Genom att gå Psykoterapeutprogrammet på Stockholms universitet kunde Ida utvecklas som psykoterapeut till gagn för sina patienter.

– Man breddar sin repertoar och vässar sina förmågor. Att inte stagnera. Man hade olika handledare under utbildningen, vilket var givande och att diskutera med sina medstudenter var väldigt utvecklande.

Ida. Foto: Privat

I grunden är Ida legitimerad psykolog, sedermera även legitimerad psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi, och nu blivande medicine doktor.

Hon är nöjd med innehållet i psykoterapeututbildningen av flera skäl:

– Man fick en bra grund inom vetenskaplig teori och forskningsmetodik. Det är användbart både som forskare och kliniker, till exempel för att kunna bedöma när nya studier kommer om de är tillförlitliga och användbara för behandlingen. Att gå ett sammanhållet program där man tänkt igenom innehållet var både värdefullt och tacksamt.

I vilken sorts verksamhet arbetar du idag?

– Jag arbetar på Karolinska institutet (KI), främst med psykoterapiforskning och ibland undervisar jag, bland annat blivande psykoterapeuter på KI:s psykoterapeutprogram. Jag arbetar med forskning på psykoterapi för ungdomar som är placerade inom institutionsvården och har problem med droger och kriminalitet. Syftet med forskningen är att se om psykoterapi kan hjälpa dem att bli drogfria och mer prosociala. Det är en stor studie som pågår, hittills har vi sett att psykoterapin går att genomföra i institutionsvården och att ungdomarna verkar gillar den.

Jag gillar mycket teorin kring kognitiv beteendeterapi och SU var bra på det, inte bara ”gör så här”

Var arbetade du och vilka var dina arbetsuppgifter ut innan du blev antagen till psykoterapeutprogrammet?

– Min arbetssituation såg helt annorlunda ut på den tiden. Jag arbetade som psykolog på mottagning för flyktingar som led av PTSD på grund av krig, tortyr och flykt. Jag arbetade 100% kliniskt med behandling.

Varför valde du psykoterapeutprogrammet här på Psykologiska institutionen?

– Dels hade jag gått min psykologutbildning på SU och tyckte den var bra, särskilt gällande psykoterapi. Därför tänkte jag att SU var ett bra ställe att vidareutbilda sig inom området. Jag gillar mycket teorin kring kognitiv beteendeterapi och SU var bra på det, inte bara ”gör så här”. Jag tycker det är viktigt att stå på en gedigen grund.

Är det något du vill skicka med till de som funderar på att söka till psykoterapeutprogrammet?

– Det är bra att tänka igenom att man har tid för studierna parallellt med sitt arbete så att det blir en bra balans mellan jobb och plugg. Att man har en dialog med sin arbetsgivare kring vad som är rimligt att hinna med. Det är också viktigt att fundera på att man har patienter på sin arbetsplats som fungerar att ha som utbildnings-/övningspatienter under utbildningen.

Vad tänker du om framtiden för psykoterapeutyrket och specialistpsykologyrket?

– Det finns verkligen en plats för specialistpsykologer och jag hoppas att det ska skapas fler ST-tjänster inom både regionen och privata aktörer. Jag tror att framtiden är ljus för specialistpsykologyrket, psykologisk behandling behövs inom många olika sektorer och specialistkunskaper behövs. En viktig kompetens att värna om. Jag hoppas att fler psykologer som går specialistutbildningen ska få användning för sin fulla kompetens.

Läs mer om Psykoterapeutprogrammet