BethAnne Paulsrud. Foto: Privat.

BethAnne är född och uppvuxen i Kalifornien, men har bott i Sverige ända sedan 1991. Hon kom egentligen hit som utbytesstudent för att läsa pedagogik vid Uppsala universitet, och hade då inga planer på att vistelsen i Sverige skulle bli särskilt lång. Men under tiden träffade hon mannen i sitt liv – och det var till slut kärleken som fick henne att stanna.

Första gången BethAnne började arbeta på SU var 2009, när hon blev antagen som doktorand vid dåvarande Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot språk och språkutveckling – USOS, föregångaren till ISD. Hon disputerade 2014 och valde att göra det utifrån USOS:s inriktning, eftersom den var bredare och bättre passade hennes forskningsämne.

Efter disputationen återvände hon en tid till Högskolan Dalarna, där hon sedan 2006 haft en fast tjänst som först adjunkt i engelska och sedan som lektor i engelska – men hon kom snart tillbaka till SU igen. Då som postdoktor i tre år, placerad vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, som nu hör till Institutionen för svenska och flerspråkighet. Där var hon bland annat delaktig i ett forskningsprojekt tillsammans med Helsingfors universitet.

Efter postdoktorstiden återvände hon till Högskolan Dalarna igen, där hon under en tid arbetade som lärarutbildare i engelska och även med ordinarie engelskundervisning. År 2021 antogs hon som docent i engelska med inriktning mot tillämpad språkvetenskap, och hösten 2023 tillbringade hon en termin som STINT-stipendiat vid The Chinese University of Hong Kong.

I januari 2024 blev tjänsten som universitetslektor ledig vid IÄD, och det kändes självklart för BethAnne att söka. I november samma år började hon. Tack vare sina tidigare kontakter kände hon redan många på SU – en ovanlig men också skön känsla – nästan som att ha hittat hem.

Du är både universitetslektor, docent och studierektor för forskarutbildning – kan du berätta vad du gör på jobbet?

”I min roll som universitetslektor och docent är min tjänst uppdelad i 40 procent undervisning och 30 procent FoU-tid. De resterande 30 procenten är jag studierektor för forskarutbildningen i språkdidaktik – som jag tagit över efter Tore Nilsson.

Inom undervisningen håller jag i seminarier och kurser i språkdidaktik med inriktning mot engelska på Grundlärarprogrammet F–3 och 4–6. Jag gör även VFU-besök inom Ämneslärarprogrammet med inriktning mot gymnasiet och 7–9. Jag handleder också självständiga arbetet i svenska som andraspråk, som jag har en hel del erfarenhet både från min tid som postdoktor och tidigare forskning. 

FoU-tiden ägnar jag mig just nu främst åt tre olika forskningsprojekt.  Tillsammans med kollegor från åtta länder undersöker jag förskollärares och grundskollärares attityder och kunskaper om flerspråkighet. Med en kollega vid Högskolan Dalarna studerar jag hur blivande lärare i engelska förbereds för att arbeta med flerspråkighet, differentiering och så kallad extramural English (engelska utanför klassrummet). Dessutom deltar jag i en jämförande studie mellan Sverige och Kina om marknadsföring av engelska skolor, i samarbete med en forskare från Hongkong.

Rollen som studierektor är ganska ny för mig, då jag tog över efter Tore den 1 augusti i år. Som studierektor är min främsta uppgift att vara närmaste chef för våra doktorander i språkdidaktik, säkerställa att de har en god forskarmiljö och ge dem stöd i frågor som rör deras studier. Jag ansvarar även för rekrytering av nya doktorander, hanterar praktiska frågor kring disputationer samt andra uppgifter som dyker upp längs vägen. Att ta sig an en ny roll är alltid en spännande utmaning. Jag har haft ledarroller tidigare, men inte på just det här sättet.”

Vad tycker du är bäst med ditt arbete?

”Vad jag tycker mest om? Det är en svår fråga, men kanske just variationen och alla möten med olika människor. Både i undervisningen och i forskningen kommer jag i kontakt med människor från många olika bakgrunder och med olika erfarenheter, och det är oerhört stimulerande och givande att interagera på så många olika sätt.

Det allra roligaste kanske ändå är att få vara med och forma en lärarutbildning som studenterna verkligen kan ha nytta av när de kommer ut i verkligheten. Jag brinner för att de ska få med sig så mycket som möjligt innan de står på egna ben i klassrummet. Jag hoppas också att min egen erfarenhet som lärare och de lärdomar jag fått under åren kan vara till nytta för dem. Jag märker att studenterna uppskattar när jag delar konkreta exempel från min egen praktik och när vi tillsammans diskuterar hur man kan hantera olika situationer. Man ska inte bara lära sig ”om” att vara lärare – man ska lära sig ”hur” man är en bra lärare.

Som lärarutbildare är det också viktigt att ständigt hålla sig uppdaterad om utvecklingen i skolan, aktuella utmaningar och den senaste forskningen inom området. En särskilt viktig och aktuell fråga som jag ofta diskuterar med mina studenter är behovet av att arbeta med flerspråkighet och differentiering. Idag finns det knappast någon skola där detta inte är en central del av lärarens arbete.

Ju mer jag forskar inom lärarutbildningen, desto mer känner jag att jag vill fördjupa mig i olika frågor. Det gör mig också ännu mer angelägen om att dela med mig av resultaten till studenterna. Eftersom studenterna på Grundlärarprogrammet inte alltid har så många poäng i varje ämne, blir det extra viktigt att de får med sig det som verkligen är användbart i deras framtida yrkesliv.

Det är också viktigt och spännande att reflektera över hur elever möter engelska utanför klassrummet – och hur de kan ta med sig dessa erfarenheter in i undervisningen. Forskningen visar tydligt att den miljö vi befinner oss i till vardags har stor påverkan på hur, och vad, vi lär oss i klassrummet. Det här är något jag ofta diskuterar med mina studenter, och tillsammans reflekterar över hur man kan bära sig åt.”

Är det någon fråga som du är särskilt engagerad i?

”Förutom det jag just nämnt – och som egentligen hänger ihop med min vilja att studenterna ska vara så förberedda som möjligt inför verkligheten som lärare – tycker jag att internationaliseringen är viktig för vår institution. Att knyta kontakter över gränserna är oerhört värdefullt; vi kan både ge och få mycket genom att ta del av och lära från andra länder. Ända sedan jag började studera pedagogik på 80-talet har jag regelbundet deltagit i internationella sammanhang, något som alltid har berikat både min egen utveckling och min undervisning.

Jag har exempelvis hållit kurser inom lärarutbildningen och gjort VFU-besök i Hongkong, deltagit i Erasmusutbyten i flera länder samt undervisat i Sydafrika, Vietnam och Moçambique. Dessa erfarenheter har gett mig en djupare förståelse för varför vi undervisar som vi gör i Sverige och vilka syften undervisning kan ha i olika kontexter. De har också format mig som forskare och lärare och övertygat mig om att internationalisering berikar forskningen genom att öppna våra perspektiv, skärpa vår kritiska blick och sätta våra egna sammanhang i ett större ljus.”