Sammanfattning

• Vi välkomnar på en övergripande nivå Länsstyrelsen Skånes förslag till framtida marina skydd i Öresund, inklusive förslaget att skydda hela Öresund som Biosfärområde, förutsatt att det inom biosfärområdet också inrättas skyddsformer för att säkra skydd av arter och livsmiljöer, som biotopskydd, naturreservat eller nationalpark.
• Kvaliteten på skyddet är viktigt. För att skyddade områden ska ge effektivt skydd måste adekvata föreskrifter antas som begränsar störande verksamheter utifrån syftet med skyddet. Eftersom inga föreskrifter föreslås i detta skede går det inte att utvärdera förslagens effektivitet.
• Konnektivitet mellan skyddade områden bör beakta livsmiljöer, arter, gener och temporala dimensioner som lekområden.
• Marina områden bör kunna skyddas i syfte att utgöra referensområden
• Vi stödjer förslagen (A-O) som presenteras under stycket Förslag till övriga åtgärder/rekommendationer. Vi tillstyrker särskilt förslaget om trålningsförbud (förbud mot släpredskap) i Kilen.

 

---

 

Övergripande kommentarer

Många studier och rapporter visar en otillfredsställande eller dålig status för arter och livsmiljöer i EU, särskilt i havsmiljön.

Vi välkomnar därför Länsstyrelsen Skånes förslag till framtida marina skydd i Öresund då det i nuvarande utformning skulle skydda ett antal olika livsmiljöer och arter i ett sammanhängande nätverk av skyddade områden.

Länsstyrelsen Skåne föreslår att ett antal nya områden skyddas enligt 7 kap Miljöbalken i form av naturreservat, biotopskydd eller Natura 2000. Under ”Förslag till övriga åtgärder/rekommendationer” nämns dock som alternativ att skydda ”Hela Öresund som Biosfärområde”. Vi anser att detta förslag är positivt ur ett samhällsperspektiv med fokus på hållbart nyttjande, att det skulle möjliggöra inrättandet av skyddade områden över nationsgränser, samt att området skulle delas upp enligt zoner (kärnområdena som i Sverige skyddas enligt lag, buffertzoner som samt utvecklingsområden som avgränsar området). Vi vill dock betona att ett biosfärområde måste kompletteras med andra skyddsformer, som biotopskydd, naturreservat eller nationalparker, för att säkra skyddet för arter och livsmiljöer.

Vad avser fisket i Öresund bör Länsstyrelsen Skåne också betänka att förvaltningen av det viktiga torskbeståndet sker inom ICES förvaltningsområde subdivision (SD) 22-24, dvs hela Arkonabassängen (SD24), Lilla och Stora Bält (SD22) samt Öresund (SD23). På samma sätt gäller det för andra bestånd som det för rödspätta och sill som också ingår i större förvaltningsområden. Det finns med andra ord ingen specifik förvaltning av fiskbestånden och risken är att lokala bestånd överskattas om uttaget av fiskekvoter koncentreras till Öresund. Öresund behöver få en egen fiskeriförvaltning som bara inbegriper kuststaterna Sverige och Danmark. De rapporter som idag finns om att torskbeståndet i Öresund minskar kan ha att göra med att området saknar egen förvaltning.

Kvalitet på skyddet

I den marina miljön har skyddade områden utökats avsevärt sedan 2011, men har tyvärr inte haft avsedd effekt – att skydda arter och livsmiljöer – på grund av att det ofta inte finns några eller för svaga begränsningar för vilka verksamheter som är tillåtna i dessa områden. Ett betydande antal verksamheter som kommersiellt fiske, muddring, byggande, sjöfart och båttrafik förekommer i skyddade områden, t.ex. Natura 2000. Kvaliteten på skyddet i skyddade marina områden måste därför förbättras.

Det är därför viktigt att de nya skyddade områden som utses i Öresund får adekvata föreskrifter som begränsar störande verksamheter utifrån syftet med skyddet samt löser potentiella intressekonflikter så att arter och livsmiljöer får ett reellt skydd. Endast biotopskydd ger ett direkt skydd vid utpekande. För naturreservat och nationalpark är områdesskyddens effektivitet helt avhängigt hur föreskrifter utformas, dessa har dock andra fördelar jämfört med biotopskydd (t.ex. ett skydd ur bredare aspekter samt tillgängliga medel för att skydda området). För Natura 2000-områden gäller endast tillståndsplikt, så länge områdena inte också skyddas som t.ex. naturreservat. I praktiken tillämpas dock inte denna tillståndsplikt för t.ex. fiske och sjöfart. Utpekande av biosfärområde är vidare i sig otillräckligt för att ge ett reellt skydd. Det måste följas upp med flera olika åtgärder samt förhandlingar med grannstater. Förhandlingar med grannstater kommer också att krävas i andra fall, t.ex. för att reglera fiske. Då sådana är tidskrävande bör dessa initieras så snart som möjligt, om så inte redan skett.

Rikt- och gränsvärden föreslås för att hantera undervattensbuller. För att dessa ska fungera effektivt bör de utformas som rättsligt bindande gränsvärdesnormer som antas med stöd av 5 kap. 2 § 1 st. p. 1 miljöbalken eller 5 kap. 2 § 1 st. p. 4 miljöbalken och att det i det senare fallet tydliggörs att 5 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig.

Sammantaget behöver minst 10 procent av de skyddade områdena omfattas av strikt skydd för att de mål som EU ställt upp gällande områdesskydd ska uppnås. Exakt vad som avses med strikt skydd är dock ännu inte fastslaget. Enligt den nuvarande preliminära definitionen av strikt skydd framtagen av Europeiska kommissionen och den Europeiska miljöbyrån (EEA), framgår dock att strikt skyddade områden ska vara icke-interventionsområden där endast begränsade och välkontrollerade verksamheter som inte stör naturliga processer tillåts[1].

Buffertzoner kan behövas runt strikt skyddade områden. Ny forskning från Stockholms universitet har visat att buffertzoner kan vara viktiga för att skydda arter och/eller livsmiljöer från resuspension av sediment från bottentrålning, men detta gäller även andra verksamheter som sprider sediment, som muddring och dumpning. Grumlighet och sedimentering kan ha negativa effekter på t.ex. fisk, bentiska organismer och livsmiljöer.

För att skötsel- och bevarandeplaner och andra typer av förvaltningsplaner ska fungera som ändamålsenliga vägledningsdokument är det också viktigt att dessa är adekvata och uppdateras kontinuerligt.

Ett effektivt skydd förutsätter även en effektiv kontroll av efterlevnad. Ökad samverkan och ökade resurser för att förbättra tillsynen är därför viktigt.

Konnektivitet

I Länsstyrelsen Skånes förslag finns ett antal närbelägna områden som föreslås att skyddas som kan utgöra ett nätverk av områden, vilket också skulle kunna uppnås genom att göra Öresund till ett biosfärområde. När man beaktar konnektiviteten mellan de skyddade områdena finns det flera viktiga aspekter att ta hänsyn till:

• De skyddade områdena ska utgöra ett nätverk för de livsmiljöer som det syftar till att bevara,
• de skyddade områdena ska utgöra ett nätverk som möjliggör förflyttning av individer och genflöde för de arter och populationer som det syftar till att bevara,
• skyddet bör utöver den geografiska aspekten även ha tidsmässiga dimensioner, t ex med beaktande av lekområden och lektider för fisk.

Behov av referensområden

Förutom att skydda arter och livsmiljöer finns det ett behov av att kunna skydda marina områden i syfte att vara referensområden. Dessa områden kan ha hög biologisk mångfald, eller inte, men de bör vara representativa för havsområdet och fria från påverkan, alternativt representativa för de förhållanden vi vill uppnå. Skyddade områden som är helt befriade från mänsklig påverkan är ett viktigt verktyg för att övervaka förändringar i den marina miljön samt för att bedöma och utvärdera det marina skyddet som helhet.

---

 

Detaljerade kommentarer på förslaget

4. Påverkan och nyttjande

Muddring och dumpning av sediment

Ytterligare en problematik kring muddring och dumpning av sediment som ej nämns i texten ovan och som bör beaktas är potentiell spridning och/eller ökad belastning av farliga ämnen i miljön där muddring och dumpning sker. Förorenade sediment är vanliga, särskilt nära bebyggelse och industrier, och de kan ha negativa ekologiska effekter. Stora mängder muddrade sediment dumpas till havs, ibland med överraskande högt innehåll av föroreningar och effekterna på miljön riskerar att underskattas. Ny forskning vid Stockholms universitet visar på brister inom den praxis som finns i Sverige för att ta fram underlag och bedöma risken för negativa effekter på miljön inför dumpning.

5. Bevarandevärden

1.1 Grunda mjukbottnar 0–6 meter samt 1.3 Ålgräsängar

Grunda mjukbottnar, särskilt med ålgräs, är även mycket viktiga för kolinlagring, men även makroalger bidrar till ett nettoupptag av koldioxid. Ålgräsängar i grunda, vågskyddade miljöer har visats sig binda mer kol än vad skogar gör och bidra till kolinlagring i rotsystem och sediment över lång tid. Det skiljer sig dock stort mellan olika ålgräsängar, där vågexponerade ålgräsängar på sandigt substrat binder många gånger mindre kol än ålgräsängarna på grunda och vågskyddade bottnar.

3.1 Djupa mjukbottnar>15 meter

Utöver de nämnda bevarandevärdena utgör djupa mjukbottnar en miljö där viktiga biogeokemiska processer i sedimentet reglerar näringsämnen och kolcykler, där utsläpp av metan, näringsämnen (t ex NH4, NOx och PO4) och andra element eller föroreningar kan ske efter en störning, som bottentrålning eller muddring.

7. Förslag till skydd och åtgärder

Område 5. Staffans bank och djuprännan

I förslagen nämns att livsmiljön djupa mjukbottnar är skyddad i begränsad omfattning i Öresund idag. Vi välkomnar därför att även djupa mjukbottnar skyddas. Om ett mer omfattande skydd införs i Öresund (biosfärsområde) vore det värdefullt att öka även denna livsmiljös skydd.

---

 

Förslag till övriga åtgärder/rekommendationer

Vi välkomnar förslagen (A-O) som presenteras under detta stycke. Samtliga förslag utom A – Hela Öresund som Biosfärområde, vilket vi kommenterat ovan – utgör tydligt förbättrade förutsättningar för att skydda livsmiljöer och arter i Öresund, och många av dem i havsmiljön generellt.

D. Trålförbud i Kilen

Vi tillstyrker särskilt förslaget om trålningsförbud i Kilen då forskning visar att detta är ett lekområde för torskpopulationerna i Kattegatt och Öresund. Ett permanent trålförbud vore det optimala utifrån skydd av torsken och andra fiskbestånd, samt tillsyn. Förbudet bör innefatta botten- och flyttrål, ringnot/snörpvad samt snurrevad, i likhet med övriga Öresund.

Övrigt

Det saknas hänvisningar till rättsliga dokument som följande:

Avtal med Danmark om ändring av konventionen den 31 december 1932 mellan Sverige och Danmark angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen i vad avser utmärkning av fiskeriredskap (SÖ 1933:13 och SÖ 1956:19). Stockholm den 29 juni 1992. SÖ 1995:34 

En genomgång av de aktuella fiskebestämmelserna i Sverige och Danmark (se Havs- och vattenmyndighetens författningssamling HVMFS, FIFS 2004:36 Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön.

Det påstås under punkt E (sida 37) att förbud mot trålning tillkom på grund av den täta färjetrafiken. Det ska vara den allmänt täta sjötrafiken och icke specifikt färjetrafik.
 

Referens

[1] https://circabc.europa.eu/ui/group/fcb355ee-7434-4448-a53d-5dc5d1dac678/library/211048d2-323c-43e0-b88f-e9203930d80f/details