Forskarna David Forsström och Eva Samuelsson
Forskarna David Forsström och Eva Samuelsson Fotograf: Julius von Wright
 

Forskarna David Forsström och Eva Samuelsson vid Institutionen för folkhälsovetenskap har sammanställt en rapport om utbudet av stöd och behandling för personer med spelproblem innan lagändringen trädde i kraft. De har intervjuat personer med mångårig erfarenhet av spelberoendebehandling från kommuner, landsting, myndigheter och frivilligorganisationer. Resultaten är tydliga: beredskapen för att hjälpa personer med spelproblem varierar kraftigt över landet, och på många ställen finns stora behov av kompetensutveckling.

Kommuner och landsting inte helt förberedda

– Det ser väldigt olika ut i landet vilket slags stöd som finns att få i dagsläget. I storstäderna finns i regel behandling tillgänglig, men det kan vara långa väntetider, säger Eva Samuelsson. På vissa orter fyller frivilligorganisationer som Spelberoendes riksförbund en viktig stödfunktion. Det finns stora behov av kompetensutveckling inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten idag, säger Eva. Man måste våga ställa frågor om spel om pengar när personer söker hjälp för stress, sömnsvårigheter, ångest, depression eller återkommande ekonomiska bekymmer.

– Att få till fungerande samverkan mellan kommuner och landsting är en stor utmaning, menar Eva utifrån erfarenheterna på alkohol- och narkotikaområdet. Detta gäller särskilt personer som har samtidig psykisk ohälsa. Institutionen för folkhälsovetenskap kommer göra en ny undersökning om två år för att se ur samverkan och stöd och behandling ser ut för personer med spelproblem då.

Få söker hjälp

Ungefär 134 000 personer bedöms ha spelproblem i Sverige. Det kan röra sig om att spela för mer än vad man tänkt sig, att bli stressad eller få ångest till följd av spelandet eller att få ekonomiska bekymmer. Det är dock ovanligt att personer som spelar för mycket söker stöd av utomstående, och Eva Samuelsson påbörjar nu en studie om varför. Hon vill intervjua personer som spelar för mycket men av olika anledningar drar sig för att söka hjälp.

– Vanliga skäl som framkommit i studier i andra länder är att man vill klara av det på egen hand eller känner skam för att söka hjälp. Det finns dock väldigt lite forskning om detta i Sverige ännu, säger Eva Samuelsson. Siffor från Lotteriinspektionen visar att 8 av 10 som spelar om pengar inte har kunskap om var de skulle vända sig om de skulle känna oro för sitt spelande.

Eva vill också intervjua personer som har sökt hjälp för att få kunskap om erfarenheter som kan användas för att förbättra vården i framtiden. Förhoppningen är att studien ska ge kunskap om vilka behov och önskemål som finns och det ska bli lättare för personer som upplever bekymmer med sitt spelande att i framtiden få hjälp.

– Det är viktigt med tanke på den planerade omregleringen av spelmarknaden som innebär att utländska bolag ska söka licens för att få verka i Sverige. Risken finns att tillgängligheten ökar och då är det angeläget att hjälpsystemen fungerar.

Studien ingår i forskningsprogrammet REGAPS (Responding to and Reducing Gambling Problem Studies) vid den nya Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet. Här pågår studier om hjälpsökande, samsjuklighet, reglering av spelmarknaden och utveckling av bedömningsinstrument. För mer information om REGAPS: www.su.se/publichealth/regaps

Rapporten om utbud av stöd och behandling vid spelproblem finnas att ladda ner på https://su.figshare.com/publichealth

Har du erfarenheter av spelproblem? Kan du tänka dig att ställa upp som intervjuperson i projektet? Läs mer här: www.su.se/publichealth/spelintervju

Här kan du läsa mer om Evas forskningsprojekt: www.su.se/publichealth/help-seeking

 

På bild: Eva Samuelsson
På bild: Eva Samuelsson Fotograf: Niklas Björling

 

På bild: David Forsström
På bild: David Forsström Fotograf: Niklas Björling