Foto: E20 highway Denmark av Lars Bo Wassini, Artificial turf av Guttorm Raknes, Fleece av iPowahFX Studio, Dock worker painting a ship's hull av Jorge Royan, samtliga via Wikimedia Commons.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att identifiera ”viktigare källor” i Sverige till utsläpp av mikropartiklar av plast i havet. Inom ramen för regeringsuppdraget har IVL Svenska miljöinstitutet kartlagt vilka de svenska källorna är, hur mycket de bidrar med och hur mikroplasten sprids till havet.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom det inte finns tillräckligt med data för hur mycket mikroplast olika mänskliga aktiviteter genererar. Sedan tillkommer svårigheten att beräkna hur mycket av mikroplasten som tar sig till havet, via avloppsvatten, dagvatten och luft, i de fall där utsläppen inte sker direkt i havet.

Många källor svåra att uppskatta

Vissa källor som bedöms vara betydelsefulla, det vill säga att de sannolikt bidrar med en stor mängd mikroplaster till havet, gick inte alls att kvantifiera. Exempel på dessa är nedskräpning, både avsiktligt och på grund av brister i systemen kring återvinning och avfallshantering.

Även andra nationella rapporter har haft svårt att uppskatta hur mycket mikroplast som nedskräpningen leder till. I en rapport från UNEP bedöms dock stort plastskräp vara en mycket viktig källa till mikroplast i havet, genom att plasten med tiden bryts ned till mindre delar.

Däckslitage toppar på land…

IVL:s rapport visar att de största svenska källorna till mikroplast – av de källor som gick att kvantifiera – är vägtrafik (främst slitage av däck) och konstgräsplaner, som släpper ut 13 500* respektive 2 300–3 900* ton per år. Det som är viktigt att notera här är att siffrorna avser utsläpp på land, inte till havet.

I beräkningen för utsläpp av mikroplast från vägtrafiken inkluderas all biltrafik och vägtransport i Sverige på allmänna vägar, även trafik i inlandet flera hundra kilometer från kusten. Partiklarna hamnar huvudsakligen längs vägarna men kan spridas till havet via vatten och luft.

Men hur stor del av mikroplastpartiklarna från däckslitage och konstgräsplaner som hamnar i haven är mycket osäkert, något som sällan framgår när de här källorna lyfts som de mest betydelsefulla i media. IVL:s rapport skriver uttryckligen att ”det är dock inte nödvändigtvis källor med de största mikroplast-utsläppen som bidrar mest till belastningen av mikroplast i havet”.

…men båtbottenfärger bidrar mest till havet

I en presentation visade jag bilderna* nedan. Den övre bilden visar källorna där IVL kunnat uppskatta mikroplastutsläppen till miljön generellt. I den undre bilden visas källorna för vilka det var möjligt att beräkna hur stor del av mikroplasten som hamnar havet.

Av de elva källor som IVL kvantifierat utsläppen ifrån var det endast möjligt att uppskatta hur mycket som tillförs havet för sex av dem: båtbottenfärger, bojar och bryggor, fiskeutrustning, tvätt av textilier, mikroplast i skrubbande kosmetiska produkter samt hushållsdamm. Det de har gemensamt är att utsläppen sker direkt i havet eller i nära anslutning, eller att mikroplasterna hamnar i havet via reningsverken.

Bilderna ovan illustrerar också svårigheten i att uppskatta exakt hur mycket mikroplast som släpps ut från respektive källa: för många källor är det ett stort spann mellan de lägsta och högsta uppskattningarna. Staplarnas totala längd visar den största uppskattningen, medan den ljusare delen utgör den lägsta. Som exempel varierar mängden mikroplast från tvätt av syntetiska textilier som polyester, polyamid, fleece och akryl med flera, från 180 till hela 2 000* ton, varav någonstans mellan 3,5 till 40* ton beräknas hamna i havet via reningsverken.

Av de källor där tillförseln till havet kunde uppskattas är båtbottenfärger störst och bidrar med 480 till 1 360* ton mikroplast årligen till haven. Mikroplast från just båtbottenfärger är extra problematiska eftersom färgerna kan innehålla giftiga ämnen som ska hindra tillväxt på båten.

Mikroplast i kosmetika en onödig källa

En källa som det också är stort fokus på är mikroplast i kroppsvårdsprodukter, som skrubbkrämer och tandkräm. Där tillsätts plastpartiklarna för att rengöra och polera hud och tänder och efter att de har sköljts av eller spottats ut så hamnar de i havet via reningsverken. I det stora hela är det är en liten – men onödig – källa till mikroplast i havet. Det är värt att notera att mikroplast tillsätts i många andra kosmetiska produkter, som puder, ögonskugga, mascara, solskyddskrämer för att nämna några. Den mikroplasten är inte inräknad i de 1,3 ton som skrubbkrämer uppskattas tillföra svenska hav varje år så sannolikt skulle den siffran vara större om man inkluderade all plast i kosmetika och kroppsvårdsprodukter.

Så vi vet en hel del om källorna till mikroplast, men långt ifrån allt. Förslag på åtgärder för att minska tillförseln av mikroplast till sjöar och hav kommer att presenteras när Naturvårdsverket redovisar sitt uppdrag till Miljö- och energidepartementet senast den 15 juni 2017.

Andra länder har också gjort sammanställningar liknade IVL:s rapport, som Norge, Danmark och Tyskland. Norge har dessutom kommit med en rapport med förslag på åtgärder för att minska spridningen av mikroplaster till havet, med en utvärdering av hur genomförbara och kostnadseffektiva de förväntas vara.

I nästa inlägg går jag in på fler politiska åtgärder för att minska mikroplaster i havet, och kanske några tips på vad du kan göra själv.

Tillägg om ny rapport

Läs också den nyutkomna rapporten från IUCN om källor till primär mikroplast i havet, det vill säga partiklar som är små redan när de släpps ut, som textilfibrer, däckspartiklar, flagor av målarfärg, pellets och plast från kosmetika. Rapporten baseras till en del på de nationella rapportena jag beskrivit ovan. Författarna drar slutsatsen att mellan 15 och 31 procent av all mikroplast i haven skulle kunna utgöras av primär mikroplast som huvudsakligen kommer från land. Merparten av mikroplasten i havet skulle i så fall utgöras av sekundär mikroplast som bildas när större plastföremål bryts ned till mindre partiklar.

*Uppdaterade siffror från IVL från mars 2017

I mars 2017 reviderade IVL sin rapport om källor till mikroplast och spridningsvägar. Inlägget ovan baserades på den första rapporten.

I den reviderade rapporten kvarstår slitage av bildäck och vägar samt konstgräsplaner som de största utsläppskällorna av mikroplast till miljön generellt, men utsläppen uppskattas nu till 8 190 ton per år från vägtrafiken respektive mellan 1 640 och 2 460 ton per år från konstgräsplaner. Det är fortfarande okänt hur mycket av partiklarna från dessa källor som når sjöar och hav.

Siffrorna för mikroplastutsläpp från båtbottenfärger har reviderats till 160–740 ton per år som sker direkt till havsmiljön. Det gör att båtbottenfärger kvarstår som den största källan bland de sex där utsläppen till havsmiljön kunnat beräknas.

I den reviderade rapporten uppskattas utsläpp av mikroplast från tvätt av syntetiska textilier uppgå till mellan 8 och 950 ton per år, varav mellan 0,2 och 19 ton beräknas nå haven. Det innebär att övrig mikroplast rensas bort i reningsverken, men kan spridas i naturen och på åkermark om slammet används som gödning och markförbättring. Detsamma gäller andra källor till mikroplast som passerar reningsverken.

För en sammanställning över utsläpp av mikroplast för alla källor, se sidan 75–76 i IVL:s reviderade rapport.

Text: Marie Löf

Nya figurer utifrån reviderade siffror