Ett vulkanutbrotts 150-årsjubileum

Det är i år 150 år sedan vulkanen Askja på Island hade ett väldigt kraftigt, så kallat pliniskt, utbrott. Askan från utbrottet spred sig ända till Stockholm. Observationer från askregnet samlades in från Nordatlanten, Norge och Sverige genom vad som kan kallas ett tidigt exempel på medborgarforskning. Informationen som samlades in från observationerna användes för att rita upp den första detaljerade kartan över den geografiska spridningen av vulkanaska, där förloppet visualiserades timme för timme. Askprover samlades också in från Hagaparken i Stockholm och undersöktes av Adolf Erik Nordenskiöld, geologen och akademiledamoten som ledde Vegaexpeditionen några år senare.

Efter att observationer av askregn samlats in i samband med Askjas utbrott 1875 kunde den första detaljerade kartan över den geografiska spridningen av vulkanaska ritas upp. Figur från Mohn (1877) Askeregnen den 29de–30te Marts 1875. Forhandlinger i videnskabs-selskabet i Christiania 10: 1–12.

– Det här utbrottet har på flera sätt varit viktigt för vetenskapliga framgångar i olika geovetenskapliga fält. Idag är kunskap om vulkanaskas spridningsmönster i olika delar av världen viktig för olika riskanalyser. Att undersöka vulkanaska under mikroskop, som Nordenskiöld gjorde, är något vi gör än idag när vi letar efter spåren av historiska och förhistoriska utbrott, säger Simon Larsson.

När Askjas utbrott inleddes vintern 1874–1875 så var vulkanen, belägen i Islands glesbefolkade inre, ännu inte känd ens för lokalbefolkningen. Utbrottet kulminerade påskhelgen 1875, och under en tid därefter genomfördes ett antal exkursioner i området. Historien om dessa sammanfattas i den nya artikelns första del.

– Jag hoppas att den här historien är intressant även för de som inte nödvändigtvis är intresserade av vulkanaskestudierna, så jag inleder artikeln med att presentera den på ett sätt som de flesta bör kunna ta till sig av, berättar Simon Larsson.

Forskningstradition vid Stockholms universitet

Vulkanaska i svenska avlagringar är inte synlig med blotta ögat, utan måste hittas i mikroskop, där askpartiklarna ser ut som glasskärvor med allt från platta till vridna och bubbliga former. Partiklar från isländska utbrott som nått till Sverige är oftast omkring 20-100 mikrometer stora.

Askan från Askjas utbrott 1875 återfanns på 1930-talet i mossar på Island, när Sigurdur Thorarinsson genomförde sina doktorsstudier vid Stockholms högskola (som senare blev Stockholms universitet). Där och då såddes fröet till vad som kom att bli tefrokronologi, en dateringsmetod som använder sig av vulkanaska för att åldersbestämma olika geologiska avlagringar, som torv, sjösediment och glaciäris. Ordet tefra kommer av det grekiska ordet för aska och med det avses här alla fasta partiklar som slungas ut från vulkanen vid dess utbrott.

– På samma sätt som Thorarinsson hittade aska från det här utbrottet i mossar på Island har vi hittat samma utbrotts aska i en sjö i Jämtland, som jag först provtog för mitt masterarbete 2014 och återbesökte 2024 som del av min nuvarande forskning som postdoc. Med dagens teknik kan vi identifiera vulkanaska med dess geokemiska ”fingeravtryck”, eftersom det brukar bli lite olika kemisk sammansättning vid olika utbrott, förklarar Simon Larsson.

Aska från Askjas utbrott 1875 har hittats i sedimentprover från sjön Blektjärnen i Jämtland, en sjö där en för området karaktäristisk kalkgyttja, kallad bleke, orsakar ljusa bottnar som syns väl på flygfoton.

Under 2000-talet har tefrokronologisk forskning skett vid Stockholms universitet under ledning av Stefan Wastegård, professor i kvartärgeologi, med många internationella samarbeten och publikationer genom åren. Forskningsgruppen går under förkortningen "SUQuaTeSt": Stockholm University Quaternary Tephra Studies.

Extra het blev den här forskningen 2010 när vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull på Island resulterade i ett askmoln som rörde sig över hela norra Europa och stoppade flygtrafiken. Frågorna var många, som till exempel om hur ofta vulkanen har utbrott, vad askan består av, och svaren hittades i tefrokronologin.

Öppen forskning i plattformen Dynamica

Artikeln är publicerad genom open science-plattformen Dynamica som tagits fram av Stockholms universitetsbibliotek och SciFree, ett företag som utvecklar verktyg för publicering av öppen forskning.

– Jag tycker att kontrollen över den vetenskapliga publiceringen i större utsträckning bör ligga vid universiteten, snarare än att ett fåtal stora företag tar betalt för publicering av skattefinansierad forskning. För att något ska publiceras i Dynamica så måste det genomgå samma sorts ”peer review” (granskat av experter) som det måste när man publicerar i vetenskapliga tidskrifter, men det finns ingen editor som agerar mellanhand utan forskarna äger hela processen. Jag hoppas att fler vid Stockholms universitet publicerar sin forskning genom Dynamica, säger Simon Larsson.

Länk till artikeln

Länk till forskningsgruppen

Kontakt

Simon Larsson, postdoc vid Institutionen för naturgeografi, har skrivit en artikel om upptäckten av vulkanen Askja och studier av askan som spreds från dess utbrott för 150 år sedan.

Simon Larsson
E-post: simon.larsson@natgeo.su.se

Läs mer om Simon Larssons forskning