"Vill du kunna skriva bra? Öva!"
Barn och unga skriver mer än någonsin. Och samtidigt uppfattar många lärare att eleverna skriver sämre än tidigare. Hur går det ihop? – Att man kan skriva sms betyder inte att man kan skriva en utredande text, säger språkforskaren Theres Bellander vid Institutionen för svenska och flerspråkighet.
Theres Bellander är docent i nordiska språk och universitetslektor i svenska. Genom åren har hon studerat ett brett spektrum av ämnen med digitala medier som gemensam nämnare. Ibland med fokus på språket som människor använder där, ibland med fokus på ett visst medium som källa till kunskap. Hennes engagemang kommer från ett intresse för det svenska språket.
– Och från lärandet, från litteraturen, att skriva. Jag har en gymnasielärarutbildning i svenska och historia och har jobbat i gymnasieskolan. Visserligen var jag en ung gymnasielärare, men jag såg att mina elever verkligen låg i framkant, före mig, när det gällde den nya digitala tekniken. De tog den till sig snabbt. Då började jag undra: Hur påverkar detta ungdomarnas språkbruk? Det blev temat för min avhandling.
– Sedan är jag ju fortfarande lärare, jag undervisar här på universitetet – och jag undervisar mycket. Dels på lärarutbildningen, dels blivande språkkonsulter och kommunikatörer och dem som läser svenska som fristående kurs. Jag tycker om det – den där lyckan man känner när polletten trillar ner, att det blir en förändring när lärande sker.
Bland många som undervisar på universitet och högskolor finns en uppfattning om att en stor del av studenterna har svårigheter med att skriva, till exempel när det gäller meningsbyggnad, syftning och ordanvändning. Ser du också det?
– Ja, många vittnar om det. Men det är inte tydligt belagt i forskning att unga i dag skulle skriva sämre än för 20 eller 50 år sedan. Forskare har inte gjort den typen av jämförelser.
Läs hela intervjun med Theres Bellander av Katarina Bjärvall i LÄRA Stockholm (s. 16–20, #1/2023):
Senast uppdaterad: 1 mars 2023
Sidansvarig: Institutionen för svenska och flerspråkighet