Susanne Ekström. Foto: Privat.

Susanne Ekström är utbildad ämneslärare i matematik, fysik och kemi och tog sin examen vid lärarutbildningen i Linköping. Efter examen arbetade hon flera år som matematik- och NO-lärare på högstadiet och som matematik- och fysiklärare på gymnasiet vid olika skolor i Stockholm och Örebro.

Parallellt med sin lärartjänst har hon regelbundet handlett lärarstudenter under deras VFU, vilket också blev en naturlig övergång till nästa steg i karriären. År 2002 började hon arbeta på Lärarhögskolan i Stockholm, där hon i flera år undervisade lärarstudenter i matematikdidaktik. Under en två-årsperiod har hon också arbetat med att utveckla interaktiva läromedel med fokus på matematikinnehållet.

När Lärarhögskolans verksamhet överfördes till Stockholms universitet gick Susanne direkt in i rollen som studierektor – först vid MND och dess föregångare, och senare vid IÄD efter sammanslagningen. Det är en roll hon har trivts mycket bra med, inte minst eftersom den har inneburit många spännande samarbeten med kunniga och engagerade kollegor. 

Att få vara nyfiken och utveckla saker tillsammans med andra är något av det roligaste Susanne vet. Hennes positiva inställning har dessutom varit en stark drivkraft i arbetet och hjälpt henne att omvandla motgångar till möjligheter, något som kommit väl till nytta i uppdraget som studierektor.

Du är mer än bara ämnesstudierektor – och har flera olika roller. Kan du berätta vad du gör på jobbet?

”Som ämnesstudierektor är en av mina huvuduppgifter att ha personalansvar för samtliga medarbetare på matematikavdelningen. Vi är drygt 25 medarbetare så en hel del tid går åt att planera och se till att avdelningens arbete flyter på och fungerar som den ska.  Det är viktigt att alla medarbetare har de förutsättningar de behöver för att kunna genomföra sina uppdrag på ett så bra sätt som möjligt.

Jag ansvarar också för avdelningens kurser, uppdragsutbildningar från Skolverket och olika föreläsningar. Det innebär många samarbeten med andra studierektorer, kursadministratörer, studievägledare och andra. Ett tätt och väl fungerande samarbete är avgörande för att allt ska klaffa, och för att vi ska kunna ge studenterna en sammanhållen och kvalitativ utbildning.

I min roll som ämnesstudierektor hanterar jag också olika disciplin- och dispensärenden och fattar beslut i dessa frågor. På senare tid har sådana ärenden blivit allt fler, troligen eftersom fler studenter har svårt att nå examensmålen.

Nyligen har jag också fått en ny definierad roll som studierektor för samverkan. I den rollen arbetar jag med mycket av det jag tidigare gjort, men nu med en tydligare struktur och koppling till den specifika funktion som rollen har. 

I rollen som studierektor för samverkan är jag bland annat:

• Vice ordförande i utbildningsberedningen, där vi förbereder ärenden inför beslut och diskussioner.
• Kontaktperson för samarbeten inom lärarutbildningen mellan Stockholms universitet och KTH.
• Kontaktperson för Skolverksuppdrag och SUSA (sektionen för uppdragssamordning), där jag bland annat ansvarar för att SU:s alla svar skickas vidare till Skolverket.
• Ledamot i ULV (utländska lärares vidareutbildning) och VAL (vidareutbildning för lärare), med fokus på utveckling av utbildningar för yrkesverksamma lärare.
• Representant i en arbetsgrupp inom naturvetenskapliga fakulteten som arbetar för att öka antalet studenter i matematik- och naturvetenskapsutbildningar.
• Samordnare för korta KPU-utbildningar (60 hp och 75 hp) samt forskar-KPU.
• Deltar i olika konstellationer och samarbeten där mina erfarenheter kan bidra till utveckling och förbättring.
• Med flera uppgifter…

Jag är också delaktig i trepartssamtal. Eftersom vi har så många behövs fler resurser, men för mig är det också roligt att komma ut på skolorna och se hur studenterna utvecklas i sin roll som blivande lärare. Det är fantastiskt att möta så många blivande lärare – och handledare – som gör ett så bra jobb.”

Är det någon fråga som du är särskilt engagerad i?

”Vad som engagerar mig mest varierar så klart över tid. Just nu känner jag mig särskilt motiverad för att få bort den sjugradiga betygsskalan och återinföra den tregradiga skalan.

Den sjugradiga skalan, från A till F, tycker jag lägger för mycket fokus på examinationer och på att varje student ska uppfylla detaljerade betygskriterier. Det tar för mycket tid från undervisningen.

Med den tregradiga skalan, U-VG, skulle vi kunna lägga mer tid på själva undervisningen. Vårt mål är naturligtvis att våra studenter ska känna att deras utbildning varit bra och att de fått en undervisning med hög kvalitet.

De flesta andra lärosäten använder en tregradig betygsskala. Så varför kan inte vi göra det?”