Samhället står idag inför massiva och mycket kostsamma åtgärder för att motverka effekter av klimatförändringar, övergödning, miljögifter, minskad biologisk mångfald och överfiske. Därtill kommer nya utmaningar som säkrad livsmedelsförsörjning och geopolitisk instabilitet. 

Då gäller det att veta vad man gör. 

Utan en god förståelse för havets miljö och ekologiska samband riskerar man att vidtagna åtgärder blir verkningslösa eller ineffektiva.

Värdefulla tidsserier

Miljöövervakning av våra hav är en viktig förutsättning för att varsebli problem innan de blivit överväldigande, för att förstå bakomliggande processer, kunna utforma kostnadseffektiva åtgärder och – inte minst – följa upp att åtgärderna ger önskat resultat. 

Tack vare framsynta forskare finns en del miljödata redan från början av 1900-talet. De är den enda källan till vetenskaplig information om hur havet såg ut innan de omfattande utsläppen av näringsämnen, miljögifter och klimatgaser tog fart.
Sådana historiska data har idag ett oskattbart värde, men är försvinnande få. Först efter 1980-talets många havsmiljökriser höjdes ambitionsnivån på ett betydande sätt och en högkvalitativ marin övervakning byggdes upp.

Nu, fyrtio år senare, syns värdet av dessa långa tidsserier. 

Miljöövervakningen har exempelvis gjort det möjligt att förstå varför halterna av övergödande näringsämnen inte omedelbart sjönk i öppna Östersjön trots kraftfulla insatser. Data har visat att tidsperspektiven för återhämtning är mycket långa, och att det främst är mer tålamod i åtgärdsarbetet som behövs.

Ett annat exempel är de mätningar av olika miljögifter i fiskätande djur som flera gånger visat att halterna ökat. Det har gett en stark signal till förvaltning och industri att sätta in åtgärder för att minska spridningen till miljön. Mätningarna har då också visat hur snabbt halterna sjönk efter att rätt åtgärder vidtogs – ett kvitto på att åtgärderna fått önskad effekt.

Mikroskopiska kiselalger och dinoflagellater i en vanlig vårblomning. Foto: Helena Höglander

Kriterier för framgång

Bara genom klokt utformade och upprepade mätningar under mycket lång tid går det att urskilja förändringar som inte är naturliga variationer. Ofta är det ganska små förändringar som är viktiga att uppmärksamma så snabbt som möjligt. För att miljöövervakningen ska kunna ge de svar som samhället efterfrågar krävs: 

Långsiktighet – De långa tidsserierna är nödvändiga för att kunna slå fast referensvärden för vad som är en god miljö och för att kunna avgöra hur utsläpp, utfiskning och klimatförändringar påverkar havsmiljön.

Rätt frekvens – Hur ofta man provtar något måste alltid anpassas till hur fenomenet man vill undersöka uppträder. Snabba förlopp, som exempelvis den viktiga vårblomningen av växtplankton, måste provtas intensivt för att ge en rättvisande bild. Sådan högfrekvent provtagning sker på alltför få platser. Annan övervakning kan utföras säsongsvis, årligen eller med ännu glesare intervall, beroende på vad man undersöker.

Statistisk styrka – Utformningen av programmen måste göras så att man verkligen kan upptäcka oroande förändringar inom en rimlig tid. Årscykeln på våra breddgrader medför dramatiska skillnader för de flesta variabler – ofta betydligt större än skillnaden mellan år.  En stor variation gör det svårare att upptäcka en förändring och då krävs fler prover eller tätare provtagning.

Hela födoväven – För att förstå miljöförändringar i havet är det också centralt att kunna följa hur arter samspelar i födoväven. Detta blir allt viktigare i och med strävan efter en mer ekosystembaserad förvaltning. Men tidsserier med data från flera olika djurgrupper inom samma område är fortfarande mycket ovanligt. 

Genetik och hälsa – Diskussionen om strömmingens många möjliga bestånd visar att mer kunskap om genetiska skillnader inom en art är viktig att ta fram, och den magra torsken visar att det också spelar roll hur djuren mår. Storlek, fetthalt, vikt, tillväxt och reproduktionsförmåga är viktiga mått på hälsotillstånd som idag inte övervakas och analyseras på ett genomtänkt sätt.

Det går inte att övervaka allt och överallt, men det råder fortfarande en betydande brist på information om viktiga skeenden i havet.

Figur till vänster: Den övre figuren visar att det krävdes femton år av årliga provtagningar för att se en statistiskt säkerställd förändring av PCB-halten i ung strömming. Detta trots att förändringen var så stor som en halvering. De nedre figurerna visar resultaten av en hypotetisk besparing; provtagning endast vart tredje år och alla årets strömmingar samlade till en analys. Beroende på startår visas då tre helt olika förlopp. Endast ett exempel visar en statistiskt signifikant minskning. En så låg statistisk styrka hade gjort det närmast omöjligt att fastställa att halterna verkligen minskade i miljön. (Bignert, A. et al. Science of the Total Environment, 1993)

 

Figur till höger: Årscykeln för olika grupper av växtplankton varierar kraftigt både inom och mellan år. Figuren visar exempel från två olika år vid Landsortsdjupet i Östersjön. Vårblomningen av mikroskopiska växtplankton är kort och snabb, och utgör grunden för allt annat liv i havet. Den behöver följas med intensiva provtagningar under våren, så man inte missar toppen och får felaktiga underlag för årets produktion. Under sommar och höst är utvecklingen något lugnare och provtagningen kan glesas ut. Under vintermånaderna sker månadsvis provtagning, men ibland kommer dåligt väder emellan. Figurunderlag: Miljöövervakningsdata, Helena Höglander.

Nya lovande metoder

Nya metoder för mätningar och övervakning utvecklas hela tiden. En del, som satellitövervakning, e-dna och genetisk övervakning, kan ses som komplement för att exempelvis få bättre överblick av algblomningar, möjlighet att upptäcka nya arter, eller hitta områden eller populationer med låg genetisk diversitet som är extra viktiga att skydda. 

Andra nya metoder, som biomarkörer för miljögifter, drönare och undervattensrobotar har potentialen att i längden göra övervakningen bättre och billigare. Men – för att dra mesta möjliga nytta av ett byte till en ny metod måste man göra dubbla provtagningar under en längre tid. På så vis kan de nya resultaten kalibreras mot den befintliga tidsserien, istället för att man måste påbörja en ny tidsserie och behöva vänta i decennier innan man kan säga något om resultaten.

Det krävs alltså satsningar nu för att spara pengar i framtiden.

Stora risker med nedskärningar

Det kan vara frestande att skära bort lite mätningar här och där för att spara in på miljöövervakningen i tider då budgeten är stram. Men då gör samhället sig en björntjänst. Då riskerar de långa tidsserierna av övervakningsdata att ersättas av en bristfällig insamling av mätdata som bara skenbart kan möta kraven från EU, och samtidigt omöjliggör både åtgärdsuppföljning och en fördjupad kunskap om havsmiljön.

För att kunna bedöma behovet av att vidta kostsamma åtgärder fordras ett vetenskapligt betryggande underlag. Man måste kunna påvisa att det är en statistiskt säkerställd förändring och kunna skilja lokala effekter från storskaliga förändringar som exempelvis övergödning eller klimatförändring. Det är också viktigt att kunna skilja verkliga förändringar från sådana som kan uppstå vid byte av metod eller utförare. 

Exempelvis visar en retrospektiv analys av miljögiftshalter i strömming att det krävdes femton års mätningar för att säkert urskilja en minskning av PCB-halterna över tid, trots att förändringen var så extrem som en halvering. Analysen visar också att en glesare provtagning – vart tredje år istället för varje – hade gjort det närmast omöjligt att fastställa om halterna verkligen minskade i miljön. 

Då hade hela provtagningen varit meningslös och inte svarat på samhällets frågor.

Kostnaden för en högkvalitativ och långsiktig övervakning av havsmiljön kan tyckas hög, men är försumbar jämfört med vad åtgärder och konsekvenser av miljöskador kostar.

En allt viktigare verksamhet

I takt med att den mänskliga påverkan på havet blir allt mer omfattande, och insikten om värdet av rika och friska ekosystem blir allt tydligare, kommer också allt fler krav på uppföljning och åtgärder. Svenska miljömål, EU-lagar och internationella regleringar kräver grundläggande faktaunderlag och mätningar för att utvärdera miljötillståndet och ge svar på om insatta åtgärder fått önskvärd effekt. 

Miljöövervakningen kommer bara att bli allt viktigare.

Bevara och bygg ut miljöövervakningen av våra hav – kommande generationer kommer att tacka oss för det.

Långa tidsserier är ovärderliga för att kunna särskilja vilka förändringar i havsmiljön som är naturliga och vilka som orsakas av mänskliga aktiviteter. Här hanteras vattenprover från provtagningsstationen Askö B1 ombord på forskningsfartyget R/V Electra. Foto: Michaela Lundell

Kontakt

Agnes Karlsson, Stockholms universitet, agnes.karlsson@su.se

Jakob Walve, Stockholms universitet, jakob.walve@su.se

Suzanne Faxneld, Naturhistoriska riksmuseet, suzanne.faxneld@nrm.se