Johan tog steget in i arbetslivet direkt efter gymnasiet när han fick möjligheten att jobba med fotboll. Han kommer från en familj där båda föräldrarna arbetade inom elitidrott, så det föll sig naturligt att sträva efter det målet redan tidigt i livet. Ungefär ett år efter studenten arbetade han heltid med fotboll i Täby.

– Jag avancerade ganska snabbt och blev chef över cirka 250 spelare och ett femtontal ledare.

Han märkte att hur man jobbade då ofta baserades på beprövad erfarenhet och en viss teoretisk grund, men Johan önskade mer belägg i sitt ledarskap än så.  Johan ville ha mer substans och grundkunskap kring det som hände i hans arbete och han började fundera på att studera vidare. Han lockades av den vetenskapliga approachen där man gör en gedigen och noggrann undersökning av olika fenomen. Akademiska studier blev helt enkelt rätt väg att gå.

– Jag har alltid gillat frågor kring beteende när jag sysslat med fotboll. Jag har inte varit den som tyckt att den snygga frisparken eller den skickliga dribblingen har varit charmen med sporten, utan jag har varit mer intresserad av beteendeförändringar. Som exempelvis när en tränare slutar och det kommer in en ny – vad händer nu i gruppen? Hur påverkas den, och hur utvecklar det sig?

Valet föll på psykologi

Han kom fram till att beteendevetenskap i någon form var det rätta valet och började göra research. Han besökte Öppet hus, undersökte utbildningsutbudet inom olika ämnen, tittade på sina egna betyg och de olika antagningskraven. Funderingarna gick kring pedagogik, sociologi och psykologi.

– Psykologi I kändes som en bra start. Jag visste inte riktigt vad jag ville i slutändan, men det lät som en bra grundläggande teoretisk kunskap utifrån att jag ville lära mig mer om beteendevetenskap, så får jag ta reda på längs vägen om jag fortsätter eller tar en annan väg sen.

Ämnena vi läste kändes ”spot-on”.

Johan tyckte att de lärare han träffade under kursen var väldigt kunniga, inspirerande och engagerade. 

– Jag upplevde dem som väldigt nyfikna och entusiasmerande. Ämnena vi läste kändes också ”spot-on”.

Psykologin gav Johan den teoretiska bas han önskat och kompletterade de praktiska erfarenheter han hade med sig sedan tidigare. En kandidatexamen i psykologi blev målet.

– Jag bestämde mig för psykologi som huvudområde och att kombinera det med andra intressanta ämnen som pedagogik, idrottsvetenskap som jag hade sen innan, utöver det kurser i arbetsmarknadskunskap och arbetsrätt för att kunna arbeta med personalfrågor senare.

Hur tänker du tillbaka på din studietid?

– Jag upplevde både lärare och andra studenter som engagerade och nyfikna. 

Johan tyckte att det fanns en flexibilitet i studiernas upplägg. Det egna ansvaret för studierna och planeringen passade honom och gjorde det möjligt att ha ett arbete på sidan om.

– Det var bra, för man kunde se den praktiska tillämpningen av det vi lärde oss om i studierna inom ramen för jobbet. Man tappade inte fotfästet i verkligheten.

Stöttar chefer

Idag jobbar Johan som HR-partner på ett åkeri som arbetar med logistik och transportlösningar. Han arbetar med stöd till ungefär 10 chefer som i sin tur ansvarar för ungefär 260 anställda. Han stöttar cheferna i hur man exempelvis tolkar regler utifrån de avtal och policys som finns på arbetsplatsen. Han stöttar även i svåra samtal och knepiga situationer.

– Företagets verksamhet ska fungera samtidigt som medarbetarna i verksamheten ska ha en bra arbetsplats. Här arbetar vi således tillsammans för att uppnå de mål som vi gemensamt har i verksamheten.

På jobbet får Johan användning för sina kunskaper i psykologi, speciellt förståelsen för hur individer och grupper fungerar.

– När man arbetar tillsammans med många medarbetare är alla väldigt olika personlighetsmässigt både på individ- och gruppnivå, och att då förstå varför vi agerar som vi gör är väldigt behjälpligt i en sådan här typ av roll. Sen är det kanske inte alltid så att jag går tillbaka till en specifik teori jag läst om, men jag använder ständigt kunskaperna som studierna lärt mig.

Nytt jobb och ny stad

Johan flyttade från Stockholm till Rättvik i Dalarna i slutet av studietiden. Parallellt med C-uppsatsen började han söka jobb och fick först en tjänst som utvecklingschef inom fotboll. I och med att han jobbat parallellt med sina studier upplevde han inte övergången mellan studier och arbetsliv som särskilt dramatisk.

– Man hade lite av båda hela tiden, det tyckte jag var bra.

Hur ser du på din väg från examen till där du är idag?

– Jag ville prova något annat än fotboll, och eftersom jag också hade jobbat lite som rekryterare parallellt med studierna blev nästa steg ett jobb inom rekryteringsbranschen där jag började arbeta med chefsrekrytering.

Det var på det sistnämnda jobbet som Johan kom i kontakt med företaget han arbetar på idag.

– Jag hade väl egentligen tänkt vara kvar lite längre på mitt förra jobb men det fanns en pensionsavgång här på åkeriet, ett företag som är otroligt bra på alla sätt, så då kände jag att antingen tar jag den chansen nu eller så är det först när nästa person går i pension, haha!

När han själv jobbat med rekrytering har han märkt att en beteendevetenskaplig examen i många områden är en gångbar och bra utbildning att ha.

– Den här utbildningen är en bra grund för den som vill syssla med människor och det finns många möjligheter när man har kandidatexamen. I mitt fall har jag bytt län och haft jobb både i Stockholm och i Dalarna. Jag kände knappt någon när jag kom hit, men med utbildningen fick jag bra möjligheter, och mycket nytta, för framtiden.