Baltic Breakfast. Foto: LIsa Bergqvist.

Nästa år ska miljön i Europas hav vara bra. Det bestämde EU:s medlemsstater redan för elva år sedan då Havsmiljödirektivet infördes. Men för Östersjön kommer målet om god miljöstatus till år 2020 inte att nås.

På Östersjöcentrums välbesökta frukostseminarium i Stockholm den 4 september diskuterades två av de ouppfyllda delmålen för god miljöstatus i Östersjön: hållbara fiskbestånd och havsbottnar i gott skick.

Torsken svälter

Joakim Hjelm, avdelningschef och forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Foto: Lisa Bergqvist.

– Torsken i det östra beståndet svälter, konstaterade Joakim Hjelm, avdelningschef och forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Torsken i södra Östersjön består numera av individer som är små, smala och i dålig kondition.

– Från 1990-talet har maxlängden för torsk gått ned dramatiskt. I dag är medelstorleken på torsk i södra Östersjön 25-26 centimeter. Och de blir könsmogna väldigt tidigt, säger Joakim Hjelm.

Könsmogna hanar på 7 centimeter

I början av 90-talet var hälften av alla torskhonor 40 centimeter långa innan de blev könsmogna. Nu är de runt 20 centimeter.

– Förra året hittade vi könsmogna torskhanar som bara var sju centimeter, säger Hjelm.

Dåliga syreförhållanden vid havsbotten och brist på bentisk (bottenlevande) föda är troligen en av huvudorsakerna till torskens kris, menar han.

Bytesfisken har flyttat norrut

Andra viktiga faktorer är till exempel det historiska överfisket, samt förändringarna när det gäller torskens främsta byten: sill och skarpsill.

– Sedan flera år har vi mer sill och skarpsill i de norra delarna av Östersjön medan torsken bara finns i de södra delarna, säger Hjelm.

"Att döda alla sälar kommer inte att rädda torsken"

Den växande sälstammen nämns ofta i diskussioner om torskens kris. Många av torskarna i södra Östersjön är i dag är infekterade av parasiter (sälmaskar) i kött och lever. En teori är att leverparasiterna försämrar torskens förmåga att tillgodogöra sig näring.

SLU avslutade nyligen ett pilotprojekt i Blekinge, som gick ut på att mata burfångade torskar med sill och mörtfiskar. Under två månaders matning ökade torskarnas vikt, längd och kondition avsevärt.

De flesta torskarna i försöket var infekterade av parasiter, många fiskar hade flera hundra maskar i levern, men började ändå växa direkt – så snart de fick mat.

– Sälen kan definitivt vara ett problem för fisket lokalt. Men att döda alla sälar kommer inte att rädda torsken, säger Joakim Hjelm.

De flesta torskarna dör naturligt

En annan oroande upptäckt är att torskarnas naturliga mortalitet (dödlighet av annat än fiske) har ökat kraftigt de senaste åren.  

– I dag dör mellan 50 och 60 procent naturligt medan mindre än 20 procent dör av fisket, säger Hjelm.

Tidigare i år införde EU-kommissionen en nödåtgärd som innebär totalt torskfiskestopp för det östra beståndet fram till årsskiftet. Förhoppningen är att det ska ge beståndet tid att återhämta sig och växa.

Vi fiskar på en enda årskull

När EU:s ministrar samlas i oktober för att besluta nästa års fiskekvoter bör de också ta hänsyn till vetenskapens råd för det västra torskbeståndet och minska fisket även där, avslutar Joakim Hjelm.

– År 2016 var det väldigt bra rekrytering på det västra beståndet. Men sedan dess har rekryteringen varit dålig, så i dag fiskar vi i princip bara på en enda årskull. Fiskar vi ut allt nu finns det inget att fiska på sedan.

"Ja, bottentrålningen påverkar havsbottnen"

Clare Bradshaw, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet. Foto: Lisa Bergqvist.

Havsmiljödirektivet är kärnan i EU:s integrerade havspolitik. En central målbild i direktivet är att värna ”havsbottnens integritet”. I korthet betyder det att havsbottnarna ska vara tillräckligt välmående och levande för att trygga det marina ekosystemets framtid.

Frukostseminariets andra del fokuserade på frågan: Påverkar bottentrålning havsbottnens integritet?

– Svaret är ja, konstaterade Clare Bradshaw, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.

– Det är ganska uppenbart att om man drar en trål på havsbotten skapar det fysisk störning av något slag. Det påverkar bottnen på olika sätt.

Internationell forskning visar att bottentrålning kan ha en rad negativa effekter, som står i direkt konflikt med målbilden i Havsmiljödirektivet.

Trålborden plöjer bland annat upp rännor och spår i havsbotten, grumlar bottenvattnet och ökar sedimentationen. Små bottenpartiklar som rivs upp i vattenmassan kan transporteras bort och samlas på andra ställen.

– I hårt trålade områden är havsbottnen ibland grövre på vissa ställen eftersom alla små partiklar har drivit bort med havsströmmarna. Det försämrar förutsättningarna för ganska många bentiska (bottenlevande) organismer, säger Clare Bradshaw.

Miljögifter frigörs från sedimenten

Bottentrålning påverkar även biokemiska processer på havsbottnen.

– Omrörningen kan påverka syreförhållandena i sedimenten, vilket till exempel påverkar nedbrytningen av kol. Det finns också studier som visar att bottentrålningen kan frigöra miljögifter från sedimenten, säger hon.

Majoriteten av forskningen om effekter på havsbottnen handlar om bottenlevande djur, och visar bland annat att artsammansättningen påverkas.

– Generellt ser man att stora och långlivade arter med lång livscykel minskar medan småväxta arter med kort livscykel ökar, säger Bradshaw.

Även sköra och fastsittande arter som svampdjur och koraller minskar då trålarna helt enkelt sliter loss dem från bottenmiljön. Samtidigt har man sett ökning i asätare, till exempel sjöstjärnor, som äter de arter som krossas av trålningen.

– Dessa förändringar i artsammansättningen i bottenfaunan påverkar i sin tur andra arter, bland annat torsken, säger Bradshaw.

Ny forskning bekräftar internationella resultat

Än så länge finns det väldigt lite Östersjöspecifik forskning kring bottentrålningens effekter. Men kunskapsläget håller på att förbättras.

Clare Bradshaw är engagerad i en pågående studie – och de preliminära resultaten överensstämmer väl med den internationella forskningen:

• Bottentrålning är den enda process som fysiskt påverkar bottnar djupare än 40-50 meter
• Sediment virvlas upp bakom trålen, stannar i vattenmassan i flera dagar och kan transporteras mer än en kilometer
• Syre- och närsaltsflöden i sedimenten påverkas
• Förhöjda halter av vissa miljögifter (till exempel arsenik) i bottenvattnet där det trålas

–  Det verkar också som att mer trålade områden, till exempel utanför Bornholm, har lägre artdiversitet och mångfald, färre långlivade bottendjur och färre djur med begränsad rörlighet, säger Clare Bradshaw.

Negativa effekter även i Östersjön

Kunskaperna om bottentrålningens effekter på Östersjöns havsbottnar behöver förbättras. Samtidigt finns det redan nog med generell kunskap för att kunna konstatera att bottentrålning påverkar havsbottnen integritet– och att det är en störning som är högst relevant när det gäller Havsmiljödirektivet.

–  Det är ganska troligt att många av de negativa effekter som har synts i andra delar av världen också finns i Östersjön. Den aspekten av trålning tycker jag att man bör ta med i fiskeförvaltningen, säger Clare Bradshaw.

Text: Henrik Hamrén

Se filmen från denna Baltic Breakfast