Intresset för minne kan ses som ett symptom på en kris inom traditionell historiografi, som en återspegling av de politiska och sociala förändringar som gav livskraft åt det sena 1900-talets diskussioner om historiens slut. Det kan också ses som en reaktion på modernitetens traumatiska erfarenheter och som uttryck för psykoanalysens intåg i historiografin med dess betoning på det existentiella och genomlevda. Vi diskuterar relationen mellan minne och historia utifrån teoretiker som Maurice Halbwachs, Pierre Nora, Paul Ricoeur och Aleida Assmann och med utgångspunkt i begrepp som kulturellt minne, minnesplatser, trauma, och vittnesbörd samt i Friedrich Nietzsches kritiska fråga hur mycket minne ett samhälle behöver.

Läs mer i universitetets webbkatalog: https://sisu.it.su.se/search/info/IH5225