimatforskningen vid MISU har skett i samverkan med andra klimatforskningsmiljöer i Sverige såsom SMHI, KTH, Uppsala och Göteborgs Universitet. Klimatmodellering har varit ett gemensamt tema och det har lett till etableringen av starka forskningsmiljöer till exempel Rossbycentret vid SMHI och Bolincentret vid SU. Forskare vid MISU har haft ledande roller i denna samverkan.

Internationellt har MISU forskare också varit mycket aktiva, bland annat genom FN:s klimatpanel IPCC. Bert Bolin var en av initiativtagarna till IPCC och dess förste ordförande. När IPCC belönades med Nobels fredspris år 2007 tillsammans med Al Gore sågs Bert Bolins insatser som helt avgörande för IPCC:s stora genomslag.

Utbildningen vid institutionen sker både på grund- och forskarnivå. Ämnet meteorologi lockar inte så stora studerande skaror, normalt examineras runt 10 studenter varje år på grundnivån. Förkunskapskraven i matematik och fysik gör att tillträdet är begränsat, under de senaste decennierna har många studenter på grundnivå rekryterats internationellt. Studenter från MISU får ofta jobb vid SMHI eller i Försvaret som meteorologer. Också SVT och TV4 har många meteorologer med en utbildningsbakgrund från MISU. På forskarutbildningen är rekryteringen mycket internationellt präglad, cirka hälften av doktoranderna kommer utifrån.

Under perioden 1950–1980 disputerade endast några tiotal personer vid MISU, från mitten av 1980-talet och framåt har disputationsfrekvensen ökat markant och idag har MISU ca fem disputationer varje år. Forskarutbildade från MISU arbetar dels inom svenska myndigheter såsom SMHI och FOI, dels vid företag inom energi- och klimatsektorn. En betydande andel forskarutbildade har fortsatt inom akademisk och forskningsinstitutsverksamhet, både i Sverige och i utlandet. MISU disputerade forskare har bl.a. haft ledande befattningar vid internationella organisationer såsom WMO i Genève, Schweiz och ECMWF i Reading, England. Båda dessa organisationer har en världsledande ställning inom meteorologi och klimatforskning.