Annette Lindberg. Foto: Pia Nordin 165
Annette Lindberg. Foto: Pia Nordin

Annette Lindberg, undervisat europeiska specialistläkare i svenska, allmän- och medicinspråket, flera år i Sitges, Spanien, och Budapest, Ungern.
– Jag hade aldrig varit i Spanien när jag kom dit, men ville prova på något nytt. Antar att jag fick jobbet för att jag, förutom mitt arbete som språklärare, även varit verksam som översättare av medicinteknik och andra områden inom medicinen. Arbetet var fantastiskt roligt, men också ansvarsfullt eftersom läkarnas hela framtid i Sverige hängde på att de lärde sig svenska upp till C1–nivå på ganska kort tid. Under sommaruppehållet fortsatte i regel undervisningen på deras arbetsplatser i Sverige. Det var intressant att se hur de acklimatiserade sig och att de flesta trivdes bra här.

– I våras var jag inbjuden att besöka och undervisa på det vackra Masaryk University i Brno, Tjeckien. Det var en väldigt rolig och lärorik vecka. Jag blev så väl mottagen och upplevde att det fanns ett stort intresse för att lära sig det svenska språket. Det var nyttigt att få undervisa någon annanstans än hemma och se att vi kanske har lite mer resurser här, men miljön var fantastisk och arbetsglädjen var det inget fel på. Några studenter hade ansökt om ett års studier i Stockholm via Erasmusutbyte. Får se om jag träffar några av dessa den här terminen.

Anna Pousette. Foto: Jodi Hilton
Anna Pousette. Foto: Jodi Hilton

Anna Pousette, utlandslektor i svenska vid Universitetet i Belgrad, Serbien, 20052017.
– Att jag sökte mig till just Serbien har rent personliga orsaker; jag kommer själv därifrån och har alltid känt en tillhörighet till landet och regionen. Studenterna där är helt fantastiska – både med tanke på det val de gör när de söker sig till studier i svenska, men också med tanke på dem som personer. I relation till hur en serbisk medellön ser ut, lägger familjen ner stora pengar på sina ungdomars studier. Tittar man därefter på hur studenternas framtidsprognoser ser ut, är kunskaper i svenska inte något som marknaden direkt skriker efter. Därför är det rörande att se hur många det är som ändå väljer den vägen.

– På ett rent personligt plan har det varit roligt att arbeta med just serbiska studenter. Det finns mycket att säga om landets utbildningssystem, men två saker som jag särskilt skulle vilja lyfta fram är den bildningstradition som fortfarande finns kvar, och som jag ibland kan tycka saknas i Sverige. Utbildningssystemet, som i tillägg kräver mycket från inlärarnas sida, genererar – inte hos alla, men hos de som en utlandslektor möter på universitetet – en förmåga att bara kunna sätta sig ner och plugga tills kunskapen sitter. Resultatet av detta är att många studenter når otroliga höjder i sina språkkunskaper. När man träffar studenterna vid det allra första seminarietillfället har de inte den minsta kunskap om Sverige och det svenska språket. Efter fyra år talar, skriver och läser de helt obehindrat. De flesta har då aldrig satt sin fot i Sverige.

– Om jag tittar på skillnader mellan den svenska och den serbiska universitetsmiljön, är de akademiska hierarkierna mer markerade i Serbien. Det är nog generellt sett lite vanligare att man i länder utanför Skandinavien också har en mer hierarkiskt baserad relation lärare och studenter emellan.

Helén Ericson. Foto: Pia Nordin
Helén Ericson. Foto: Pia Nordin

Helén Ericsson, svensklektor på Vilnius universitet, Litauen, 20022008. Varit på flera lärarutbyten, i Vilnius, Prag och snart även Reykjavik.
– Jag tackade först ja till jobbet i Vilnius för ett läsår, men det utökades med läsår efter läsår eftersom det var så intressant och inspirerande. Jag undervisade i svenska som främmande språk på olika nivåer, från nybörjare till avancerad nivå 2002-2008.

– Vårterminen 2107 var jag tillbaka i Vilnius för en veckas utbyte med Erasmus lärarmobilitetsprogram. Det var givetvis roligt att för en kort tid få ta upp samarbetet med de tidigare kollegorna och att träffa nya grupper med studenter. Erasmusutbytet gav mersmak och vårterminen 2018 var jag en vecka i Prag och undervisade studenter på kandidat- och magisternivå där. Dessa utbyten har gett bra kontakter med lärare i länderna ifråga. Förhoppningsvis kommer någon lärare på returbesök till Stockholms universitet inom kort. Vi lärare kan dela med oss av erfarenheter, bland annat genom att auskultera hos varandra, och det jag lär kan jag ta med in i undervisningen på Stockholms universitet.

– Både längre och kortare internationella utbyten ger mycket. Det är nyttigt att utmana sig själv i en obekant miljö, att undervisa med kollegor och ha studenter som kommer från en annan lärtradition. Dessa möten vidgar ens vyer. Man får förståelse för att allt inte är på samma sätt som det man stött på tidigare, men också att mycket, trots en del olikheter, fungerar minst lika bra som det man är van vid. Den förståelsen kan komma väl till pass när jag nu undervisar i mångkulturella grupper på Stockholms universitet.

Anna Karlsson. Foto: Pia Nordin
Anna Karlsson. Foto: Pia Nordin

Anna Karlsson, svensklektor i Bratislava, Slovakien, i två läsår.
– Eftersom jag precis var nyutexaminerad hade jag inget heltidsjobb som lärare att jämföra med men det var ändå tydligt att det var en miljö och värld som skiljde sig ganska mycket från svenska gymnasieskolor. Grupperna var små och studenterna motiverade och ambitiösa, och antalet svensklärare var få. Hela svenskämnet hade något intimt över sig eftersom vi var så få som arbetade med och studerade språket. En utmaning var att det när jag kom varken fanns kursplaner eller särskilt mycket litteratur, så jag behövde utforma uppgifter, skapa material och hitta litteratur i hög utsträckning. Mina närmaste kollegor var tillmötesgående och jag hade stort stöd av mina kontaktpersoner på Svenska Institutet. Inte minst var studenterna lätta att ha att göra med. Samarbetet var alltså mycket gott.

– Från min tid i Bratislava tar jag dels med mig mina insikter om hur det är att studera svenska i ett annat land än Sverige, och givetvis mina erfarenheter av att arbeta på ett centraleuropeiskt universitet – även om det nu är snart 20 år sedan. Något annat som var nyttigt för mig att uppleva var det relativa i begreppet nationalitet, eftersom Slovakien som så många andra länder består av ett antal starkt förankrade minoriteter. Man var inte bara slovak, utan kanske även ungersktalande, österrikare eller tjeck, hade rutensk bakgrund och/eller en stark judisk identitet. Så även om mångkultur ur ett svenskt perspektiv varken nu eller då var utmärkande för landet var det tydligt att ett land inte betyder en nationalitet eller ett språk. Det har varit bra för mig att förstå i min kontakt med studenter från olika länder när jag undervisat både inom vuxen och gymnasieutbildning och på universitetet.

– Slutligen tar jag med mig min erfarenhet av hur svårt det är att lära sig ett nytt, språk trots att man lever i ett land där språket talas, efter mina föga lyckade slovakiskastudier. Varken då eller nu kan jag annat än artighetsfraser och att beställa på restaurang. Men jag anar vidden av de stora skillnader som finns mellan slaviska och germanska språk.