Två gotlandsstövare. Foto: Anders Lekander
Gotlandsstövaren ligger bäst till vad gäller bevarandeinriktad avel. I övriga svenska hundraser sker inaveln mycket snabbare än vad som är nödvändigt. Foto: Anders Lekander

Forskare vid Stockholms universitet har analyserat Svenska Kennelklubbens stamboksdata från mitten av 1900-talet fram till nu och upptäckt att inaveln i genomsnitt har fördubblats i de svenska hundraserna, trots att det inom de flesta av dem finns tillräckligt många individer för att undvika inavel.

Forskarna drar slutsatsen att fokus i avelsarbetet inte tycks ha legat på att behålla den genetiska variationen, trots att Jordbruksverket har klassat tio av de tolv hundraserna som viktiga att bevara.

Värst ser det ut för jämthund, drever och hamiltonstövare där inaveln ökat mycket snabbt trots att det finns ett stort antal individer i de raserna.

– Ett positivt undantag är den starkt utrotningshotade gotlandsstövaren. Stamboksdata tyder på att man har gjort ett gott avelsarbete med de få hundar som finns, säger Linda Laikre, professor i populationsgenetik, som också har lett studien.

 

Kontakt:

Linda Laikre, Zoologiska institutionen. Tel: 08-16 42 83, mobil: 0705-25 45 74, e-post: linda.laikre@popgen.su.se

Artikeln “Pedigree data indicate rapid inbreeding and loss of genetic diversity within populations of native, traditional dog breeds of conservation concern” är publicerad i tidskriften PLOS ONE och finns tillgänglig här.