Häromveckan presenterade EU-kommissionen sin Ocean Pact – ett strategidokument som pekar ut angelägna frågor och kommissionens ambitioner. Till mångas förvåning innehöll Ocean Pact skrivningar om att lagförslag ska komma, trots att kommissionen under den långa förberedelsetidens diskussioner, workshops och liknande betonat att det kommer att vara en strategi. Men nu utlovas en ny havslag ”Ocean Act” som ska bygga på havsplaneringsdirektivet (Maritime Spacial Planning, MSPD) till 2027. Dessutom ska både havsmiljöförordningen (Marine Strategy Framework Directive, MSFD) och EU:s gemensamma fiskeripolitik (Common Fisheries Policy, CFP) ses över. 

EU:s havskommissionär Costas Kadis framhöll att Ocean Pact är ett av svaren på löften om blå satsningar från Ursula van der Leyen, när hon installerades för sin andra mandatperiod som EU-kommissionens ordförande. Ocean Pact har diskuterats en längre tid och kommissionen har hämtat in synpunkter bland annat genom remissförfarande, samrådsmöten och slutligen en hel vecka av seminarier och dylikt – Ocean Week i Bryssel i början av mars 2025. Man valde att presentera Ocean Pact i samband med FN:s tredje havskonferens i Nice i början av juni.

Utgår från fyra principer

Ocean Pact genomsyras av mål om såväl ekologisk hållbarhet, som ekonomisk lönsamhet och social utveckling, men diskuterar detta mot en bakgrund av ökad geopolitisk orolighet. Sex prioriteringar anges: havets välmående, den blåa ekonomins konkurrenskraft, stöd till kustsamhällen, kunskapsskapsutveckling, förbättrat sjöfartsskydd och sjöförsvar samt havsdiplomati och internationell havsförvaltning. 

Strategin framhåller att arbetet för friskare hav måste utgå från fyra principer:

• ett källa-till- hav-perspektiv;
• försiktighetsprincipen;
• kunskapsbaserade policybeslut; och
• ett ekosystembaserat angreppssätt. 

Det är dock inte tydligt om det finns någon rangordning mellan målen, även om vissa skrivningar snarast kan tolkas som att den ekonomiska lönsamheten sätts i första rummet. Det saknas också diskussion om hur målkonflikter och avvägningar ska hanteras till exempel mellan ekonomisk lönsamhet på kort sikt och havsmiljön, eller mellan försiktighetsprincipen och att beslut ska vara kunskapsbaserade. Representanter från fiskesektorn och andra blå näringar har uttryckt oro över miljömålen. Fiskenäringens organisation Europêche menar att mål om att fasa ut bottentrålning är förlegade. Å andra sidan menar miljörörelserna att miljöskrivningarna är för vaga.

Kommissionen konstaterar att viktiga EU-mål har fastställts och att EU-initiativ har lett till framsteg, men att havsmiljön fortsätter att försämras. Havslagen, som ska föreslås senast 2027, ska bland annat skapa ett samlat ramverk för att underlätta genomförandet av de viktigaste målen, och samtidigt förenkla administrationen.

Havens roll som kolsänka lyfts

Pakten betonar havens roll som kolsänka och uttrycker oro över att denna förmåga hotas, samt framhåller att friska ekosystem och biologisk mångfald är viktiga för havens förmåga att binda kol. Vikten av skyddade områden lyfts fram och man hänvisar till tidigare tagna mål om 30 procent skydd genom biodiversitetsstrategin. Bättre implementering av existerande lagstiftning, till exempel fågel- och habitatdirektivet och den nyligen antagna naturrestaureringsförordningen, anses bidra till detta. 

När det gäller MSFD föreslås en översyn eftersom så många av målen inte har nåtts. Men det är oklart om målen ska sänkas, eller ansträngningarna intensifieras. Man vill också minska den administrativa bördan och förenkla implementeringen. 

Under rubriken ”Främja den hållbara blå ekonomin i riktning mot ökad konkurrenskraft” nämns en sedan tidigare aviserad utvärdering av den gemensamma fiskeripolitiken, CFP. Där nämns bland annat åtgärder för att fasa ut fossila bränslen och modernisera flottan, stöd till småskaligt fiske, en EU-omfattande kampanj om fördelarna av EU-producerade och hållbara ”akvatiska livsmedel” och vikten av lika villkor i konkurrens med fiskare utanför EU.

Satsningar för att utveckla näringslivet

”Blå ekonomi” är en väsentlig del av strategin. Finansieringen av sektorns utveckling ska öka bland annat genom att EU:s medlemsländer ska kunna använda delar av intäkterna från EU:s system med handelsrätter för växthusgasutsläpp (ETS). Andra förslag är att öka deltagandet från privata finansiärer. Investeringar ska samordnas bland annat genom en blå investeringsplattform. Kommissionen avser också utveckla en maritim industristrategi, där till exempel hamnarnas roll och potential ska belysas.

Genomgående ses kustkommunerna som viktiga aktörer. Särskilda satsningar föreslås för att utveckla näringslivet så att både natur och människor gynnas. Vattenbruk, till exempel fiskodling, framhålls som ett angeläget område att utveckla.   

EU-kommissionen presenterade nyligen även sin vattenresiliensstrategi (Water Resilience Strategy). Den lyfts fram i Ocean Pact som ett viktigt instrument för att arbeta med källa-till-hav-perspektivet. Även i detta sammanhang lyfts kustkommunernas roll fram. Man skriver att de är ”målvakter” för att förhindra föroreningar att nå haven. 

Ocean Pact understryker behovet av mer kunskap på alla nivåer om haven. Forskning ska stödjas och förmedlingen av kunskap till andra delar av samhället underlättas. Allmänhetens intresse för och kunskap om haven ska stärkas.

Östersjön lyfts fram

Som så ofta väcks frågan om Ocean Pact kommer att följas upp av åtgärder som är bindande, och där det finns pengar för genomförande eller kännbara påföljder vid bristande efterlevnad, eller om Ocean Pact kommer att vara en i raden av tandlösa pappersprodukter. 

Slutligen, för Östersjöns del är det av särskilt intresse att Ocean Pact lyfter fram Östersjön som ett särskilt angeläget innanhav. En av de första punkterna i uppföljningen kom vid jordbruks- och fiskeministermötet den 24 juni, då fiskekommissionären att han och miljökommissionären, tillsammans med Sverige, bjuder in miljö-, jordbruks- och fiskeministrarna till en konferens i Stockholm den 13 september för att ta ett mer samlat grepp om Östersjöns miljö. 

Text: Gun Rudquist och Charles Berkow