Länge var ”Torken” ett begrepp som målade upp vad missbruksvård handlade om: missbrukaren fick nyktra till en längre tid på en tork, ett behandlingshem, gärna på landsbygden.

Då, fram till 1980-talet, bars missbruksvården till stor del av ideella organisationer och familjeföretag med olika vårdideologier. Så ser det inte ut idag, enligt Jessica Storbjörk, sociolog och docent vid den nya Institutionen för folkhälsovetenskap.

– Nu är det i mycket högre grad privata vårdföretag med vinstintresse som förser samhället med missbruks- och beroendebehandling, säger hon.

 

Från torken till Capio Bild: Mostphotos
Från torken till Capio Bild: Mostphotos
 

EU medförde förändringar

En drivande kraft bakom en sådan utveckling är EU-inträdet. Det har satt tryck på att offentlig verksamhet öppet ska kunna konkurrensutsättas, vilket har gynnat större företag med kraft att kunna vinna komplexa upphandlingar.

En annan drivkraft är new public management, NPM. Det är en tankefigur som är svår att definiera, enligt Jessica Storbjörk, men som genomsyrat offentlig verksamhet mot att bli mer resultatstyrd och mer företagslik.

Vad har dessa stora förändringar fått för effekter för vården och för dem som arbetar med den?

Jessica Storbjörk
Jessica Storbjörk

– Det har forskats väldigt lite kring effekterna av new public management inom missbruksvården, trots att den påverkat så mycket, säger Jessica Storbjörk.

Därför tar hon och några av hennes kollegor vid Stockholms universitet nu ett rejält grepp om missbruksvårdens organisering.

 
 

Stort intervjumaterial

Forskarna gör ett 90-tal intervjuer med politiker och byråkrater på olika nivåer samt med privata och offentliga vårdgivare. De ställer frågor om vårdprofessionernas arbetsvillkor, om hur NPM och upphandlingsbyråkratin påverkar deras yrkesroll.

De har samlat statistik över kommuners utgifter och vårdköp för missbruksvård de senaste 20 åren. De har också närstuderat och följt en stor upphandling för att se vilka mekanismer som är i spel.

I studien jämförs ett antal olika kommuner som drivit privatiseringen olika långt, för att kunna studera skillnader.

 
 

Har det blivit billigare med de nya effektivitetssystemen?

– Nej, kostnaderna har ökat över tid. Samtidigt som man effektiviserar uppstår byråkratiska processer, till exempel vid en upphandling. Man gör stora kontroller av deltagarna. Det är positivt, men det tar mycket tid.

Just upphandlingsförfarandet är så komplext att som enskild socialarbetare ”skicka någon på behandlingshem”, inte låter sig göras utan vidare. De måste ta hjälp av upphandlingsexperter.

 

Målsättningar krockar

Här krockar olika målsättningar, enligt Jessica Storbjörk. Lagen om offentlig upphandling har till syfte att ge marknaden möjlighet att konkurrera, medan missbrukarvård traditionellt har vilat på längre relationer mellan socialtjänsten och olika vårdgivare.  Det har haft både fördelar och nackdelar.

– Tidigare kunde en kommun abonnera på ett antal platser på ett behandlingshem, oavsett om de utnyttjades eller inte.

Den sortens resursslöseri har new public management-filosofin sopat bort. Nackdelarna med NPM är att handlingsutrymmet för den enskilde socialarbetaren eller sjuksköterskan snarare har minskat än ökat, att mer tid går till och administration och mindre till faktiskt vårdarbete, plus att behandlingstiderna blivit avsevärt kortare, utan att vården blivit billigare.

Har vården då blivit bättre?

Just den aspekten har Jessica Storbjörk inte studerat. Men annan forskning har inte kunnat visa att det har blivit så. Fortfarande gäller tumregeln att vården hjälper en tredjedel, en tredjedel förändras inte och en tredjedel försämras av vården.

– Det finns en risk att man mäter det som är lätt att mäta. Just kvalitet och vårdutfall är svåra aspekter att fånga, säger Jessica Storbjörk.

Text: Thomas Heldmark