En betydelsefull del i beräkningarna av nettoutsläppen av växthusgaser i Sverige är det kolupptag som sker i skogen. De senaste åren har kolupptaget i den svenska skogen minskat, samtidigt som efterfrågan på skogsråvara har ökat.

För att öka produktionen i skogen föreslår regeringens utredare i den skogspolitiska utredningen, En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk, att kvävegödslingen av skogen ska öka. Det ska ske genom att de regionala indelningar som idag begränsar gödslingen i framför allt landets södra delar tas bort, liksom begränsningarna av gödsling i högproduktiva områden (områden med höga så kallade ståndsortsindex). De allmänna råden gällande gödsling ska också uppdateras, rådgivningen öka och skyddszonerna till omgivande hänsynskrävande biotoper minskas från 25 till 10 meter (detta gäller dock inte sjöar och vattendrag), med hänvisning till att dagens gödslingsteknik ger bättre precision.

Bärbel Muller-Karulis.

Sammanlagt beräknar utredaren att åtgärderna leder till att den årligt gödslade skogsarealen ökar från dagens 15 000 hektar till 80 000 hektar, vilket var den nivå som gällde 2010.
Detta beräknas öka det kväveläckage till Östersjön som orsakas av skogsgödsling från 80–170 ton per år till 400–900 ton per år. 

– 900 ton motsvarar knappt 2 procent av de samlade svenska kväveutsläppen från land till Östersjön. Men genom Helcoms Baltic Sea Action Plan har vi förbundit oss att minska utsläppen – inte öka dem, säger Bärbel Muller-Karulis, som är forskare vid Östersjöcentrum och specialiserad på näringsflöden och dess effekter i Östersjön. 

Egentliga Östersjön mest övergödd

Det avgörande för vilken effekt de ökade kväveutsläppen får i havet är var i landet de sker. Den centrala delen av Östersjön, Egentliga Östersjön, är den som är mest övergödd. När det gäller kväve uppfyller Sverige idag sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan till de andra bassängerna, men till Egentliga Östersjön krävs att de årliga utsläppen minskar med ytterligare drygt 9 400 ton.

– Till Egentliga Östersjön är det viktigast att inte utsläppen ökar. Där skulle ökade kväveutsläpp från skogen ha större betydelse än om de sker i norra Sverige, säger Bärbel Muller-Karulis.

Regionala restriktioner kan tas bort

Kvävegödslingen av den svenska skogen har varit reglerad sedan 1977. Dagens restriktioner bygger på en indelning av landet i fyra regioner, där restriktionerna i de södra delarna (område 1 och 2) är mer strikta än i mellersta och norra Sverige (område 3 och 4).

Orsaken till indelningen är att det atmosfäriska nedfallet av kväve historiskt varit högre i de södra delarna. Detta har gjort markerna i södra delarna kväverika, och tillgången till kväve har inte ansetts vara det som begränsat skogsproduktionen.

Eftersom det atmosfäriska kvävenedfallet under lång tid successivt minskat, tack vare bland annat bättre avgasrening och minskad koleldning, har denna indelning spelat ut sin roll, menar regeringens skogspolitiska utredare, som föreslår att den tas bort, så att gödsling också ska kunna ske i område 1 och 2. Depositionen av kväve i södra Sverige är tillräcklig för att bibehålla dagens tillväxt, men tillväxten kan öka genom gödsling, menar han.

Utredaren bedömer att detta ska leda till att 80 000 hektar skog per år kommer att gödslas, medan Skogsstyrelsen i sin rapport Åtgärder för ökad skogsgödsling, som publicerades tidigare år, uppskattar att den årliga gödslingsbara arealen kan öka till 80 000 hektar med bibehållen regionindelning.

– Om Skogsstyrelsen uppskattar att 80 000 hektar kan gödslas bara i område 3 och 4, så är det mycket möjligt att arealen blir större än så om man också tillåter skogsgödsling i område 1 och 2. Konsekvenserna när det gäller kväveutsläppen till havet är därför högst osäkra, säger Bärbel Muller-Karulis.

Når inte god ekologisk status

För Östersjöns del motsvarar område 1 och 2 avrinningsområdet till Öresund och Kattegatt och delar av avrinningsområdet till Egentliga Östersjön. Om begränsningarna av skogsgödsling i det området tas bort finns det alltså en risk att kväveläckaget till det övergödda Egentliga Östersjön ökar.

Bo Gustafsson.

I dessa delar av landet är också många sjöar och kustområden så övergödda att de inte når upp till god ekologisk status enligt EU:s vattendirektiv. Stora delar av området är också klassat som nitratkänsligt område, vilket innebär särskilda regler när det till exempel gäller spridning av stallgödsel i jordbruket.

– Det finns flera skäl att inte öka utsläppen i dessa områden, och man kan tycka att det vore rimligt om de olika regelverk som rör gödsling skulle vara harmoniserade, kommenterar Bo Gustafsson, forskare vid Östersjöcentrum och chef för modelleringsgruppen Baltic Nest Institute. 

Vilka utsläpp ska minska?

Om utsläppen av kväve från skogen ska öka, behöver utsläppen från andra sektorer, till exempel jordbruket minska ännu mer än planerat, för att Sverige ska nå målen i Baltic Sea Action Plan och vattendirektivet. Samtidigt finns det stort politiskt tryck på att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka, som en del i att öka den svenska beredskapen, konstaterar Gun Rudquist, som är policychef vid Östersjöcentrum.

– Den senaste svenska livsmedelsstrategin prioriterar ökad produktion, som en viktig del av de pågående diskussionerna om beredskap för kris och krig, säger hon. Vilken produktion som ska öka var och dess miljöeffekter, diskuteras allt för lite.

Att öka produktionen inom jordbruket och samtidigt minska utsläppen är dock inte en helt lätt nöt att knäcka, menar Benoît Dessirier, forskare vid Östersjöcentrum, som bland annat studerar kväveläckage från jordbruksmarker.

– Det vi ser är att det går att minska läckaget till en viss del genom att till exempel precisionsgödsla, använda fånggrödor och anlägga kantzoner. Men för att utsläppen från jordbrukssektorn till Egentliga Östersjön ska minska så mycket som krävs så behövs större förändringar. Det kan handla om att man tar läckagebenägen mark ur produktion, vilket går stick i stäv med produktionsökningar, eller att man odlar andra grödor än i dag och minskar foder- och animalieproduktionen, säger han.

I en nyligen publicerad rapport har vattenmyndigheterna beräknat effekten av tänkbara åtgärder för att minska näringsläckaget inom lantbruket. Den åtgärd som bedöms ha störst potential är precisionsgödsling. Att utöka precisiongödslingen i södra Östersjöns vattendistrikt skulle minska utsläppen av kväve till Östersjön ungefär lika mycket som de skulle öka med ökad skogsgödsling (600 ton).

– Att nå miljömålen när det gäller övergödningen i Östersjön blir allt mer utmanande när de uppenbara åtgärderna mot stora källor är genomförda. Frågan om skogsgödsling är ett bra exempel på när olika miljömål och samhällsintressen ställs emot varandra, och beslutsfattarna behöver göra svåra avvägningar. Här har vi forskare en viktig roll när det gäller att utveckla redskap som möjliggör en helhetsbedömning, konstaterar Bo Gustafsson.

Text: Lisa Bergqvist