Gunilla Granath Zillén. Foto: Privat.

Gunilla är i grunden utbildad arkeolog och har varit fast anställd på Riksantikvarieämbetet i flera år – ett jobb hon älskade och på många sätt hörde hemma i. Att få tillbringa sommarsäsongerna ute på fältet, gräva fram historien under bar himmel och aldrig riktigt veta vad en utgrävning skulle utmynna i – var både och spännande och fascinerande på ett sätt som inte många andra jobb kan erbjuda. Minst lika givande var den andra halvan av arbetet, då hon tillsammans med sitt team ägnade resten av året åt att utreda, analysera och dokumentera fynden som de grävt fram.

I slutet av 90-talet förändrades förutsättningarna inom arkeologibranschen, vilket ledde till flera nedskärningar – en utveckling som inte är helt ovanlig inom konjunkturkänsliga verksamheter. Efter den andra omgången av strukturella förändringar fick Gunilla kalla fötter och bestämde sig för att omskola sig till gymnasielärare. Med en bakgrund i studier av mänsklighetens förflutna och geografiska landskapsanalyser kändes steget till att undervisa i historia och geografi som ett naturligt och passande val.

Efter avslutad lärarutbildning vid Lärarhögskolan i Konradsberg arbetade Gunilla som gymnasielärare i geografi och historia under flera år på olika skolor. Efter ett tag fick hon möjlighet att bli förstelärare och även leda utvecklingen av en förstelärarverksamhet. Hon genomgick också en fördjupad handledarutbildning och tog, lite oväntat, en paus från läraryrket för att utbilda sig till arkivarie, vilket ledde till ett kortare uppdrag på Stockholms stadsarkiv.

Det tillfälliga avbrottet från lärartjänsten gav utrymme för reflektion, och efter att ha arbetat som förstelärare och utvecklat andra i samma roll väcktes ett nytt intresse – att arbeta med lite äldre elever. Det ena ledde till det andra, och i samband med att hon gick den fördjupade handledarkursen på SU fick hon av en slump ett tips om en ledig tjänst i geografididaktik. Gunilla sökte och fick tjänsten – mycket tack vare sin brokiga och passande bakgrund.

I din roll som lärare i geografididaktik – kan du berätta vad du gör på jobbet?

”I min roll som lärare består min tjänst av 85 procent undervisning och 15 procent FoU-tid. Inom undervisningen håller jag i seminarier och kurser i geografididaktik inom samtliga utbildningsformer: Grundlärarprogrammet F–3 och 4–6, Ämneslärarprogrammet 7–9 och gymnasiet, Kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) samt flera fristående kurser. FoU-tiden ser jag som en värdefull möjlighet till kompetensutveckling, där jag fördjupar mig i forskning och ämnen som är relevanta för min undervisning och de kurser jag ansvarar för.

Utöver detta leder jag handledarkurser för VFU-ansvariga lärare ute på skolor. Det är en separat del av min tjänst och ligger utanför geografididaktiken. Jag sitter också med som representant i Ämneslärarprogramrådet för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik.

Vid sidan av geografididaktiken leder jag tillsammans med några kollegor en CeUL-kurs i utomhusdidaktik, är representant i VFU-kursrådet och ansvarar för några distanskurser för verksamma lärare. Jag har även varit inblandad i kortare kurser i museipedagogik på förfrågan från Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap (ERG), inom deras program för Museer och kulturarv.”

Vad tycker du är roligast med ditt arbete?

”Inom Ämneslärarprogrammet har jag förmånen att få följa studenterna genom hela deras resa – från första dagen till dess att de är redo att ta steget ut i läraryrket. Det är otroligt hur mycket studenterna utvecklas, och att få vara en del av den processen är en fantastisk upplevelse. Jag får lära känna dem på så många olika plan och på nära håll se hur de successivt utvecklas – nästan som en förälder som ser sina barn växa. Det är en stark drivkraft i mitt arbete.

Jag tycker också mycket om att få bidra till utvecklingen av redan verksamma lärare. De har en så gedigen erfarenhet och ett engagemang som verkligen kan inspirera. Ofta kan bara några små insatser göra en så stor skillnad.

Dessutom uppskattar jag variationen och utvecklingsmöjligheterna som jag har i mitt jobb, och så klart den fina gemenskapen med alla trevliga kollegor på institutionen. Att ta steget till SU var helt rätt beslut, och jag är glad att gjorde det.”

Är det något du brinner lite extra för?

”Professionsutveckling för verksamma lärare tycker jag är jätteviktigt. Läraryrket behöver mer satsningar på det. Jag tänker bara på min egen tid som gymnasielärare – det hade känts otroligt bra om jag hade fått den typen av stöd. Undervisning kan bli väldigt intensivt ibland, och man kan behöva hjälp att stanna upp och reflektera över det man gör.

Jag ser verkligen fram emot att vi ska dra igång Nationella professionsprogrammet på institutionen. Jag tror att det kommer att bli ett efterlängtat och värdefullt erbjudande för många lärare runt om i landet. Det känns också bra att SU tar initiativet, och jag hoppas att vi kan utforma programmet så att det möter de behov som finns.

Lärare som har arbetat ett tag och befinner sig i en ny fas i livet, är ofta mottagliga på ett helt annat sätt än nya studenter. Jag tror att vi kan göra stor skillnad här, eftersom erfarenhet ger nya perspektiv och en annan öppenhet för att utvecklas vidare.

Just nu samarbetar jag med Lotta Dessen Jankell kring flera geografididaktikkurser, och vi har även planer på att utveckla en ny kurs tillsammans. Förhoppningsvis kan den bli en del av Nationella professionsprogrammet – det vore i alla fall spännande att få vara med och bidra.”