När svenska blev standard

I medeltidens Sverige användes länge latin för skriftliga avtal när man skulle sälja eller byta bort en gård – om man nu skrev något alls. Oftast klarade man sig utan något skrivet. Man sa och gjorde vissa saker inför en samling vittnen, och kanske höll man fast vid en äldre tradition att lägga en jordtorva från gården i köparens knä. Jonatan Pettesson gästar Språkrådsbloggen.

Jonatan Pettersson. Foto: Pia Nordin
Jonatan Pettersson. Foto: Pia Nordin

Landskapslagarna från omkring början av 1300-talet beskriver villkor och procedurer, men de talar inte alls om att avtal måste skrivas ned. Ett eko av den begränsade läskunnigheten hör man i den hälsningsfras som inleder nästan alla dokument från denna tid: ”Alla som hör och ser detta brev ... ”. De flesta tog del av skrivna texter genom att avhöra dem upplästa.

Läs hela blogginläget på Språkrådsbloggen, Institutet för språk och folkminnen, isof.se:

När svenska blev standard

Jordabalken i Magnus Erikssons landslag. Foto: Uppsala universitetsbibliotek (UUB B 68).
Jordabalken i Magnus Erikssons landslag innehåller bestämmelser om att dokument ska skrivas vid olika ekonomiska och rättsliga händelser och att de ska skrivas på svenska. Här sidor från Jordabalken i en upplaga av landslagen från 1430 som förvaras på Uppsala universitetsbibliotek (Codex Upsaliensis B 68). Jordabalken inleds med en helsidesillustration som föreställer två hamlade träd. På den andra bilden syns den sida där det slås fast att det ska skrivas dokument i alla jordaköp. Senare i balken meddelas att dessa ska vara skrivna på svenska. Foto: Uppsala universitetsbibliotek (UUB B 68).