Vad är trålning?

Det finns flera sorters trålar, men i princip är en trål en nätkasse som dras efter en eller två fiskebåtar. Det är alltså ett rörligt fiskeredskap, till skillnad från fasta fiskeredskap såsom garn/nät och burar. Man skiljer i Sverige mellan pelagisk trålning och bottentrålning.

Vad är pelagisk trålning?

Vid pelagisk trålning dras nätkassar genom de fria vattenmassorna, inte på botten. Enligt de svenska pelagiska fiskarnas producentorganisation Swedish Pelagic Federation bedrivs pelagiskt fiske av svenskflaggade båtar i Bottenviken, Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön, Norska havet samt Atlanten norr och väster om Skottland, enligt karta som kan ses här.

I princip kan trålen dras så nära botten att själva nätkassen släpar i botten och river upp sediment, men detta är riskfyllt för yrkesfiskarna då nätkassen kan fastna och gå sönder. 

Vad är problemet med pelagisk trålning?

Pelagisk trålning anses ofta vara en ganska oproblematisk fiskemetod när man tittar på bifångst av sjöfåglar och marina däggdjur samt skador på bottenhabitat. Men några av de pelagiska trålare som fiskar i Östersjön är väldigt stora och kan därför tråla upp mycket fisk (över 600 ton) på samma gång på ett ganska litet område. Om detta görs på lekmogen fisk som ansamlats inför lek, kan det leda till att hela (eller stora delar av) av en subpopulation misslyckas med sin rekrytering och i värsta fall försvinner.

Vad är bottentrålning?

Vid bottentrålning dras en nätkasse längs med botten. Nätkassen hålls ut med ett trålbord – två metallstycken som går som plogar i havsbotten. Nederdelen av trålöppningen brukar ha gummihjul som rullar längs med botten. Man bottentrålar generellt efter fisk och skaldjur som lever på eller i havsbotten så som torsk, plattfisk, räkor och havskräftor.

Bottentrålas det efter siklöja för löjrom?

Siklöja fiskas oftast med ett fiskeredskap som kallas parbottentrål och då dras en nätkasse med tyngder i ändarna av två fiskebåtar. Den undre trålöppningen har små gummihjul som rullar på botten, och trålarna hålls ut av tyngder men saknar trålbord som gräver ner sig i sedimenten.

Bottentrålas det i Östersjön?

Eftersom det inte längre är tillåtet att fiska torsk i Östersjön pågår i princip bara bottentrålning efter flundra och rödspätta i södra Östersjön och efter siklöja i Bottenviken.

Med det sagt så var västra Östersjön och Nordsjön var bland de sex mest intensivt trålade havsområdena i världen under åren 2010–2013. Omkring hälften av ytan i dessa områden trålades mer än en gång per år, vissa ytor så ofta som tio gånger per år (längs kanten av den Norska rännan i norra Nordsjön samt i Skagerrak-Kattegatt). 

Hur påverkar bottentrålning livet på havsbotten?

Bottentrålning har en direkt inverkan på bottenlevande arter eftersom fiskeredskapen fysiskt skadar de växter och djur som lever där, avlägsnar biomassa och stör livsmiljöerna. Detta är särskilt skadligt för stora, fastsittande och långlivade arter, så som koraller och havsanemoner. Om ett område trålas ofta gynnas istället små, kortlivade, opportunistiska och rörliga arter, samt arter som kan gräva ner sig djupt och på så sätt undkomma fiskeredskapen. 

Bottentrålning rör också upp, blandar och förflyttar sediment samt förändrar havsbottnens fysiska egenskaper, till exempel genom att störa de tredimensionella strukturerna. Omblandningen förändrar sammansättningen av kornstorlekar i sedimenten och påverkar dess vatteninnehåll. Det uppvirvlade sedimentet kan spridas kilometervis och finnas kvar i vattenpelaren i flera dagar. När sedimentet slutligen faller till botten igen kan det begrava eller kväva filtrerande arter som svampar och musslor och potentiellt försämra fiskarters förökning. 

Påverkar bottentrålning klimatet?

Att bottentråla är en av de mest bränsleintensiva fiskemetoderna, och leder till stora utsläpp av växthusgaser. Bränsleåtgången varierar dock mycket beroende på vilken art man fiskar efter och vilken status beståndet har (om det finns mycket fisk kan fisken fiskas med mindre fiskeansträngning). Storlek och ålder på fartyget, vilken typ av motor man har och hur snabbt man kör påverkar också, liksom vädret. En studie som jämfört bottentrålning av havskräftor och burfiske av samma art visar att fyra gånger så mycket bränsle gick åt vid bottentrålning. En annan studie visar att plattfisk fångad med bottentrål har en bränsleförbrukning på hela 6,5 liter per kg fisk.

Sannolikt påverkar bottentrålning också havsbottnarnas förmåga att binda kol. Studier visar att upprepad bottentrålning gör att organiskt kol som finns i sedimenten (från döda växter, bakterier och djur) blir mer tillgänglig för nedbrytning av mikroorganismer, vilket sannolikt stör den långsiktiga kolinlagringen.

Det finns också modelleringsstudier som indikerar att bottentrålning leder till stora utsläpp av växthusgaser från havsbotten, men kunskapsläget är oklart. Om det sker sådana utsläpp eller inte beror sannolikt på hur ofta och vilken typ av bottentrålning som bedrivs, hur djupt redskapen tränger ner i sedimentet, vilken typ av sediment som botten består av (exempelvis lerigt eller sandigt) och vilken typ av kolmaterial som finns där (om det till exempel främst är fragment av musselskal eller mikroalger från vårblomningen som sjunkit till botten). Även vilken årstid det är och hur miljöförhållandena ser ut i övrigt har betydelse, till exempel syrehalten i vattnet, strömmar, primärproduktion från växtplankton och sedimentationshastigheten. Det är också osäkert hur mycket av den koldioxid och metan som frigörs vid havsbottnen som faktiskt når atmosfären.

Hur ska man fiska bottenlevande fiskar då, utan att bottentråla?

Bottenlevande fisk kan fångas med fasta garn (nät) som står på botten, eller med burar och fällor. Burar används i svenskt fiske främst för att fånga hummer och havskräfta men i amerikanska vatten används de också för att fånga nordhavsräkor. Det finns studier på hur burfiske på nordhavsräka skulle kunna bedrivas också i svenska vatten.

Vad är snurrevad?

Snurrevaden är ett bottenfiskande redskap men nätkassen dras inte efter ett fartyg och det finns inga trålbord så som vid bottentrålning. Istället drar en båt ett kraftigt långt rep över havsbotten och virvlar upp sediment för att skrämma in fisken i ett nät som är fäst i andra ändan av repet, och som sedan snörps ihop med hjälp av en fast boj eller ett förankrat fartyg.  Snurrevadsfiske är idag mycket begränsat i Skagerrak & Kattegatt men har förekommit i Öresund fram tills rätt nyligen.

Var får man tråla?

I princip får man bara tråla utanför den så kallade trålgränsen som ligger 4 respektive 3 nautiska mil från baslinjen i Skagerrakoch 4 nautiska mil från baslinjen i Östersjön och Bottniska viken. I Kattegatt finns går dock trålgränsen långt innanför 3 nautiska mil och på vissa ställen till och med innanför baslinjen.  I Öresund är all trålning förbjuden sedan 1932. Just nu finns dock en tillfälligt utflyttad trålgräns för pelagiskt trålning i centrala Östersjön (se mer nedan).

Dock finns också många så kallade inflyttningsområden från trålgränsen där man ändå får tråla. I Västerhavet får man bottentråla efter havskräfta i inflyttningsområdena om man använder flyktfönster där fisk kan smita ut ur trålen. Även siklöjefisket bedrivs innanför trålgränsen och de använder flyktfönster för att släppa ut små siklöjor. Ibland är bottentrålning innanför trålgränsen tillåten på djup över 60 meter, till exempel efter nordhavsräka i Koster- och Väderöfjorden samt Gullmarsfjorden. Sammanfattningsvis sker mycket av den svenska trålningen innanför trålgränsen. Dock ligger det under 2025 ett uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten att ta bort eller drastiskt minska inflyttningsområdena i syfte att skydda lekansamlingar av fisk, med möjlighet till begränsade undantag, till exempel för regionalt kustfiske efter räka, havskräfta och siklöja. 

Har inte trålgränsen flyttats ut?

Sedan den 1 feb 2025 till och med den 30 april 2027 har trålgränsen för pelagiskt trålfiske i centrala Östersjön temporärt flyttats ut från fyra till 12 nautiska mil. Området ligger mellan norra Öland upp till gränsen mot Bottenhavet. Enligt Havs- och vattenmyndigheten har området utformats med hänsyn till hur trålfiske efter pelagiska arter har bedrivits under det senaste decenniet samt utifrån förekomsten av viktiga livsmiljöer för sill/strömming under hela dess livscykel. Området omfattar därför både lekområden nära kusten och djupare havsområden där sillen uppehåller sig under vinterhalvåret.

Varför är det bättre att tråla längre ut från kusten?

Sillbeståndet i hela Östersjön består av ett antal genetisk åtskilda populationer som leker på olika områden längs med kusten. En del leker också längre ut på grunda utsjöbankar. Genom att förflytta det storskaliga trålfisket bort från kusten minskar man trycket på sillbeståndet generellt samt minskar riskerna med att skada enskilda kustlekande populationer med lekmogna individer som ansamlas för lek.

Får man verkligen tråla i marina skyddade områden? 

Det beror på vilken typ av skyddat område det handlar om och vilka regler som gäller där. Många marina skyddade områden (marina nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden eller Natura 2000-områden) saknar idag begränsningar gällande både pelagisk trålning och bottentrålning. Anledningen är delvis att fiskerilagstiftningen tidigare inte har möjliggjort förbud av fiske i ett marint skyddat område om inte det fiske som bedrivs där direkt har hotat de biologiska värdena i området. Handlar det till exempel om ett så kallat Natura 2000-område, etablerat för att skydda tumlare, som sällan bifångas i trål utan oftast i fasta garn, så har trålning fortsatt accepterats i området. Så är fallet inom till exempel Hoburgs bank och Midsjöbankarna. Till och med i Kosterhavets nationalpark, som bland annat skyddas för sina ömtåliga kallvattenkoraller, är det tillåtet att bottentråla men med vissa restriktioner.

Har inte regeringen nyligen förbjudit bottentrålning i marina skyddade områden?

Regeringen och riksdagen har under 2025 tagit två beslut gällande bottentrålning, dels ett som gör det möjligt att förbjuda bottentrålning i alla marina skyddade områden, även i de fall ett sådant förbud innebär att fisket avsevärt försvåras. Dels ett om att bottentrålning ska vara förbjudet i alla marina skyddade områden innanför trålgränsen från och med 1 juni 2026. Beslutet möjliggör dock för undantag så att bottentrålning fortsatt kan tillåtas här. Enligt uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten så får föreskrifter om undantag från förbudet inte motverka syftet med skyddet av området och undantag får bara göras om det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för det.
 

Källor: 

Om var pelagikerna fiskar: Så går det pelagiska fisket till - Swedish Pelagic Federation

Om burfiske efter räkor: Sekretariatet för selektivt fiske | SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Fin film om siklöjefisket: Löjfiske i Kalix

Utvärderingsrapporten för siklöjefisket till MSC certifieringen: Vendace PCR 2 June.pdf

Naturskyddsföreningens rapport om trålgränsen: 32876_1267594fde555bd.pdf

SU Policy Brief om djupa mjuka bottnar: https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1969375/FULLTEXT01.pdf

SUs egen PB om bottentrålning (enbart på engelska): PBbottentrålningENGprint.pdf

Ziegler, F. & Valentinsson, D. (2008). Environmental life cycle assessment of Norway lobster (Nephrops norvegicus) caught along the Swedish west coast by creels and conventional trawls LCA methodology with case study.