Foto: Pia Bergqvist.

Inom miljöpolitiken finns idag ett genomförandeunderskott – många av de beslut som fattas och mål som sätts upp genomförs inte.

– Det finns ett gap mellan de ambitiösa mål som sätts och det faktiska miljötillstånd som uppnås, säger Michael Gilek, professor i miljövetenskap vid Södertörns högskola.

Tillsammans med Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid KTH, har Gilek i över 15 år studerat de här gapen och vad de kan bero på – ett arbete som resulterat i ett flertal publikationer.

Forskarna konstaterar att gapet även finns i situationer där det finns vetenskaplig kunskap och beskrivna lösningar som är både tekniskt möjliga och lönsamma.

– När man tittar närmare på det här gapet är det oftast ett fenomen av fördröjning. Det händer saker men inte i linje med de tidsramar som ställts upp eller de förhoppningar som finns, säger Gilek.

Institutioner behöver stärkas

Michael Gilek, professor i miljövetenskap vid Södertörns Högskola. Foto: Pia Bergqvist.

När forskarna skärskådade förvaltningen av Östersjön, genom olika fallstudier inom Bonus-projektet RISKGOV, hittade de sju funktioner som är viktiga för en hållbar Östersjöförvaltning: koordinering, integrering, tvärvetenskap, försiktighet, delaktighet, kommunikation och anpassning.

– Även om Östersjön är ett föregångsområde när det gäller internationellt miljöarbete så ser vi brister i alla de här funktionerna, berättar Gilek.

För att åtgärda bristerna föreslår forskarna tre vägar framåt: stärkandet av tre typer av institutioner. För att stärka anpassning, koordinering och integrering behövs en stärkt en funktion av internationell policyöversyn, menar de.

– Det kan ske genom att stärka mandatet och resurserna till befintliga institutionerna eller genom att utveckla nya.

Det behövs också en internationell forskningspanel som kan stärka det tvärvetenskapliga och utveckla en så kallad vetenskapsbaserad försiktighet. Ett dialogforum skulle kunna stärka funktionerna dialog och kommunikation.

Förnekelse och trösklar utgör hinder

Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid Kungliga Tekniska Högskolan. Foto: Pia Bergqvist.

Två andra fenomen som anknyter till fördröjningen i genomförandet av politiska beslut är vetenskapsförnekelse och beslutströsklar.

Vetenskapsförnekelse märks tydligt när det gäller klimatfrågan, men finns också när det gäller miljögifter och på vissa områden när det gäller övergödning, berättar Mikael Karlsson. Förnekelsen kan ske på flera plan: man kan till exempel förneka att klimatet förändras, att människan har med det att göra eller att effekterna blir negativa.

– Men vanligare är att man inte förnekar de fysiska fenomenen i sig, men att man tror att allt kommer att lösa sig, till exempel tack vare biobränslen, så att vi inte behöver vidta åtgärder. Det här är en problematisk komponent i policyprocessen.

Lång reaktionstid ett bekymmer

När det gäller beslutströsklar tar Karlsson miljögifter som exempel. När de negativa effekterna av de klorerade ämnena som DDT upptäcktes tog det lång tid innan användningen begränsades och spridningen stoppades. När de bromerade ämnena visade sig ha liknande effekter reagerade politiken något snabbare och ytterligare lite snabbare gick det sedan att begränsa de fluorerade ämnena.

– Men i relation till att kunskapsmassan har blivit så mycket större gick det långsammare – den relativa reaktionstiden i politiken har blivit längre. Vi har en lagstiftning som är alltför reaktiv, säger Mikael Karlsson.

En av beslutströsklarna ligger i att förbud mot kemikalier kräver en riskbedömning som tar väldigt lång tid att göra – när den är klar är ämnet redan ute i naturen. Detta kan man komma undan genom en försiktighetsbaserad beslutsprocess där kraven på bevisföring sänks.

– Om man baserar kemikalielagstiftningen på ämnens inneboende egenskaper som persistens och bioackumulering så slipper man påvisa toxicitet. Det går snabbare och blir bättre och billigare, säger Mikael Karlsson.

Sidonyttor förbises

Ett annat bekymmer idag är att politikerna ofta inte tar hänsyn till sidonyttor av beslut, till exempel inom klimatpolitiken, menar Mikael Karlsson.

– Om vi minskar användningen av fossila bränslen så minskar vi luftföroreningar och det ger enorm samhällsnytta.

Inom EU dör 800 000 personer varje år på grund av luftföroreningar, omkring 8000 av dem i Sverige, berättar han.

– Det finns problem i politiken med att man kräver bevis som man inte kan generera och när man försöker räkna hem kalkyler så tittar man inte på alla kostnader och nyttor. Då skapar man onödiga hinder.

Text: Lisa Bergqvist

Se filmen från denna Baltic Breakfast