Stina Bratt – ny docent
Juridiska institutionen gratulerar Stina Bratt till utnämningen som docent i civilrätt! Vi har pratat med henne om forskningen, drivkraften bakom intresset för ämnet och hur hennes arbete fördjupar förståelsen av civilrättens roll i ett föränderligt samhälle.
Hallå där...
Stina, du disputerade 2023 vid Stockholms universitet. Vad handlade din avhandling om?
Min forskning är inriktad på civilrätt, med särskilt fokus på den del av civilrätten som brukar kallas förmögenhetsrätt. I min avhandling Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten undersökte jag hur olika skadeståndsregler förhåller sig till varandra genom att analysera hur deras tillämpningsområden ser ut, var de överlappar och vad som händer vid regelkonflikter.
Min avhandling hade karaktären av förmögenhetsrättslig grundforskning och behandlade flera olika ämnen, bland annat avtalsrätt, skadeståndsrätt, köprätt, entreprenadrätt och transporträtt. Fokus låg på helhetsbilden och hur systemet av skadeståndsregler egentligen fungerar samt hur det speglas i lagstiftning och rättspraxis. Jag hade också ett komparativt perspektiv och kunde visa att olika rättsordningar bygger upp sina system på ganska olika sätt.
Resultaten visade bland annat att rättstillämpningen ibland formulerar juridiska problem på helt olika sätt inom olika områden, vilket i sin tur leder till olika lösningar och ibland till motsättningar mellan regler som egentligen borde samspela. Avhandlingen bidrog därför till en bättre förståelse för hur skadeståndsreglerna kan systematiseras och hur rättssystemet kan göras mer konsekvent och förutsebart.
Vad har varit i fokus för din forskning efter disputationen?
Efter disputationen har jag fortsatt att arbeta med civilrättsliga frågor men med en tydlig breddning mot nya områden. I ett av mina projekt (som resulterade i monografin The Regulation of Discharge from Liability), har jag fördjupat mig i aktiebolagsrätt, särskilt frågor om ansvarsfrihet och dess koppling till bolagsledningens skadeståndsansvar. Projektet har gett mig möjlighet att samarbeta med forskare i associationsrätt och att göra mer detaljerade analyser av hur ansvarsfrihetsreglerna fungerar i praktiken.
Utöver ansvarsfrihetsprojektet har jag bedrivit forskning om hållbarhet och försäkring, där syftet har varit att undersöka hur försäkringsrätten hanterar olika typer av hållbarhetsrisker. Jag har bland annat analyserat vilka risker som kan försäkras, hur konventionella skadeförsäkringar är utformade i förhållande till nya hållbarhetskrav och vilka juridiska frågor som uppstår vid exempelvis ökade klimatrisker. Forskningen visar att hållbarhetsrisker utmanar flera grundläggande försäkringsrättsliga principer – till exempel frågor om moraliska risker möjligheterna att neka eller säga upp försäkringar.
Utöver dessa projekt har jag även arbetat med frågor om det nya produktansvaret (enligt ett nytt EU-direktiv), bland annat som medförfattare till en lagkommentar och expert i en statlig utredning. Det arbetet har fokuserat på grundläggande skadeståndsrättsliga frågor i ljuset av AI, digitala produkter och den snabbt växande digitala ekonomin.
Vad är det som gjort att du fått upp ögonen för just detta område?
I projektet om ansvarsfrihet började jag med att titta på hur reglerna faktiskt fungerar i praktiken – till exempel när ansvarsfrihet verkligen kan anses vara beviljad och vilka rättsliga följder det får. De här frågorna visade sig vara både praktiskt viktiga och teoretiskt spännande, eftersom de ligger i skärningspunkten mellan associationsrätt, skadeståndsrätt och kontraktsrätt. Genom att kombinera det allmänna skadeståndsrättsliga perspektivet med vissa rättshistoriska studier och jämförande analyser fick jag möjlighet att bidra med ny kunskap och se hur liknande problem hanteras i olika rättssystem.
Intresset för hållbarhets- och försäkringsfrågorna har vuxit fram på ett liknande sätt – ur insikten om försäkringens centrala roll för både samhällsekonomin och skyddet av enskilda. Diskussionerna om hållbarhetsreglering, klimatrisker och klimatförändringar gör det tydligt att försäkringsrätten står inför stora utmaningar. Det har gjort det särskilt intressant att undersöka hur rättsreglerna kan anpassas för att hantera nya typer av risker.
Vad gör du vid Juridicum när du inte forskar?
När jag inte forskar undervisar jag inom mina ämnesområden, främst avtalsrätt, associationsrätt, skadeståndsrätt och försäkringsrätt. Undervisningen är en väldigt rolig del av mitt arbete och även om jag mest ägnar min tid åt forskning just nu, så ger det mig en möjlighet att diskutera aktuella rättsfrågor tillsammans med studenter. Jag uppskattar särskilt att kunna använda forskningen som utgångspunkt för att belysa juridikens roll i ett föränderligt samhälle.
Utöver undervisningen har jag varit avdelningsledare för Stockholm Centre for Commercial Law:s (SCCL) forskningsavdelning i allmän förmögenhetsrätt, där jag arrangerar konferenser och seminarier med både nationella och internationella deltagare. Tillsammans med en kollega kommer jag nu att leda avdelningen i skadeståndsrätt, vilket ger en möjlighet att ytterligare fördjupa forskningen inom området och stärka samarbetet mellan forskare och praktiker. SCCL och Swedish Corporate Governance Institute (SCGI) är viktiga forskningsmiljöer vid institutionen och fungerar som nav för samverkan mellan akademi, näringsliv och samhälle, och bidrar på så sätt både till spridningen av forskningsresultat och till att forskningen utvecklas i dialog med praktiken.
Vad innebär titeln docent?
Docent är en akademisk titel som markerar en högre vetenskaplig kompetens än enbart doktorsexamen. I Sverige motsvaras titeln av ungefär fyra års heltidsforskning efter avlagd doktorsexamen samt att forskaren genom olika publikationer och dylikt har visat att den avsevärt har breddat och fördjupat sin forskning i jämförelse med doktorsavhandlingen.
Docent är inte ett yrke utan vid statliga lärosäten blir man antagen som som "oavlönad docent". Anställningsformen är vanligen universitetslektor.
Senast uppdaterad: 31 oktober 2025
Sidansvarig: Juridiska institutionen